Vilken film såg du senast.
La strada
Mitt första möte med Fellini. Flickan Gelsomina blir såld till en kraftkarl som åker runt och framträder medan Gelsomina får vara en hjälpreda och clown. Hon blir förälskad i mannen, men han behandlar inte henne inte särskilt väl. Och allting ändrar sig när Gelsomina skaffar en vän.
Först och främst var jag kluven till minspelet Giulietta Masinas som spelar Gelsomina har. Fast under filmens gång började jag se en charm i det. Men jag tröttnade nog på det till slut.
Det fanns en stor konstrast mellan huvudkaraktärerna, Zampanò var hård, tuff och manlig och Gelsomina var som ett litet barn och väldigt känslig. Förvisso rätt enkelriktat, men Fellini fick ju fram sin poäng rätt tydligt. Samtidigt funkade dessa två människor oerhört bra ihop, speciellt på grund av det briljanta skådespelet. Scenerna överlag känns likväl smått ojämna.
Jag kanske hade lite för höga förväntningar, men filmen grep aldrig riktigt tag i mig. Även om den på en och samma gång lyckas vara lite småkomisk, varm och egentligen väldigt sorglig. Kanske lite för tramsig och barslig för mig. Hela cirkusgrejen hade jag väl lite svårt för med. Att filmen är italiensk märks på något sätt. Fotot måste jag förresten ge beröm åt, oerhört stiligt och rent.
La strada har en liten sentimental historia som är lätt att kunna ta åt sig av. Däremot jag ser inte filmen som det mästerverk många andra vekar se den som. Trots allt är jag glad att jag har sett den nu och tagit del av Fellini.
En sak är säker, mer Fellini ska jag se. Hoppas på att möjligtvis 8½ tar mig med lite mer storm!
3/5
Nick and norahs infinite playlist
Lonely Street
Hall pass.
Heartless
Ser på Alexander nu.
dgijghdfhg Angelina Jolie är så jävla snygg i den filmen också!
House of wax.
something borrowed
toy story
Tanin no kao
toy story 2
Citat från Stvrmzeit
Citat från WTFWJD
Stvrmzeit
Jaha! Får kolla upp den!
Är inte neorealism en delvis politisk genre (Om man bortser från de oerfarna skådespelarna från arbetsklassen)? Eller har jag fått allting om bakfoten?
Något annat som jag ser upp till gällande pasolini är att han var så öppen med sina åsikter angående religion.
Gör det! Fantastisk trilogi. Det är rätt psykologiska draman om existentialism, (social) alienation, den uttråkade överklassen samt dess meningslöshet och brist på kommunikation mellan människor.
Neorealismen har helt klart undertoner av politik på några sätt, ja. Den ekonomiska situationen efter andra världskriget, moral och annat behandlas, men grejen var ju att man oftast förhindrade regissörerna att göra mycket mer politiska filmer.
La Strada ska väl ha varit någons sorts brytpunkt på Fellini och neorealism verkar det som.
På tal om Antonioni, han höll ju också på med neorealism på sätt och viss, hans kortfilmer om vanligt folk till exempel. Men han bröt det rätt snabbt med hans första film när han började skildra medelklassen. Och efteråt på 60-talet gjorde han ju sin trilogi som tog ännu en annan vändning (filmtekniskt också), just det jag beskrev ovan. Då handlade det om överklassen.
Och ja, Pasolini var ju rätt öppen med sina åsikter angående religion. Politik med. Han var ju någon sorts ateist.
Såg nyss La ricotta! :)
easy a, riktigt bra!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet