selfharm

läste min journal i förrigår.. blev helt jävla rosenrasande! orkar inte gå in på detaljer men jag gjorde det jag alltid brukar göra när jag blir arg.. jag skriker , smäller igen min dör, trashar mitt rum, ringer en kompis, lägger på och börjar gråta, går in på toan och skär mig.. men denna gången var lite annorlunda.. jag skar mig som vanligt men eftersom jag var så jävla pissed off så tryckte jag hårdare än jag brukar och fick fram en antal väldigt djupa sår. pölen av blod börja sakta rinna ner mot duschen.. jag bara la mig ner.. somnade eller tuppade av.. vakna en stund senare (5-8min) och det var blod över allt typ. mina kläder och allt som var på golvet. jag reste mig försiktigt upp.. kolla min arm. sköljde av den linda in den och torka upp blodet på golvet. byta kläder och gick ut med ett fakeat leende på läpparna och personalen ana inget. men nu har såren blivit fucking infekterade och det gör så jävla ont....

ville baa skriva av mig lite och dessutom vill jag att folk ska sluta romantisera självskadande. just för att det finns inget vackert med det.

det är spilla blod på din favo tröja
det är spendera massor av pengar på apoteket för bandage och salvor så du kan ta han om dina sår.
det oro för att behöva sys
det är torka upp pölar av ditt eget blod

det finns absolut inget vackert med det. det är ett beroende som jag aldrig skulle önska på någon.
jag hatar det. det är en mardröm. But it is what keeps me alive for the moment.

kram på er alla <3 *cyberhug*