monogami är så 1994
cadaver
Kille, 34 år
Va gnälliga alla verkar vara, Man ska kunna starta en tråd med ett enda ord och de ska kunna starta en diskussion.
Jotohananen
Kille, 34 år
Citat från Leijonsparf
ja, avundsjuka är ett dåligt argument. men att avundsjuka kan få en att göra "extreeeeemt korkade saker" låter lite som om du använder begreppet monogami för att ursäkta någon form av personlighetsstörning. om du inte kan känna avundsjuka utan att göra "extreeeeemt korkade saker" så ska du förmodligen inte ha några kärleksrelationer till en början. och vad gäller förresten för vänskapsrelationer, får dina vänner ha andra vänner än dig?
att hon "fan inte ska göra det" för att du inte vill att hon ska göra det är ju ett rätt så löst argument. hur allmängiltigt är det, egentligen? hur många saker är det rätt att kräva att din partner ska avsäga sig innan det blir orimligt? är det rimligt att kräva att hon avstår från att studera, tjäna pengar, ha vänner, osv? inget av dessa exempel är ju helt verklighetsfrämmande, och inte överdrivet svåra att hitta exempel på.
den tredje delen fattade jag inte ens. vad är det som blir krångligt, ens?
liknelsen med slavhandeln är rimlig, och jag förklarade vad jag menade med den tidigare.
--------------------------------------------------------------------
I mina ögon så är iallafall avundsjuka ett mycket bra argument, som polygam kanske det är något lättare att låta det gå med "m'kay, det är cool." Och i monogama förhållanden så kräver ju oftast båda parterna ungefär samma krav, så Oftast så blir det ju inga knepiga problem på det viset.
Och "hon ska fan inte göra det"-delen byggs på samma grej. Hon vill inte att Jag ska gå runt och ligga med alla jag ser och jag vill inte att Hon ska ligga med alla hon ser. Det är ju ändå en del utav monogamin?
...men när det väl händer så blir man avundsjuk (minst). Men folk har olika sätt att fungera på också, det kan vi inte utesluta. Vissa skulle böla, andra bli rosenrasande och andra kanske skulle hålla det inom sig och låta det fortsätta till det brister i ett enda kaos.
Och tolka mig inte fel. Jag är kanske monogam, men det hindrar mig inte från att låta andra vara annat.
lsidhjkjh
Tjej, 31 år
Jaha.
Leijonsparf
Kille, 38 år
Citat från Jotohananen
Citat från Leijonsparf
ja, avundsjuka är ett dåligt argument. men att avundsjuka kan få en att göra "extreeeeemt korkade saker" låter lite som om du använder begreppet monogami för att ursäkta någon form av personlighetsstörning. om du inte kan känna avundsjuka utan att göra "extreeeeemt korkade saker" så ska du förmodligen inte ha några kärleksrelationer till en början. och vad gäller förresten för vänskapsrelationer, får dina vänner ha andra vänner än dig?
att hon "fan inte ska göra det" för att du inte vill att hon ska göra det är ju ett rätt så löst argument. hur allmängiltigt är det, egentligen? hur många saker är det rätt att kräva att din partner ska avsäga sig innan det blir orimligt? är det rimligt att kräva att hon avstår från att studera, tjäna pengar, ha vänner, osv? inget av dessa exempel är ju helt verklighetsfrämmande, och inte överdrivet svåra att hitta exempel på.
den tredje delen fattade jag inte ens. vad är det som blir krångligt, ens?
liknelsen med slavhandeln är rimlig, och jag förklarade vad jag menade med den tidigare.
--------------------------------------------------------------------
I mina ögon så är iallafall avundsjuka ett mycket bra argument, som polygam kanske det är något lättare att låta det gå med "m'kay, det är cool." Och i monogama förhållanden så kräver ju oftast båda parterna ungefär samma krav, så Oftast så blir det ju inga knepiga problem på det viset.
Och "hon ska fan inte göra det"-delen byggs på samma grej. Hon vill inte att Jag ska gå runt och ligga med alla jag ser och jag vill inte att Hon ska ligga med alla hon ser. Det är ju ändå en del utav monogamin?
...men när det väl händer så blir man avundsjuk (minst). Men folk har olika sätt att fungera på också, det kan vi inte utesluta. Vissa skulle böla, andra bli rosenrasande och andra kanske skulle hålla det inom sig och låta det fortsätta till det brister i ett enda kaos.
Och tolka mig inte fel. Jag är kanske monogam, men det hindrar mig inte från att låta andra vara annat.
att det är ömsesidigt är ju inget argument heller, i och med att det bara är ömsesidigt fram tills det ögonblick som en av de inblandade känner för att göra något som bryter mot överenskommelsen. och detsamma gäller ju även i andra förhållandeformer än monogami, med skillnaden att det inte finns någon överenskommelse om att de inblandade ska frångå sin egen vilja när tillfället väl kommer. där faller liksom ömsesidighetsargumentet platt.
och även om vi ser hela överenskommelsen som kompromisslöst ömsesidig så har monogami "knepiga problem", om vi ska se det rent sexuellt (vilket är lättast att relatera till) så är ett av dessa att de inblandade hamnar i märkliga situationer när deras sexdrift helt enkelt inte sammanfaller. mer påtagligt blir det om den skiljer sig väldigt mycket mellan personerna. anta för en sekund att person a och person b ingår ett monogamt förhållande, och deras sexdrift är skapligt välsynkad. sen förändras omständigheterna, då person a av någon anledning (låt säga en depression eller dylikt) får kraftigt nedsatt sexdrift, eller möjligen tappar intresset för sex överhuvudtaget i en period. konsekvenserna av ett monogamt förhållande är att person a och person b i princip är ensamt ansvariga inför att tillgodose varandras behov rent sexuellt, eftersom de är varandras enda verkliga möjlighet att utöva den med någon annan överhuvudtaget.
då är tre lösningar aktuella. dels att person a helt avstår från sex under en ospecificerad tidsperiod, vilket drabbar iallafall person a negativt. dels att person b har sex med person a trots ointresse, vilket iallafall drabbar person b negativt (troligen även person a, om den skulle vara medveten om saken). och dels att förutsättningarna förändras, antingen genom att relationen slutar vara monogam, eller upphör helt och hållet. ingen av lösningarna är bra, således är ramverket bakom monogami ohållbart i den situationen. och det är ändå en situation som man får räkna med inträffar i de flesta relationer förr eller senare, om än inte i lika stor utsträckning som i exemplet. sexdrift är liksom något som varierar i perioder för de allra flesta, och oftast är den inte helt synkad till en början heller. och inte helt sällan så är den skapligt osynkad redan från början.
sättet som detta löses i ett förhållande som inte är monogamt är mycket enkelt. person a och b har inga skyldigheter till varandra, hur man än väljer att se på saken. person a kan välja att helt enkelt ha sex med någon annan, person b kan välja att inte ha sex mot sin vilja utan att detta får några oerhörda konsekvenser på relationen, och utan att det effektivt berövar person a från varje möjlighet att agera ut sin sexdrift. helt enkelt så upphör beroendeställningen till större delen, och energi kan läggas på mer relevanta saker än ångest för alla inblandade.
samma exempel kan användas på andra områden än just sex, under förutsättning att det är områden där de inblandade begränsas i sitt utövande av upplevda behov på grund av sin förhållandeform. i princip så kan det användas vid alla tillfällen då person a och person b helt enkelt vill olika saker, och även i andra exempel än just kärleksrelationer.
GEORGE
Tjej, 31 år
HAHAHA polygami diskriminerande mot kvinnor, jo tjena.
Jotohananen
Kille, 34 år
Citat från Leijonsparf
Enorm vägg av text som skulle bli för irriterande/jobbig för alla att se/ läsa om igen
Jag ser poängen med det du vill ha sagt. Och jag vet lika mycket som du att du har rätt om det.
Men om vi bortser från sexdelen ett tag, i mina ögon så verkar det som att man aldrig skulle kunna komma en person lika nära som man kan göra i ett monogamt förhållande än i ett polygamt förhållande. Det verkar bara inte rimligt. Fast det vet nog du som polygam bättre än mig.
Du vann diskussionen, men människor är fortfarande det dom känner sig bekväma i. Det kan man inte argumentera folk till :)
Leijonsparf
Kille, 38 år
Citat från GEORGE
HAHAHA polygami diskriminerande mot kvinnor, jo tjena.
det är sånt som nymoralistiska 17-åringar uppfödda på kristen moral och löjligt genomskinliga könsroller väldigt gärna får för sig. det känns rätt uppenbart att så inte är fallet, men vissa verkar ha svårt att acceptera det.
Citat från Jotohananen
Citat från Leijonsparf
Enorm vägg av text som skulle bli för irriterande/jobbig för alla att se/ läsa om igen
Jag ser poängen med det du vill ha sagt. Och jag vet lika mycket som du att du har rätt om det.
Men om vi bortser från sexdelen ett tag, i mina ögon så verkar det som att man aldrig skulle kunna komma en person lika nära som man kan göra i ett monogamt förhållande än i ett polygamt förhållande. Det verkar bara inte rimligt. Fast det vet nog du som polygam bättre än mig.
Du vann diskussionen, men människor är fortfarande det dom känner sig bekväma i. Det kan man inte argumentera folk till :)
frånvaro av monogami innebär inte att de inblandade måste använda sin rätt att ligga runt eller ha flera kärleksrelationer åt gången, bara att möjligheten finns där. möjligheten räcker för att lösa skapligt många dilemman som kan uppstå.
samt, polygami är (fortfarande) en snäv benämning för en specifik relationsform som jag inte ser som idealisk. jag ser inget självklart behov av att definiera kärleksrelationer på det sättet, och är på så vis lagd mer åt relationsanarki eller dylikt, fast inte riktigt. jag är lite flytande där.
KIKIsnus
Tjej, 30 år
Ok, då vet vi.
detaerforvildt
30 år
Monogami suger!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet