Black Metal Veins
En mycket intensiv och svår dokumentär som handlar om drogmissbruket inom Black Metal-scenen. Vissa delar ur dokumentären var bara för mycket, men känner man fotografen sedan tidigare så vet man vad han bjuder på. Jag tyckte inte den var lika bra som Vomit Gore-filmerna, men den var okej.

Betyg:
3/5

Stvrmzeit 37 år

8 194 forumsinlägg

Skrivet:
22 oktober 2012 kl. 12:22

Stvrmzeit 37 år

Jûsan-nin renzoku bôkôma (1978)

En man i snickarbyxor tar hämnd på samhället genom att döda och våldta flera kvinnor.

Min tredje Wakamatsu. Den är inte lika snygg och har inte samma konstnärlighet eller djup som Taiji ga mitsuryosuru toki och Okasareta hakui, men detta är fan nihilistiskt och mörkt rakt igenom. Musiken består av frijazz, vilken utsökt kombination med allt annat. Nyckelscenen är ju självklart med saxofonisten Kaoru Abe då den desillusionerade huvudpersonen i filmen stannar upp och lyssnar på musiken.

Det som drar ner betyget är att handlingen blir repetitiv och enkelspårig efter ett tag, dock är det tur att speltiden inte är så lång. Jag älskar ju å andra sidan svarta, nihilistiska och cyniska filmer som samtidigt har någonting vettigt att säga om (det japanska) samhället. Vad som är skönt är också att filmen håller samma känsla från början till slut, allting är så osentimentalt!

3/5

Orphée (1950)

Poeten Orphée blir vittne till hur en annan poet blir påkörd och dödad av svartklädda mystiska motorcyklister, något som kommer att ändra hans tillvaro stort. Filmen bygger på den grekiska myten om Orfeus.

En film jag sett fram emot att se ett bra tag. Allting börjar sjukt bra, fast efter ett tag tycker jag att filmen tappar lite. Det blir ojämnt och handlingen upplevde jag till slut nästan lite tunn och trist. Jag kanske förväntade mig lite mer. Fast oj, Cocteaus kamerateknik blir jag oerhört imponerad av. Många otroligt vackra tagningar och en hel del småfiffiga finesser/effekter. Den poetiska tonen är ju fin med. Galet snygg rulle. Gillade den mer än La belle et la bête. Vi får se hur hela hans trilogi om Orfeus är.

3/5

Stvrmzeit 37 år

8 194 forumsinlägg

Skrivet:
22 oktober 2012 kl. 17:33

Stvrmzeit 37 år

Yankee Doodle Dandy (1942)

En film om författaren, skådespelaren, dansaren och sångaren George M Cohans liv.

Egentligen en helt okej start, men på tok för mycket äcklig amerikansk patriotism till den punkt att det mest blir löjligt. Det känns inte heller som att filmen ger en tillräckligt rättvis eller intressant bild av Cohans liv. Musiken tar rätt mycket plats, så det blir ganska tröttsamt att försöka bry sig om handlingen (som också kunde varit bättre utan allt steppande, flaggviftande och ståhej). Den enda behållningen är ju James Cagney.

2/5

Föregående

Till toppen Sista sidan

Nästa

Du måste vara inloggad för att skriva i forumet