Vilken film såg du senast.

Book chon bang hyang (2011)

Sang-Joon (en före detta regissör och numera filmprofessor) kommer tillbaka till Seoul för att träffa sin vän Young-Ho (en filmkritiker). Sang-Joon stannar i Seoul i tre dagar, han hinner försonas med sitt ex och träffa två andra kvinnor.

Väldigt enkel och naturlig film om man börjar med att skrapa på ytan. Vi följer Sang-Joon som vandrar runt på Seouls kyliga gator. Han träffar folk, dricker, röker, konverserar och äter. Det pratas om kärlek, film och livet i allmänhet. Jag älskar alla små och mysiga barer samt de trånga bakgatorna. Ibland är kameran statisk och då och då får Sang-soo Hong för sig att använda några onödiga inzoomningar som inte direkt är så tilltalande. Annars har jag inte så mycket att klaga på.

Hur vackert är förresten inte Seoul på vintern med svartvitt foto? Det finns också lite lek i själva narrativet om man tänker på hur dagarna upprepar sig lite. En otroligt mysig film med mycket intimitet och charm. Lätt en av förra årets bättre. Nu ser jag fram emot Sang-soo Hongs kommande rulle där Isabelle Huppert är med!

4/5

conan

prinsessan och grodan :))))

Skammen (1968)

Om Jan och Eva, ett par som som försöker att klara sig under ett fiktivt krig.

En högst psykologisk studie i hur krig kan påverka människor. Liv Ullmann och Max von Sydow gör sina jobb kanon som musikerparet, två väldigt trovärdiga karaktärer. Även krigsskildringen i sin helhet känns trovärdig. Det är väldigt mörkt, något jag verkligen tycker om. Annars är det ingen typisk Bergman-film, just på grund av krigstemat.

Jans karaktärsutveckling är nog det som jag tyckte var mest intressant att följa, hans agerande och val samt hur pass påverkad han blir av sin hustru. Något annat som är schysst är hur fokuset inte läggs på det stora kriget, utan det som karaktärerna själva föder upp. De själva vet nästan lika lite som vi och förvirringen porträtteras väldigt bra. En riktigt schysst Bergman-rulle som förtjänar minst en fyra.

4/5

L.A. Gigolo, 1/5

Rötägg

Kasaba (1997)

Filmen berättar om en familj som består av tre olika generationer sett ur barnens perspektiv.

Börjar riktigt lovande, sedan blir det så satans ojämnt. Allting är uppdelat i lite mindre delar, jag skulle säga att det är på grund av den längre delen som filmen tappar det mesta. Inledningen med klassen som ska läsa om sociala samhällsstrukturer bådar för något poetiskt, intressant och bra. Det är i alla fall schysst hur Ceylan bakar ihop alla fyra årstider och får det att se ut som om allting har hänt under en och samma dag.

Kasaba är en är en lågbudgetfilm, men samtidigt är det svartvita fotot rätt snyggt och Ceylan får fram en poetisk effekt. Dock så märks det att filmen är lite amatörmässig på sina ställen, å andra sidan är det ingenting som stör mig. Som sagt, den längsta delen i filmen gör att helheten blir ojämn, ibland kommer det en intressant monolog eller dialog, men den kan också försvinna illa kvickt för att vi ska lyssna på någon som berättar om Alexander den store på ett rätt tråkigt sätt.

Filmen har sina brister, men de bästa bitarna väger upp för en svag trea. Skådespelet lyfter helheten med, det är ju i princip bara amatörer som faktiskt bidrar till en väldigt naturlig ton. För att vara en debut med alla medföljande resurser är det ju inte illa. Men jag tror mer på hans senare filmer, är ju trots allt mest nyfiken på hans senaste alster Bir Zamanlar Anadolu'da.

3/5

Uzak (2002)

Mahmut är en skild fotograf på 40 år som bor i Istanbul. En dag får han besök av Yusuf som är på jakt efter ett arbete. Yusuf får bo hos Mahmut, men tiden visar mer och mer att kusinerna är väldigt olika och har svårt att förhålla sig till varandra.

Ännu en film av Ceylan. På sätt och vis är det rätt olikt Kasaba (som jag såg tidigare), men ändå inte. Här finns mycket av det jag tycker om. Långsamt tempo, längre tagningar, lite statisk kamera då och då, mycket tystnad och sparsam dialog. Uzak är bättre än Kasaba, fast jag har inte riktigt någon motivation till att sätta en fyra, så det blir en riktigt stark trea så länge. Kanske är det nog något som saknas. Kanske är helheten lite för enkel.

Filmen känns väldigt distanserad och lite kylig (i stil med Haneke och Antonioni ibland), speciellt i karaktärerna och deras förhållanden till både varandra och miljöerna. Och det är ju alltid ett plus i min bok, alienation är antagligen mitt favorittema när det gäller film. På det hela stora känns det lite enkelt här, jag blir inte heller tillräckligt berörd. Men ja, jag gillar verkligen Ceylans sätt att göra film på, i alla fall när vi snackar om denna rulle. Förresten, ett plus för detaljen då Tarkovskys mästerverk Stalker på ett sätt dyker upp.

3/5

in time

transformers. hatar såna filmer. borde skaffa mig ett liv hahahha

Spy kids.......

Senaste jag så var Hesher. Jäffligt bra film dock ganska tragisk.

Tinker Tailor Soldier Spy.

MCR: Life On The Murder Scene