talproblem

Jag råkar säga ord på norska ibland, vissa gånger glömmer jag bort det svenska och säger det på norska istället, då fattar ju folk så mycket bättre vad man menar -.-

Citat från motbjudande

Jag har riktiga Lidingö i:n och har haft det sen.. alltid.
Det är grymt fult och folk hör inte alltid skillnad på när jag säger I eller Y. "Yxa" kan till exemel låta som "ixa".
Det är iof väldigt vanligt men ändå irriterande D: och när jag pratar med folk som inte kommer ifrån Stockholm så byter jag oftast till deras dialekt
Kanske inga talfel precis men ändå :(

EDIT: just det, så pratar jag ofta för högt och för snabbt också (Y)

jag har också svårt att uttala R
och så stammar jag ibland.

Jag läspar, om det nu räknas.

Jag stammar ibland,
tänker på en sak och säger en annan,
pratar för lågt,
snubblar på orden osv

pratar fort och snubblar därför på orden,
ibland glömmer jag helt vad jag skulle säga så det blir en jävla massa "ehm" och "öhh" och "eh" istället.

Folk säger att jag mumlar ganska mycket.

Jag pratar otydligt och ganska osammanhängade ibland, hahah. Min norrländska använder jag dock ytterst lite, mest "schu" - det inandade jo:et, och he = sätta, lägga, ställa, placera. Det är inget talproblem, men det är fult!

jag pratar jättefort och stammar ibland.

Jag hackar ibland och glömmer orden. Sen så påpekar folk att jag snackar för snabbt.

Citat från bubblebee

stammar när jag är hyper
ooch jag kan uttala orden fel, har isländsk dialekt i min svenska så att orden bli sluddriga.

Jag kan inte svenska, jag har inga problem med att skriva det men när jag öppnar munnen så flödar grammatik åt alla håll och kanter.
Upprepningar av ord som "typ, aha, mmmm" är vanliga hos mig.

Bryter på tyska. (Men det låter som om jag skulle bryta på franska, säger alla.)