Vilken film såg du senast.

Doom Så sjukt dålig haha

Amores Perros(Älskade Hundar på svenska), höhö

Troja c:

Svinalängorna.

Bakushû

I efterkrigets Tokyo väljer en familj en man åt deras 28-åriga dotter Noriko, men hon väljer en annan man själv.

Ännu ett fullkomligt lysande familjeporträtt av Ozu! Andra filmen i hans trilogi. Återigen handlar det om giftermål och familj, på samma gång är det alltid är en dam vid namn Noriko som det sätts fokus på.

Den är rätt lik sin föregångare alltså. Här är det en lite större familj och det är riktigt fint och naturligt skildrat. Jag har väl inte så mycket mer att säga då den är så pass lik Banshun, men Banshun engagerade mig lite mer. Femman är nära (och kanske kommer efter en omtitt till exempel). Dock vill jag se mer av mannen först. Men även detta är rätt lysande.

Det blir inte heller tråkigt. Man intresserar sig verkligen för karaktärerna, Ozu forcerar inte fram något här. Utan tar det lugnt och stilla. Fortfarande är allting rätt vardagligt och som vanligt är det ju mysigt att ta del av den japanska kulturen under den här tiden. Att familjen är intim och viktig framgår rätt starkt. Samtidigt får man ta del av hur giftermål påverkar alla. Det är verkligen genomtänkt hur alla karaktärer agerar med varandra osv.

Jag blir verkligen helt uppslukad av Ozus familjeporträtt, dags att se mer.

4/5

Alien vs Predator

MacGruber 8D

Ohayô

Om ett grannskap med skvaller och två pojkar som vill ha en TV.

Ett riktigt mysigt grannskap faktiskt. Till att börja med älskar jag arkitekturen, färgerna och alla mysiga hemmamiljöer. Min första Ozu i färg och det var ju rätt trevligt. Filmen flörtar rätt mycket med västerländska ting tillsammans i den japanska kulturen.

Det är fortfarande vardagligt, här går man igenom vardagens problem, moderniteter, relationen mellan barn och föräldrar, samt grannskapet och grannsämjan.

En oerhört lättsam (och komisk) Ozu, tyvärr är det lite för fjantigt för min smak på något sätt. Till exempel den dramatiska musiken som känns ibland tagen ur en tecknad film. Humorn gick inte hem för min del heller, man blev ju förvånad över att det var Ozu liksom.

Den har sin charm, men är inte speciellt nära den nivå som det andra materialet av Ozu jag har sett. Nu är jag rätt säker på att jag har bättre grejer som väntar av mannen.

3/5

Strigoi 8/10. Det är andra gången jag ser denna svarta komedi. Jävlar vad jag garvar!

Sanma no aji

En åldrande änkling planerar att gifta bort sig sin dotter.

Nu blir jag galet imponerad. Man får följa änklingen Shuhei och ser hur han tar sig fram i livet och vardagen, man tar del av hans möten med vänner och hur han handskas med sin familj. Och det dricks mycket! Tillsammans med drickandet kommer saker som andra världskriget och gamla minnen upp. Med det får man marschmusik ibland, resten av musiken är charmant och behaglig.

Fotot är mästerligt snyggt! Jag gillar Ozu i färg mer än i svartvitt. I alla fall här. Nästan hypnotiserande och väldigt fina nyanser. Som vanligt är kameran statisk (och är placerad rätt lågt), vad jag såg fanns det inte en enda kamerarörelse eller inzoomning heller. Självklart passar det perfekt. Sedan att miljöerna är hur mysiga som helst är ett stort plus.

Ämnet filmen behandlar känner man igen när det gäller Ozu, fortfarande är det lika intressant. Tyngden ligger ju mest på Shuhei och det är en bra skildring av hur en far inte riktigt vill släppa taget om sin dotter, men fortfarande på ett sätt måste. Chishû Ryû spelar sin roll galant, väldigt öppet och sympatiskt.

Man får även följa lite andra personer i det hela (Shuheis ena son till exempel), det ger en bra variation och ger filmen ett bra flyt. Dessutom blev jag glad när Kyôko Kishida (som spelar i bland annat Tanin no kao och Suna no onna) dök upp! Det kom lite som en överraskning, jag hade ju inte läst om vilka som skulle vara med.

Att japanska traditioner och familjekulturer i vardagen kan vara så intresssant! Ozu är ju en mästare på det här. Speciellt kvinnosynen intresserar mig (även om jag kanske inte riktigt håller med den), att dottern på något vis tar över den döda moderns roll i huset, hur det är att vara ogift kvinna osv.

Jag dras verkligen in i det här. Varmt, stillsamt, ärligt, vardagligt, rörande, mänskligt, naturligt och helt fantastiskt. Verkade vara ett riktigt fint avslut på Ozus karriär. Ett mästerverk.

5/5

Alien vs Predator 2