stress

spydde utav stress i morse, vilket är högeligen ovanligt. något har nått sin gräns. känner mig helt ihålig, men mår fortfarande inget vidare. vill inte någonting nu för tiden, helst bara måla väggarna, bleka mitt hår och vänta på kents nästa spelning. har för övrigt ingen aning om vem jag kommer gå med. tre personer som stod/står(?) mig nära har biljett, men jag vet verkligen inte vad som pågår med dem och mig just nu. resten får vara.

ibland önskar jag att man bara kunde sluta tänka. vill isolera mig igen. från allting.

vimmelbilder från pride, som jag glömt lägga upp tidigare. har seriösa fotoproblem nuförtiden, inga bilder blir som jag vill ha dem. ska nog gå och grina lite till nu för att alla mina problem är små och obetydliga jämfört med vad som helst.





tänk, tänk om jag kunde få ett telefonsamtal nu, prata med någon i timmar om vad exakt det är som får mig att må så här. fast så fungerar inte isolation.