Vilken film såg du senast.

Le boucher (1970)

Efter en bröllopsfest börjar en slaktare och en lärarinna att träffas frekvent. Men snart inträffar en serie mord som påverkar hela byn.

Det är schysst att det börjar som ett drama i den lilla franska byn, för att sedan gå över till en thriller i Hitchcock-anda. Kompetent berättat, bra stämning och trevlig spänning som mest ligger under ytan och puttrar. Jag gillar också den lite disharmoniska musiken som då och då dyker upp. Bra personporträtt är det med, för båda huvudkaraktärerna har emotionella band som spökar lite, Chabrol lyckas få det att passa fint i själva filmen. Annars är det väl ingenting speciellt som utmärker den för ett högre betyg.

3/5

Blackenstein.

crap.

Monsieur Verdoux (1947)

En man försörjer sin familj genom att gifta sig med kvinnor och sedan mörda dem för att få ärva deras pengar. Men det innebär också en del risker.

En charmig, snygg och trevlig liten film av herr Chaplin. Humorn är varierande, det finns både svärta och slapstick. Sedan är handlingen skoj att följa och rätt så spännande. Styrkan ligger också i huvudkaraktären. Men mer är det väl kanske inte. Den når inte upp till samma nivå som exempelvis Modern Times heller.

3/5

The Shop Around the Corner (1940)

Två anställda som jobbar i en presentaffär kan knappt stå ut med varandra, de inser inte heller att de är förälskade genom posten och anonyma brev.

Charmigt, varmt och mysigt av Lubitsch. Karaktärerna är starka och ganska tilltalande. Det är som vanligt svårt att inte tycka om James Stewart. Tyvärr lite förutsägbart, men vägen dit lyckas bjuda på diverse schyssta grejer. Jag kom att tänka på att man gjorde en gräslig remake vid namn You've Got Mail senare också.

3/5

Kollar inte så mycket på film, mest serier för tillfället, men senaste jag såg var Harold and Kumar - Escapes from Guantanamo Bay och måste bara säga att den var galen, men första filmen var helt klart bättre.

Scott Pilgrim VS the world

7/10

Orphan. Så jävla störd film hahaha, mitt adrenalin pumpade som en jävla kuk igår.

The Bank Dick (1940)

Egbert Sousès äventyr som ersättande filmregissör och bankvakt.

Otroligt ojämn. Det finns ett par få ljusglimtar, mest tack vare W.C. Fields själv, men annars är det inte så mycket att ha. Humorn är oftast trist, långsökt, utan finess eller inte speciellt genomtänkt alls. Det blir mest tröttsamt till slut. Edward F. Cline känns av någon anledning inte lika bra i långfilmsformat.

2/5

hugo

karlsson på taket

Written on the Wind (1956)

Kyle Hadley är en playboy som gifter sig med samma kvinna som hans bästa vän är förälskad i, som i sin tur jagas av Kyles syster.

Lite av en besvikelse. Dramat känns inte alls starkt samtidigt som karaktärerna är rätt trista. Förväntade mig något i samma stuk som All That Heaven Allows (som faktiskt inte är dum alls), men denna gången var det en mycket svagare Sirk. Samhällskritiken finns ju där, sedan är det snyggt som tusan med filmens färgfoto. Stråkarna är dock lite jobbiga, något man kan förvänta sig när det gäller en melodramatisk film som denna. Räcker inte riktigt till en trea.

2/5

Norbit

Taking lives <- En skitbra film<3

Yuke yuke nidome no shojo (1969)

Poppo är en tonårig tjej som precis har blivit gruppvåldtagen av limsniffande hipsters. Just då träffar hon Tsukio som delar hennes sexuella trauman och rädslor, men detta har också ödesdigra konsekvenser.

Riktigt bra. Wakamatsu sätter tonen perfekt i början. Det är mycket trevlig jazz tillsammans med en riktigt mörk, nihilistisk och osentimental skildring. Men väntade jag mig något annat av Wakamatsu? Inte direkt! Han leker med en hel del schyssta juxtapositioner. Bland annat byts det svartvita foto ut lite mot ett ganska färgsprakande sådant. Självklart är det våldsamt också, precis som exempelvis Okasareta hakui och Taiji ga mitsuryosuru toki, två av hans andra filmer som har en liknande ton. Han lägger även in lite beatpoesi, något som ger ännu mer nyans till allting.

Ungefär hela filmen utspelar sig på ett hustak, vilket skänker en klaustrofobisk känsla som blir effektfull med den begränsade ytan. Alltså, det finns en hel del att gilla, Wakamatsu får alltid så stor slagkraft i sina bilder, utförandet känns otroligt kompromisslöst. Jag ser verkligen fram emot att se mer, detta är ändå bara min fjärde.

4/5

What Ever Happened to Baby Jane? (1962)

En före detta barnstjärna vid namn Jane Hudson bor med hennes syster Blanche. Blanche är en isolerad filmstjärna som tvingats pensionera sig efter en förödande olycka. Jane är dock fylld av avundsjuka mot sin syster och gör allt för att förpesta hennes liv.

Bra, men rätt övertydlig oftast. Det är också tråkigt att det finns en rak linje mellan vem som är ond eller god av systrarna, i övrigt är det ett lite spännande drama med schysst thriller-stämning. Påminner en del om Sunset Blvd. faktiskt. Synd att musiken förstör mer än att ge stämning, den är rätt kass och vill gärna tala om när det ska vara spännande och när det händer dramatiska grejer. Tur att slutet var lite åt det öppna hållet.

3/5