Vilken film såg du senast.

En oväntad vänskap.

Gasland

Wake

Ivan Groznyy (1944)

1547 kröner Ivan IV sig själv till tsaren av Ryssland och lägger kraft på att återta förlorat ryskt land.

En besvikelse. Först och främst har jag svårt för skådespelet, jag vet inte om jag ska gilla det eller inte. Det spelas över så att det blir väldigt pompöst, tydligt och överdrivet, men det blir aldrig speciellt bra eller effektfullt på ett charmigt sätt.

Jag kan dessutom hålla med Robert Bresson om det han sa om många filmer, detta känns mest som filmad teater. Det blir inte speciellt imponerande filmiskt sett. Å andra sidan kan man ta allt med en nypa salt, problemet är som sagt att jag inte finner tillräckligt mycket charm för det.

Karaktärerna är inte mycket att ha heller, man vet redan ganska snabbt var man har dem, därför blir historien rätt så ointressant. Självklart glänser känslan av propaganda. Jag tycker ju om Stachka och Bronenosets Potyomkin, men jag känner inte alls igen Eisenstein i det här. Nu är mina förhoppningar inte alls stora när det gäller del två, men jag är i alla fall nyfiken på bland annat Aleksandr Nevskiy och Eisensteins stumfilmer som jag inte har sett. Frågan är om han tappade mycket i och med ljudfilmen. Stumfilm kunde han däremot.

2/5

jeff who lives at home

sherlock holmes eller donnie darco. Donnie darco va jävligt grym i alla fall

Letyat zhuravli (1957)

Veronica och Boris är ett älskande par i Moskva som skiljs åt på grund av andra världskriget.

En fin och gripande historia, men också en väldigt enkel sådan. Kalatozov lyckas bra med att göra det hela väldigt engagerande, det är lätt att sugas med. Fotot är schysst som fan och karaktärerna är tillräckligt intressanta. Jag har inte stenhård koll på Viktor Rozovs pjäs, han ska väl ha stått för manuset i alla fall. Grejen är väl mest att man har gjort det ganska enkelt för sig på många håll, så jag har inte direkt motivation till en fyra. En stark trea blir det. Och plus för några häftiga visuella grejer! Man förstår ju varför filmen har blivit en av Sovjetunionens mest hyllade filmer.

3/5

megamind

The Killing Fields (1984)

En fotograf är fast i Kambodja under 70-talet då landet är splittrat i krig.

Jag är lite smått kluven, det är både bra och dåligt. Det blir mest flera händelseförlopp efter varandra, men berättelsen lyckas faktiskt med att vara intressant. Speciellt då Dith Pran kommer i fokus. Tyvärr är musiken genomrutten och Joffé tar gärna i så att det spricker. Det är inte heller en djupgående film om just Röda khmerernas styre, men en tvåa känns för svagt. Filmen har ändå grejer som väger upp det dåliga, så trean är i sitt svagaste stadie i alla fall. Ämnet är spännande och jag gillar hur journalisterna allt som oftast inte är i säkerhet. Även om filmen är 141 minuter känns det fortfarande som att man har försökt med att trycka in så mycket som möjligt. Fast nu ska jag inte klaga för mycket.

3/5

All about Lily chou chou

Rock Star

Palme.

Welcome to the Riley's, sämsta skit på länge.

Lejonkungen