Hittade ett gammalt kärleksbrev

"Visst är det lustigt vart ödet bestämmer sig för att ta oss levande varelser på jorden? Jag minns när vi träffades - ett nyförälskat par som hade så mycket att prata om och dela med oss av. Livet tycktes vara en dans på rosor dessa dagar - solen sken, vi var unga och fria, du var lycklig och jag var minst lika lycklig ... tills ödet mot vår vilja befriade oss från vårt villkorslösa förhållande.

Du växte upp till en vacker tjej med livspotential, och jag växte upp till en knarkare. Där kom den iskalla vändpunkten som utrotade vår en gång nyfunna identitetskemi som vi en gång skapade och som vi grundade våra framtidsdrömmar på."