Kärlek

För mej är kärleken den där grejen som kan få en att ligga uppe och tänka p en persons skratt/leende/hår/händer/åsikter/ögon/accesoarer eller vad som helst som har med den personen att göra. Och bli glad av det.

Sen finns det ju annan sorts kärlek, men den kärlek jag syftar på är inte t.ex syskonkärlek/föräldrarkärlek.

Sen finns det också älska, och för mej är det att vilja skrika eller skratta när man tänker på en person...

Eller vänskapskärlek, som är det att man kan bara prata med en person, och tänka 'han/hon är verkligen min vän, jag vet att jag kan lita på honom/henne och jag vill att hon/han ska veta att jag går igenom eld för att hjälpa henne/honom.

Saknad eller ensamhet är det som får mej att krama min kudde så hårt att jag får kramp i armarna. Den känns tomt i hjärtat, som om man inte kunde visa någon hur mycket man vill vara vän/vara kär/älska.

Men jag kanske får andra uppfattningar under livets gång...