Första Kyssen?

Jag kan fortfarande inte fatta att det har hänt. Jag har fått min första kyss. <--- Där borde det vara ett utropstecken. Det känns som om jag borde gå runt i ett lyckorus, höra änglamusik eller något. Men jag har bara min vanliga jävla 'jaha-attityd'. Och det stör mej SOM FAN!!! Jag kan inte fatta att jag har fått mitt LIVS FÖRSTA JÄVLA KYSS, och inte bryr mej mer än ett jaha och jag gillar honom. Vad i hela JÄVLA VÄRLDEN är det som fått mej såhär okänslig??? Jag känner mej helt kass. Vilken jävla flickvän jag är. Cyklar runt med min kille i ungefär fem timmar, för att sedan kyssa honom i en sekund framför hans dörr och bara tänka 'nämen okej, jag har kysst honom, min första kyss' OM HELA JÄVLA GREJEN!? Jag vet inte vad jag ska tycka.

Nåja, det hände igår. Till idag.

Jag satt och sålde tipspromenadskuponger med min morsa. En av dom som köpte (uppskattad ålder: 25-30 år) hade på sej en grön T-shirt. Och hade eärr över hela armen. Jag försökte undvika att stirra, men egentligen blev jag illamående. Jag blev rädd. Och tro mej, det blir jag inte ofta. Tänk att bara göra så, och sedan ha kvar ärren! Jag vet att det är så himla barnsligt att tänka så, men jag blev osäker. Det är en sak att sitta och säga saker på Internet, en annan att faktiskt råka ut för det (samma sak som att jag inte vågade gå till dom andra på EC-träffen i V-ås). När man tvingas konfrontera något öga mot öga så försvinner allt mitt mod och all min självsäkerhet. Geesh, nu borde jag sluta skriva hela mitt liv och alla mina personliga tankar i min blogg.

//
Sonaz