meningen med livet?
Perplext
Kille, 34 år
Citat från d2004
mjah tror man på evolutionen sär är det vel att leva blir bra stark och sånt sen skaffa barn .... osv
men jag brukar säga : meningen med livet är att dö^^
Men är det då också din personliga mening med livet? är det därför du går upp på morgonen, orkar lägga ner tid på saker du för sekunden inte njuter av, kämpar när det går dåligt etc.?
d2004
Kille, 31 år
Citat från Perplext
Citat från d2004
mjah tror man på evolutionen sär är det vel att leva blir bra stark och sånt sen skaffa barn .... osv
men jag brukar säga : meningen med livet är att dö^^
Men är det då också din personliga mening med livet? är det därför du går upp på morgonen, orkar lägga ner tid på saker du för sekunden inte njuter av, kämpar när det går dåligt etc.?
Och det tänker jag inte diskutera : D
Perplext
Kille, 34 år
Citat från Tweak
"Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar, kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt...
...enligt en annan teori, har detta redan inträffat"
Detta är sant, människor, vi utnyttjar våra resurser, vi forskar, krigar, en gång kommer det komma en gräns, då vi helt enkelt gått för långt, då kommer allt försvinna. Då vi förstör oss själva.
parasit teorier... jo, men frågan är tänkt att vara riktad på ett personligt plan... vad är din personliga mening med livet? vad är det som driver dig?
Perplext
Kille, 34 år
Citat från d2004
Citat från Perplext
Citat från d2004
mjah tror man på evolutionen sär är det vel att leva blir bra stark och sånt sen skaffa barn .... osv
men jag brukar säga : meningen med livet är att dö^^
Men är det då också din personliga mening med livet? är det därför du går upp på morgonen, orkar lägga ner tid på saker du för sekunden inte njuter av, kämpar när det går dåligt etc.?
Och det tänker jag inte diskutera : D
fair enought
Psycheyun
Kille, 34 år
Att bli lycklig.
Dock är kanske en i så fall intressant fråga "vad är lycka?" samt "hur uppnår man lycka?".
Lycka är åtminstone för mig en rätt svårplacerad känsla som jag känner när jag är "nöjd" på något sätt. T.ex. nu känner jag mig inte särskilt lycklig då jag suttit i en vecka och gjort ungefär ingenting "nyttigt" (göra skolarbete, jobba, träna t.ex.) p.g.a. sjukdom. Sedan blir jag ibland lycklig av till synes slumpmässiga eller konstiga anledninar. Till exempel regn gör mig lycklig, och ibland läsa (vad som helst). Sedan kombinationer av saker, t.ex. musik och umgås med kompisar. O.s.v.
Att uppnå lycka kanske är när man är nöjd med sig själv? När man känner att man gör det man vill göra? Och för att uppnå den måste man göra det man vill göra?
Åtminstone subjektivt sett tycker jag detta är det viktigaste med livet. Ser man det objektivt finns det väl verkligen ingen mening med livet? Vilken allsmäktig kraft bryr sig om vad jag gör egentligen?
d2004
Kille, 31 år
Citat från Yaymudkip
Citat från d2004
mjah tror man på evolutionen sär är det vel att leva blir bra stark och sånt sen skaffa barn .... osv
men jag brukar säga : meningen med livet är att dö^^
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
Läs en jävla bok. Din ignorans är äcklig.
jag tror jag gillar dig :D hahahaha
Perplext
Kille, 34 år
Citat från Psycheyun
Att bli lycklig.
Dock är kanske en i så fall intressant fråga "vad är lycka?" samt "hur uppnår man lycka?".
Lycka är åtminstone för mig en rätt svårplacerad känsla som jag känner när jag är "nöjd" på något sätt. T.ex. nu känner jag mig inte särskilt lycklig då jag suttit i en vecka och gjort ungefär ingenting "nyttigt" (göra skolarbete, jobba, träna t.ex.) p.g.a. sjukdom. Sedan blir jag ibland lycklig av till synes slumpmässiga eller konstiga anledninar. Till exempel regn gör mig lycklig, och ibland läsa (vad som helst). Sedan kombinationer av saker, t.ex. musik och umgås med kompisar. O.s.v.
Att uppnå lycka kanske är när man är nöjd med sig själv? När man känner att man gör det man vill göra? Och för att uppnå den måste man göra det man vill göra?
Åtminstone subjektivt sett tycker jag detta är det viktigaste med livet. Ser man det objektivt finns det väl verkligen ingen mening med livet? Vilken allsmäktig kraft bryr sig om vad jag gör egentligen?
intressant:)
håller med dig på vissa punkter kring det rent subjektiva, men problemet blir väll i sådana falla att alla inte kan uppnå "meningen med deras liv" då inte alla kan hitta ett sätt att uppnå det de vill göra utan att vara missnöjda på vägen dit?
blir det då inte ett problem när "meningen med livet" i sig kräver att man ska bortse från meningen med livet?
vad som objektivt är meningen med livet blir lätt mer av en religiös/vetenskaplig dispyt i längden så vi lägger det åt sidan för sekunden:)
Superhjelte
Kille, 34 år
42
haexhammaren
Kille, 31 år
När man är lycklig är det ett sätt för kroppen att tala om att man inte behöver något. När man blir olycklig är det ett sätt för kroppen att tala om att man behöver något för att överleva.
Lycka/olycka är alltså ett överlevnadssystem som finns till för att få oss att fortsätta leva. Kan man då säga att anledningen till att leva är det som får en att leva? Fungerar inte ):
natsukashi
Kille, 59 år
Alla som säger reproduktion och evolution är tråkmånsar utan smak för de finare aspekterna med filosofi. Det duger inget till att vara empirisk i filosofiska diskussioner och vice versa.
Jag är nog lite skev då jag tror på etik, men jag tror inte på en mening med livet. Jag är alltså en nihilist, fast ändå inte.
Psycheyun
Kille, 34 år
Citat från Perplext
intressant:)
håller med dig på vissa punkter kring det rent subjektiva, men problemet blir väll i sådana falla att alla inte kan uppnå "meningen med deras liv" då inte alla kan hitta ett sätt att uppnå det de vill göra utan att vara missnöjda på vägen dit?
blir det då inte ett problem när "meningen med livet" i sig kräver att man ska bortse från meningen med livet?
vad som objektivt är meningen med livet blir lätt mer av en religiös/vetenskaplig dispyt i längden så vi lägger det åt sidan för sekunden:)[/i]
Haha, det är subjektivt för att det är subjektivt. :) För mig är ofta resan viktigare än målet. Jag brukar välja att göra svåra saker och försöka bli bra på/lyckas med dem (händer oftast aldrig). Samtidigt är det kul att vara bra på saker. Dock är det inte heller alltid jag tycker det är kul att syssla med mina "hobbies". Oftast brukar jag vara "glad" när jag inte har mycket som behövs göras och är i en position jag trivs i.
Två exempel, gissa vilket som är bra och vilket som inte är bra:
Skyldig folk pengar, måste göra skolarbete som skulle vara klart förra veckan, sjuk, inte träffat någon på två dagar, inget att se fram emot. Måste diska, o.s.v.
vs
Har inget man behöver göra, har nyss gjort något duktigt (t.ex. gjort klart en hemsida eller så), lyssnar på bra musik, och i helgen ska man skjuta båge, spela street fighter och repa.
Dock stämmer inte detta heller alltid. Ibland är man nöjd bara över någon viss liten grej. Att man lyckades fånga tallriken som nästan for i golvet. Att man hjälpte någon få in stolar i en bil. O.s.v. Alla bekymmer känns plötsligt väldigt små.
Det knepiga med detta är väl dock att det är väääldigt subjektivt. Jag har ingen aning om vad som gör andra glada. Men en sak man nog får tänka på är att man inte kan vara glad hela tiden. Speciellt om man inte tar itu med sina problem (stora som små). Hur lätt är det att fokusera på att göra någonting roligt när man vet att man egentligen borde göra ditt och datt? Åter igen vad jag tycker, men kanske fler kan känna igen sig i detta åtminstone?
Sedan angående "problemet" med att uppnå lycka så ska man väl helst bara ha tur och ha någonting enkelt för att bli lycklig. Typ som att ha fått "ta över 10 länder" istället för "ta över asien, europa och amerika" på Risk. Sedan tror jag också att ens bild av lycka o.s.v. kan ändras rätt lätt. Jag har kanske ett mål nu som kommer vara helt annorlunda om ett halvår, för man ändras hela tiden. Nu vet jag väl inte riktigt vad jag ville komma fram till med detta, men jag tycker nog det är viktigt att man försöker variera sitt liv så att man får erfara så mycket som möjligt. En sak jag märkt t.ex. är att man kan fördjupa sig i vad som helst, så så länge man hittar något man njuter av ska man syssla med det så länge man kan.
Jag kom just på ett exempel på en sak som gjorde mig glad men som jag inte kan längre, och det var väl då tur att jag sysslade med det så länge som möjligt. Nämligen att lite random vardagar mitt i natten träffa en kompis och se på film/äta hamburgare/snacka skit. Nu har han flyttat 10 mil bort, så det är inte lika enkelt. En sak jag kanske borde göra är att hälsa på honom oftare? Då kanske jag skulle vara ytterligare lite gladare. O.s.v. Sedan ska man samtidigt inte gräma sig över saker som funnits, utan försöka vara glad för att man haft dem.
Citat från m0ralpappan
När man är lycklig är det ett sätt för kroppen att tala om att man inte behöver något. När man blir olycklig är det ett sätt för kroppen att tala om att man behöver något för att överleva.
Lycka/olycka är alltså ett överlevnadssystem som finns till för att få oss att fortsätta leva. Kan man då säga att anledningen till att leva är det som får en att leva? Fungerar inte ):
Eh, det där stämmer ju inte nödvändigtvis alltid. Varför blir jag glad när det regnar eller när jag hör viss musik? Överlevnad...? Svårt att tro det.
beatyourkids
Kille, 37 år
Jag hörde en turk på en pizza en gång som sa att meningen med livet är hela tiden ha en dröm att sträva mot. Och drömmar har vi ju alla.
Gett
Kille, 32 år
Citat från natsukashi
Alla som säger reproduktion och evolution är tråkmånsar utan smak för de finare aspekterna med filosofi. Det duger inget till att vara empirisk i filosofiska diskussioner och vice versa.
Jag är nog lite skev då jag tror på etik, men jag tror inte på en mening med livet. Jag är alltså en nihilist, fast ändå inte.
Tror inte heller det finns någon, eller du sätter ut vad du själv vill göra i livet och det är din mening
Perplext
Kille, 34 år
Citat från m0ralpappan
När man är lycklig är det ett sätt för kroppen att tala om att man inte behöver något. När man blir olycklig är det ett sätt för kroppen att tala om att man behöver något för att överleva.
Lycka/olycka är alltså ett överlevnadssystem som finns till för att få oss att fortsätta leva. Kan man då säga att anledningen till att leva är det som får en att leva? Fungerar inte ):
det är en bra utgångspunkt, men med tanke på hur lätt det är att lura det systemet får vi nog nuförtiden utgå från att lycka inte är direkt kopplat till överlevnad eller ens välmående... ett bra exempel är en studie i England(?) som visade att de med brist på en viss vitamin/mineral hellre åt röda godisbitar än andra för att kroppen antog att det skulle tillföra ämnena då röda frukter/grönsaker normalt sätt innehåller det.
ett annat exempel är droger, där de mer beroendeframkallande fullständigt utraderar intresset för överlevnad och ersätter det med behovet av kemisk stimulans.
lycka/olycka är enbart stimulans som finns till för att motivera/demotivera beteende, inte nödvändigtvis till för att motivera överlevnad.
att leva för att leva är en fullständigt valid teori, om än inte min favorit. att leva för att vara lycklig är däremot inte något jag rekommenderar då det är extremt destruktivt om man verkligen går på den teorin fullt ut...
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet