Vilken film såg du senast.

Dead & Breakfast (2004)

Detta är en skräck / komedi-musikal och är definitivt starkt inspirerad av "Evil Dead", "Shaun of the Dead" och "Braindead", men dess kvalité ligger inte alls i samma spår. Det är tänkt att detta skall vara en medvetet dålig film, riktad till oss som älskar "so-bad-its-good" filmer. Men min fråga är hur i helvete man kan misslyckas med att göra en sådan film? Förmodligen krävs det en enorm talang för att lyckas tillverka sådana filmer.

En film som Dead & Breakfast (som tyvärr saknar komik) skulle vara en riktig höjdare för skräck fans. Filmen har några kända namn, däribland David Carradine, hans systerdotter Ever Carradine och Jeremy Sisto, som moderna skräck-fans kanske minns från filmer som "May" och "Wrong Turn". Filmen har en country -sångare som dyker upp då och då och uttrycker en "rolig" kommentar till de senaste händelserna i filmen. Detta är ganska gulligt i början, men det blir snabbt tråkigt och jag stängde faktiskt av filmen innan han fick en chans att sjunga sin sista sång.

Komiken i filmen är ämnad folk som fortfarande anser att "halka på ett bananskal" är roligt och även för dom som anser att "halka på ett bananskal tio gånger" är tio gånger så roligt och saker som att använda ett avhugget huvud som handdocka är inte speciellt roligt att se. Men ironiskt nog var de blodiga slapsticken det bästa med denna film.

Detta är ingen film jag rekommenderar!

Betyg:
0.5 / 5

Slaughter High (1986)

Under denna tid hade slasher genren redan fått deras uppmärksamhet med filmer som The Burning, Sleepaway Camp och Slumber Party Massacre och det var svårt att göra något eget av genren. Slaughter High lånade fritt från filmer som Carrie och Prom Night, och även mycket av tillvägagångssättet med hur morden utfördes, påmindes om tidigare slasher filmer. Så Slaughter High är inte särskilt originell.

Jag tyckte resultatet påverkade filmens samspel och trots att försöka göra en film så originell som möjligt, så det var en hel del saker som snubblade på vägen. Jag gillade filmens charm, den töntiga attityden och skolmiljön var nästan ett krav för att framgångsrikt göra filmen intressant. Tekniskt sett var Slaughter High bättre än vad jag hade förväntat mig och den slår de flesta låg-budget skräckfilmer som släpps idag.

Jag vill inte påstå att Slaughter High är en bra film, men jag gillade faktiskt den ur ett personligt perspektiv, men jag vet inte om jag kan rekommendera den så länge du inte är ett troget Slasher-film fan.

Betyg:
2.5 / 5

Picnic at Hanging Rock (1975)

En varm sommardag 1900 åker en klass från en australisk flickskola ut på en utflykt till en säregen klippformation. När klassen ska återvända upptäcker man att tre studenter och en lärare är borta.

Suggestivt, drömskt, märkligt och mystiskt på en och samma gång. Jag får känslan av att filmen lever mycket på själva mysteriet och inte har tillräckligt mycket att stå på annars. För dramat utöver det är inte direkt något speciellt. Vilken tur att mysteriet i sig ändå lyckas med att intressera samtidigt som det bakas in fint med den oskuldsfulla och sexuellt laddade stämningen. Det är en lättnad att filmen öppnar en del frågor och att en del saker inte förklaras, det hade varit rätt meningslöst och tråkigt annars.

Tempots lågmäldhet är trevligt, likaså är det drömska fotot snyggt och passande. Musiken kan dock diskuteras, jag har inte riktigt bestämt mig om jag gillar eller ogillar de rumänska panflöjtsbitarna. Alla klassiska stycken används åtminstone på ett godkänt sätt.

3/5

Conquest Of The Planet Of The Apes

Äckligt bra.

gran torino, bäst

Pokolenie (1955)

Handlingen kretsar kring en polsk motståndsrörelse och några polska ungdomar under Tysklands ockupation i Polen under andra världskriget.

En ganska så ordinär rulle. Men fortfarande stabil och bra skit, det är ju också Wajdas debut i långfilmsformat. Karaktärerna kunde ha varit lite djupare. Inte heller är den politiska dimensionen speciellt djupgående. Wajda lyckas ändå med att hålla det stiligt i all sin enkelhet. Att kommunisterna porträtteras på ett visst sätt kan jag dock ha överseende med, under Sovjetunionens makt fanns det inte alltför fria händer som regissör. Extra kul att se en ung Roman Polanski i en roll också. Scenerna som jag gillar bäst är på Stachs jobb då han precis tar aktion med kommunismen och själva motståndsrörelsen. Även scenen i spiraltrappan är minnesvärd och schysst. Jag tror att resten av trilogin inte lär vara dum heller, kanske till och med bättre!

3/5

The Shawshank Redemption

My Sister's Keeper. Se deeeen!

Citat från cuethepulse

Eden Lake

Kanal (1957)

Utspelar sig under de allra sista dagarna av det polska upproret mot tyskarna i Warszawa i september 1944. 43 män och kvinnor kämpar i ruiner för att överleva det tyska anfallet. Deras enda chans tycks nu vara att fly genom stadens avloppssystem.

Andra filmen i Wajdas krigstrilogi. Bättre än Pokolenie, Kanal når ju nästan upp till en fyra. Det är mest början av filmen som känns rätt tam och smått ointressant i jämförelse med det som ska komma. När männen och kvinnorna kommer ner i kloakerna, då blir allt så mycket bättre. Paranoia blandas med spänning och alla trånga utrymmen bildar en förtryckande atmosfär. Krigsskildringen är bitvis rätt mörk och på det hela stora är regin välgjord. Karaktärerna lämnar dock en gnutta att önska, så jag delar ut en mycket stark trea för tillfället.

3/5

Deadly Detour - The Goatman Murders (2011)

Snuskig, våldsam och politiskt inkorrekt slasher-film. Bortsett de första händelselösa fyrtio minuterna, så bjöd den resterade delen som kvarstod, på en underhållande åktur och den gav med sig många hysteriska skratt-attacker.

Jag får medge att, om du gillar långdragna slasher filmer, med ett mycket sjukt och vridet innehåll, så rekommenderar jag Deadly Detour. Den innehåller en hel del nakenhet, sex, droger, våld, spyor och kiss och bajs-humor. Jag ångrar inte att jag såg filmen, men jag hade velat att de fyllde ut de 40 minuter som saknade våldsamt innehåll.

Betyg:
3 / 5

Battle For The Planet Of The Apes

Shogun

Lotsen John Blackthorn förliser efter en hård storm i Japan, efter att ha seglat runt Sydamerikas spets. Sakta tar han sig upp i den japanska hierarkin.

Är egentligen en serie, för den är 526 min lång, men enligt filmtipset så räknas den som film.
Man fastnar fort i den och kan inte sluta titta, skådespeleriet varierar fruktansvärt mycket, många av de brittiska skådespelarna är dåliga men de flesta japanska är riktigt bra och karaktärerna är färgstarka, Toshiro Mifune är som alltid underbar. Man får en fin inblick i japansk kultur men nackdelen är att man också ska lära sig japanska genom filmens gång, i första avsnittet blir allt översatt medans i det sista blir ingenting det, så man bör sträckkolla den och antagligen se om den ett flertal gånger. Fotot i filmen är också väldigt varierat och jag kan anse att slutet är riktigt dåligt, det känns som att budgeten tog slut och det egentligen var menat att bli ett till avsnitt. Men jag ska definitivt se om den och mycket av det dåliga uppvägs av att när det är bra så är det riktigt bra. Om inte annat så lyckas den ju med någonting eftersom man fastnar i den.

4/5