speazys blogg

Jag vill hitta kärlek. Äkta kärlek. Med en person som älskar mig lika mycket som jag älskar den. Jag saknar känslan av att känna mig älskad.

Jag är helt fast i Andra Avenyn... Kan inte sluta kolla :o

Har sovit jättedåligt inatt! Har legat och funderat kring livet och kärleken. Kärlek är en mysterisk gåta... Min hjärna är elak mot mig.

Gjorde just en bok där jag ska skriva ner varenda sak mina föräldrar skäller på mig för. Sedan ska jag använda den mot dem. Mohahaha.

Idag är en sådan dag då allt känns fel. Det känns som varenda liten sak jag gjort varit fel, jag har brutit ihop 5 gånger och är helt utmattad. Sist jag mådde så här var evigheter sedan...
Men allt positivt måste väl ha en vändning antar jag? Detta är väl min negativa dipp. Vet bara inte hur jag ska orka mig igenom det om morgondagen ser ut som idag.

Vi dödar, rånar och misshandlar personer, trots att vi själva inte skulle vilja bli utsatta för det.

När jag är kär så beter jag mig på motsatt sätt mot hur jag egentligen skulle vilja.
- Oftast sprudlar jag av energi och vill bara hoppa på personen och äta upp den. Men istället retas jag, blir blyg och vågar helt enkelt inte visa hur jag känner. Antagligen för att jag är rädd att känslorna inte är besvarade.

När jag känner hat för någon vill jag ändå vara i närheten av personen. Och stalkar den på Facebook.

När jag tagit ett beslut, så ångrar jag mig alltid efteråt. Trots att jag suttit i timmar för att komma fram till det beslutet.

Jag kan älska en person så mycket att jag inte klarar av att vara i närheten av den. Är för rädd att såra den eller skada den på något sätt.

När jag ser något som är fel blir jag arg inombords, men vågar inte göra något åt saken.