Förlåt. Jag hade inte den styrkan att säga nej till mina tankar

Jag gjorde det igen. Jag har stått emot alla frestelser. Men det blev för mycket när jag väl hade det bredvid mig. Som att det kalla på mig: drick mig. Du vet att det kommer känns skönt.

Så jag gjorde det. Jag slängde mitt långa slit åt sidan och drack igen. Den varma känslan man får bär du kännes spriten glida ner genom din hals och ner till magen. Man blir alldeles varm och flummig. Hur skulle jag någonsin kunna säga nej till det? Jag hade flaskan stående där. Den stirra på mig. Jag har inte den mentala styrkan till att säga nej till det ända som gör mitt liv värt att leva. Att säga nej till det som rädda mitt liv är ju bara oförskämt. Att säga nej till spriten var inget alternativ. Allt mitt slit för att inte dricka. Varför? Varför inte dricka? Varför slit och må skit för att klara mig utan sprit? När jg kan leva med den? När jag kan va varm och go hela tiden. Finns det nån som kan vara på det? Varför ska jag inte göra det som får mig att må bra? Som får mig att för vara en sekund inte hata varenda centimeter av min kropp?