Blodbad!!! :'(

För att jag la och sov och vakna av att jag hörde skrik. Mats la då på golvet där nere gråtandes och skrikandes . Jag fick syn på att han la i en pöl av blod och höll handen för huvudet. Mamma hade panik. Mats hade ramlat ner från trappan bärandes på en stol. Bordet var vält och stolen Isönder. Jag har aldrig gör nån gråta så högt. Jag satt och grät i trappan och mamma ringde ambulansen. Jag grät och hade panik. Jag fick ta bort hans händer från såret och trycka en handduk emot det. Medans mamma spran runt i lägenheten och gjorde Gud vet vad. Så satt jag och tryckte handduken hårt mot han huvud och såg till att han hade fria luftvägar. Sen tuppa han av. Och då förlora jag kontrollen. Jag fick panik och hade ingen amning om vad jag skulle göra. Jag försökte väcka han. Jag kalla på mamma. Jag höll koll på pulsen. Tillslut ringde jag 112 igen för att försäkra dem att det är allvarligt och be dem skynda sig. Och fråga om råd vad jag ska göra för att han hade tuppat av. Jag kalla på mamma. Hon gick ut för att vägleda ambulansen. Så satt jag där ensam på golvet i lgh med händerna tryckandes mot handduken på hans huvud. Han vakna till då och då. Och mådde jätte dåligt . Han var såå rädd. Jag prata hela tiden med han för att lugna ner han. Oavsett om han var vaken eller avtuppad så prata jag med han för att han skulle veta att han ibte var ensam. Sen efter eb liten stund kom mamma tbk med ambulanspersonerna och då vakna han och fick panik. Tillslut fick personalen upp han på eb stol. Då skulle mamma och en av ambulans männen gå ut och hämta båren och öppna dörrar. Så då fick jag hålla i hans huvud och prata med han så han inte tuppa av igen. Nu är jag ensam i lgh och har varit det sedan 3. De är inne på sjukhus och Mats röntgar huvet för 4 gången. Han har en rejäl hjärnskakning. Och han är så sjukt konstig och förvirrad. Läkarna är oroliga. Jag har sån panik sp fort jag tänker på det. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som när jag satt där ensam och visste att om nåt händer måste jag sköta det för jag kan inte lämna han och kalla på nån.