alone home

som typ alltid
haha jag är ett övergivet barn :')
men det är et bra tillfälle till att tömma kylen till papperskorgen så man slipper frestas och mamma blir glad eftersom hon tror att jag har ätit all den maten.
har inte längre så dåligt samvete av att jag ljuger för henne längre.
hon är speciell.

igår när vi var på inflyttningsfest hos söta clara så var hon ju såklart tvungen att gå fram till oss alla "ungdomar från lilla akademien" och ba: "Rebecka du ha väl ätit nu?"
jag blev så jävla arg för att hon hängde ut mig inför allihopa så jag sa klart och tydligt: "fuck you!"

jag berättade för pappa påvägen hem hur hon hade fönedrat mig inför kompisarna.
gud han är så förstående och smart tack och lov.
så kom han in och väckte mig i morse och sa: "jag vill bara veta att du ska veta att jag älskar dig precis lika mycket hur du än ser ut. ditt innre lyser igenom vart du än går."

jag börjar gråta
han är så bra
jag förlåter honom för sitt vänsterprassel.
han har ändå altid funnit där för mig