Vilken film såg du senast.
Mutter Küsters' Fahrt zum Himmel
Emma Küstners man dödar sin chef och begår självmord. Efter det försöker både pressen, kommunister och anarkister utnyttja Emma och hennes mans död.
Åh, många välkända ansikten här. Karlheinz Böhm, Kurt Raab, Brigitte Mira, Irm Hermann, Gottfried John, Ingrid Caven och Margit Carstensen liksom! Det är som en speciell familj när man har sett många filmer av Fassbinder.
Det är annars en rätt så typisk Fassbinder (kanske en lite mer politisk sådan) och min sjuttonde film av honom jag ser. Jag kunde känna redan från början att jag inte skulle bli besviken. Samtidigt är den här inget häpnadsväckande, den har i alla fall en klar poäng.
Just det, det finns ju faktiskt två olika slut. Båda ger varsin effekt till handlingen. Men jag måste säga att jag gillar originalslutet mer, det som Fassbinder skrev själv och inte det som användes för den amerikanska utgåvan. Det lämnade en hel del att önska.
Också tråkigt att man på ett eller annat sätt inte fick se det riktiga slutet heller, man hade kunnat få ut lite mer där. Fast det har ju sina förklaringar och är inte ett dugg Fassbinders fel. Tyskland och sjuttiotal säger väl allt.
Brigitte Mira spelade trovärdigt här och lyser i sin roll. En film som visar hur en vilsen människa kan bli utnyttjad av diverse politiska grupper. Den tar upp ett viktigt ämne. Fassbinder fick mycket kritik och ska ju till och med ha blivit mordhotad på grund av filmen.
4/5
toy story 3
Citat från Stvrmzeit
Just "skum" vet jag inte riktigt, tycker att den ger mer klarhet. Inslaget i slutet var ju lite sci-fi förvisso, kanske det du syftade på. Tycker att filmen ger jättemånga intressanta frågeställningar att tänka över, just för att de känns tidlösa. Likaså filmen. Den tar ju upp ämnen som människans identitet och problemen, tillhörighet, sociala roller mm. Och i helhet är filmen väldigt psykologisk också, jag tänker på hur Okuyama uppfattar människor och hans syn på dem.
Ett solklart mästerverk enligt mig. Visuellt är det ju också hur vackert som helst. Samtidigt lite abstrakt ibland.
Om du gillade den här, då rekommenderar jag Suna no onna också. Samma regissör. Den är minst lika makalös.
Jo tänkte mest på slutet där ang skum.
Okej, skall kolla in Suna no onna, tack för tipset.
Citat från panamaILU
Jo tänkte mest på slutet där ang skum.
Okej, skall kolla in Suna no onna, tack för tipset.
Kanske var ett lite oväntat inslag, men filmen är ju smått surrealistisk ibland. Men annars funkade det perfekt tycker jag. En fantastisk avslutning. Och det håller sig återigen till ämnet identitet. Att man som tittare själv inte lägger märke till någon av människorna i folkmassan, man lägger inte fokus på någon speciell person och har ingen människa att memorera. För alla har blanka ansikten. Alla anleten är tomma.
Haggard the movie
I Hired a Contract Killer
Jag har sett några filmer av Aki Kaurismäki och den här utspelar sig i London och är på engelska. Inget Finland och ingen finska här. Det funkar ju helt okej. Resten känns väldigt mycket Kaurismäki. Den sparsamma dialogen, bra användning av musik, alla små scenarion och en dos av humor.
Henri blir sparkad från sitt jobb och bestämmer sig för att ta självmord. Han misslyckas och anlitar istället en yrkesmördare som ska döda honom. Men samtidigt blir han kär i en kvinna och ångrar sig, han vill inte dö. Problemet är att det blir lite svårt att avbryta kontraktet.
Mestadels är det kanske lite för enkelt och tydligt. Det som lyfter filmen är självklart Jean-Pierre Léaud, känd från klassikern Les quatre cents coups bland annat. Margi Clarke som spelar kvinnan han blir kär i är dock för träig i sin insats, hon övertyger mig inte på något sätt alls. Tänk om hon kunde vara som Kati Outinen som Kaurismäki har använt i flera roller!
Joe Strummer och Kaurismäki själv dyker även upp i filmen. Jag har sett bättre filmer av honom, men det går ju ändå an! Är så sugen på hans senaste film Le Havre!
3/5
5 Centimeters Per Second.
Jag grät. Och det är inte varje dag som jag gråter till en film!
Pidä huivista kiinni, Tatjana
Valto och Reino drar ut på en roadtrip med bilen. På vägen träffar de Tatjana och Klaudia och det hela blir som en roadmovie. Tatjana och Klaudia kan inte speciellt mycket finska, så det blir svårt för dem att prata med killarna (som oftast är mer intresserade av att dricka kaffe och vodka).
Jag gillar tystnaden i filmen, just för att karaktärernas tystnad säger tillräckligt mycket ändå. Och filmen luktar verkligen Finland. Kaffedrickande, vodka, kedjerökning och allt som hör till. En film som också känns Kaurismäki så det smäller om det. Musiken gör mycket. Fint svartvitt foto och små inslag av komik.
Han har nog gjort bättre, den här känns lite svag (och kanske lite väl kort) i jämförelse med hans andra. Även om den förvisso är varm och helt klart sevärd. Trevlig liten film.
3/5
Tystnaden
Två systrar och en av systrarnas son åker tåg i Europa. Den ena systern blir sjuk och de tar in på hotell.
Åh, jag satt verkligen med rysningar efter att filmen var slut. Hela filmen genomsyras av en speciell, suggestiv och nästan surrealistisk eller drömlik stämning. Något som spelar stor roll är ju också tystnaden (som titeln säger). Samtidigt är det cyniskt och kallt. Ångest!
Alienation, brist på kommunikation och existentialism, jag vet inte om det blir så mycket bättre. Bergman gör det på ett makalöst vackert sätt. Jag gillar att oförmågan att kommunicera inte bara tas upp med karaktärerna, utan mycket av det har att göra med det "mystiska" landet filmen utspelar sig i. Ni som har sett den förstår nog vad jag menar. Just sådana grejer att relatera till varandra finns det mycket av. Väldigt uppskattande.
Systrarna har tydliga problem med varandra och pojken promenerar runt i hotellet och träffar på några människor. Systern som har sonen vandrar gärna ut för sig själv så fort hon får chansen.
Även om det inte är jättemycket dialog kan man istället fokusera på symboliken och alla fina metaforer.
När det gäller det visuella gjorde Sven Nyqvist ett perfekt jobb med fotot. Han var nog antagligen Sveriges bästa man om vi snackar fotografi inom film. Talar vi om skådespelet gjorde ju Gunnel Lindblom, Ingrid Thulin och lilla pojken Jörgen Lindström sina roller galant. Där klagar jag inte ett dugg.
Jag ville inte att filmen skulle ta slut och det här är helt klart min nya favorit med Bergman. Jag älskar speciellt symboliken, metaforerna och alla ämnen som tas upp. För mig är det ingen tvekan om att Ingmar Bergman var Sveriges filmgeni. Det här blir en film jag kommer att tänka på länge. Mästerligt.
5/5
Kass skit med fula troll.
Igår såg jag filmen Funny Games för andra gången, men blev ytterst besviken när den stannade. En fet jävla repa hade tydligen uppkommit helt jävla sonika.
alive
Farsan.
2/5
Day of the dead.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet