Seven Brides for Seven Brothers (1954)

Utspelar sig 1850 i Oregon. Adam åker till stan för att hitta en fru. Han får tag på Milly, men när han återvänder vill hans sex andra bröder också gifta sig.

Egentligen rätt dum och löjlig, men den är snygg och har lite charm då och då. Tyvärr är könsrollerna ingenting att ha, handlingen är platt och trist, sedan är det mesta töntigt. Ibland är det nästan så att saker och ting blir medvetet roliga. Fasligt nära ettan.

2/5

Shock Corridor (1963)

En journalist vill vinna Pulitzer-priset, därför får han sig själv inlagd på en mental institution för att lösa ett mord som inträffat där.

När det gäller mental ohälsa och psykiska sjukdomar vinner filmen inte speciellt mycket. Men å andra sidan finns det intressant samhällskritik ur själva tidsperioden och en bra stämning. Jag gillar ändå Fullers regi och den mystiska premissen. Långt ifrån en perfekt film bara.

3/5

W.R. - Misterije organizma (1971)

En blandning av dokumentär och spelfilm om förhållandet mellan kommunismen och sexualiteten samt om Wilhelm Reichs liv och verk.

Formen är ruskigt tilltalande, tyvärr lyckas det bli rätt spretigt och ojämnt som tusan på samma gång. Arkivklipp med Stalin blandas med snoppavgjutningar, intervjuer och en sorts handling. Och det är inte ens allt! Jag tyckte verkligen om musiken. Filmen är viktig för sin tid, den har ändå lite intressanta analyser att komma med, i alla fall om man ser till tiden det var aktuellt. Det tog ju inte lång tid innan den blev bannad heller.

Synd att själva handlingen inte fick så mycket rum, den har trots allt att göra med det forna Jugoslavien och stalinistisk kommunism. Jag hade gärna sett en utveckling av filmens kvinnliga karaktärer som var sexuellt frigjorda (varav den ena mer av en politisk aktivist) och den ryske konståkaren. Det blir en stark tvåa, jag ser ändå fram emot att se mer av Makavejev, han verkar som en intressant filmskapare.

2/5

Stvrmzeit 37 år

8 194 forumsinlägg

Skrivet:
18 december 2012 kl. 11:30

Stvrmzeit 37 år

A Night at the Opera (1935)

En listig affärschef och två galna vänner till ett ungt sångarpar ska hjälpa dem att nå framgång.

Dags att återvända till bröderna Marx efter Duck Soup som jag såg för ett bra tag sedan. Här är skämten inte klockrena hela tiden, men det finns en del som är riktigt fiffiga och roliga. Delen med det lilla rummet och kontraktet är några exempel. Jag gillar nästan när man drar ut på grejerna. Annars är handlingen riktigt ointressant, alla sångnummer drar ner filmen också. Men som sagt, det finns flera bra bitar som räcker till en trea.

3/5

Stvrmzeit 37 år

8 194 forumsinlägg

Skrivet:
19 december 2012 kl. 14:27

Stvrmzeit 37 år

The Ten Commandments (1956)

Prinsen Moses lär sig av hans riktiga arv att han är hebreisk, därefter får han ett kall och skall leda sitt folk till frihet.

Överlag en ganska fjantig, moralisk och biblisk berättelse. Men det är snyggt som fan, förutom effekterna möjligtvis. Annars är färgerna riktigt fina. Den har en oerhört episk känsla i alla fall, men i sin genre tycker jag exempelvis att Ben-Hur är lite schysstare som film. Om vi tänker bort just bibliska filmatiseringar, så finns det förvisso bättre mastodontfilmer också. Tråkigt att man dramatiserar ungefär allt i själva handlingen och replikerna, speciellt med tanke på att filmen nästan är fyra timmar lång. Stråkarna är ju inte heller speciellt tilltalande.

2/5

Viaggio in Italia (1954)

Catherine och Alexander åker till Neapel för att sälja ett hus de ärvt. Under resan glider de allt längre ifrån varandra.

Bitvis riktigt bra. Det är inte direkt en dålig psykologisk studie i relationsproblematik, fast inte heller den bästa. Rossellini använder krig, känslokyla, döden och annat i filmen som kontraster till själva förhållandet och karaktärernas problem. Catherine vill gå på museum, men Alexander träffar gärna andra människor. Jag tycker dock att slutet var lite av en besvikelse, det känns som att Rossellini valde en lätt väg ut, något som sänker själva filmen. Ett bra val var att låta allting utspela sig i just Nepal, just för att omgivningarna, miljöerna och människorna flikas in i huvudhistorien ganska bra och nyansrikt.

3/5

Withnail & I (1987)

Två arbetslösa skådespelare i London 1969 tröttnar på huvudstaden och bestämmer sig för att ta en semester i en släktings sommarstuga. De upptäcker dock snart att de knappast är lämpade för ett liv på landet, det innebär även en hel del problem.

En liten överraskning. Det är skitigt, smutsigt, grått, brittiskt och knasigt. Humorn är rätt svart och cynisk, den får mig att tänka mycket på Mike Leighs filmer. Speciellt Richard E. Grant har en schysst komisk timing, lite som David Thewlis i Naked (på tal om Mike Leigh). Många absurda idéer och knasiga situationer med alkohol och droger involverat. Richard Griffiths som den dekadenta farbrorn är ju guld. Att starta filmen med den jazziga dängan "A Whiter Shade of Pale" av King Curtis i den trasiga lägenheten gjorde så att jag föll för tonen direkt. Jimi Hendrix i soundtracket var inte fel heller.

4/5