smutsig_spegels blogg

Under året 2016 har mitt liv varit väldigt mycket fram och tillbaka.
Jag vet knappt vem jag är längre. Är jag en helt annan?
Eller är detta verkligen den rediga jag?
Jag går dag och natt och funderar på vad som är fel
Vad jag gör fel för allt ska rasa i samman
Jag klättrar upp på min stege men lik förbannat
Ramlar jag ner igen och vet inte varför jag inte får ett grepp igen
Jag sliter och kämpar dag och natt för klara av allt
Men hela tiden kommer alltid något i vägen.
Jag är den jag är men ingen ser det.
Jag berättar sanningen men ingen vill lyssna
Är jag en lögn eller ett påhitt?
Är jag en av guds felskapta varelse som inte borde
få leva lyckligt?
Jag kämpar hela tiden för orka vardagen men hela tiden'
kommer det alltid något nytt som tynger ner mig.
Jag kände att jag ville skriva av mig lite och här är inte många inne.
Haha... Orkar inte med folk som hoppar på mig.
Har redan berättat hur jag mår och hur jag känner varje dag
Men ändå är det ingen som redigt förstår mig
Jag har en bästa vän jag älskar mest av allt.
Jag är rädd att jag har förlorat henne....
Jag skriker inombords men visar inget utanför.
Jag vill gråta men inget händer. Jag bara sitter här och tänker.
Jag önska jag kunde hitta en väg som är enkel. En väg som inte rasar
En väg som är rätt. Vägen till lyckan.

Då kommer min största fundering. Vad är lycka?

Denna låt får mig på bättre tankar konstigt nog...

Jag går fram till en spegel
I spegeln ser jag en lycklig flicka
Inne i spegeln där lyckan finns

Jag vänder mig om
Går och går
Tänker inte vända om

Jag vänder mig om
Och ser den lyckliga flickan
Flickan vinkar mig tillbaka

Jag kollar bort och springer
Men jag måste vända mig om
Jag vänder mig om springer

När jag kommer fram krockar jag
Spegeln va där igen
Jag sätter handen mot och släpper en tår

Lyckan är instängd
Och jag är utlåst från den.

Varför blev jag släktens svarta får?
Varför vill ingen lyssna på min ord?
Varför ignorerar alla mig när jag försöker?
Varför anklagar ni alltid mig?
Varför bryr ni er inte om mig?

Dom frågorna ställer jag varje dag.
Dag efter dag, försöker jag va glad,
försöker ta kontakt mer er!
Men ni väljer att vända ryggen om.
Inte se på mig eller svara mina frågor.

Är jag en skugga? Eller spöke?
Som inte syns eller hörs?

Vad är jag?
Mamma vad är jag? Är jag något? Eller är det bara inget?
Är jag här ifrån eller bara ett påhitt?

Svar får man förr eller senare.
Men nu känner jag att dom frågorna,
kommer aldrig få något svar.
Inte om man skulle fråga er!
Ni bryr er bara om dom som är bra.
Som är mer som er!
Klagar inte på ens stil
inte ens smink
eller ens vänner...

När jag lyssnar på denna låt " http://open.spotify.com/track/4SNL7CFWoTQ6cjvQkpdnzc " Väcks mina känslor men en mycket speciell person.
Trodde jag hade glömt bort dig helt.
Men nej..
Du finns i mina tankar.
I mitt hjärta.
Det kalla brustna hjärtat jag har.
Hur kan jag sakna dig så?
Så som du var mot mig.
Så många gånger du ignorerade mig.
Så älskar jag fortfarande dig.
Hur är det möjligt?
Jag vet att jag aldrig vinner dig tillbaka.
Tårar rinner och hjärtat brinner.
Är det så här att vara olycklig kär?!
När jag är vid närvaro.
Känner jag bara trygghet.
Varje puss jag får.
Känns det som jag svävar bland moln.
När jag hör din röst.
Vill jag bara gråta.
För då vet jag att du finns där.
I min närvaro.
Vill säga hur jag känner.
Men ändå inte.
fel fel fel...

Älskad och bortglömd.
Det är vad jag är för dig.

Varför ska detta ske?
Varför lossas som inget har hänt?
Hur kan man gilla någon så mycket?
Hur kan man gråta över kärlek?
Hur kan man älska någon bara så där?
Vad är kärlek egentligen?
För mig är inte kärlek puss och kel.
Utan det måste vara mer.
Men vet inte vad....

Ta inte illa upp för den som läser!
Jag är bara fundersam..