Vilken film såg du senast.
MI Ghost Protocol
Ghost Writer
Kakushi-toride no san-akunin (1958)
Två giriga bönder eskorterar en man och en kvinna över fiendens linjer. Mannen och kvinnan har med sig guld som lockar bönderna, men vad de inte inser är att deras följeslagare faktiskt är en prinsessa och en general.
Alla komiska inslag tycker jag förstör lite. Men det vägs upp av att det är ett spännande äventyr med riktigt snygga miljöer och superbt kameraarbete. Det är alltid en fröjd att se Toshirô Mifune. Kakushi-toride no san-akunin är väl inte heller en av de vassare filmerna av Kurosawa, men den har verkligen sina stunder och är minst sagt en sevärd rulle.
3/5
La belle et la bête (1946)
En halvt ruinerad köpman bor på landet med sin son Ludovic och tre döttrar. En dag går han vilse i skogen och hittar ett slott som bebos av ett odjur. Väl där plockar mannen upp en ros till hans dotter Belle, men då dömer odjuret honom till döden om han inte byter ut sig själv mot en av hans döttrar. Belle offrar sig för sin far och upptäcker snart att odjuret inte är ett så otäckt odjur egentligen.
Jean Cocteau har verkligen skapat en fantasifylld, magisk och mystisk värld här. Själv är jag väl inte så hemskt förtjust i fantasy och berättelsen är inte direkt något extraordinärt, å andra sidan finns det en hel del kvalité i hantverket. Så styrkan ligger främst i stämningen, hantverket och hur det är skapat, alltså inte så mycket i storyn som mest är småtrist och lite ojämn. Musiken blir väl oftast en gnutta för mycket, det kan man dock leva med i detta fallet. Plus för surrealismen!
En sak är säker i alla fall, Cocteau var full med spännande lösningar och idéer. Ser mycket fram emot Orphée nu, den lär säkerligen vara mycket mer i min smak.
3/5
The Adventures of Tintin (2011)
Tintin och Kapten Haddock drar ut på en skattjakt efter ett sjunket skepp som tillhörde en förfader till Kapten Haddock.
Börjar faktiskt rätt bra. Det jag gillar med Tintin är själva mystiken bakom alla äventyr, så inledningen läggs upp på ett spännande vis. Tyvärr är det för lite av det goda, filmen tramsar bort sig i för mycket slentrianmässiga actionscener som bara blir tröttsamma efter ett tag. Hade man fokuserat mer på mystik, spänning och annat mys, då hade jag köpt det direkt! Spielberg är ju dock Spielberg.
Animationerna är ju inte pjåkiga och röstskådespelarna gör sitt jobb, fast självklart räcker det ju inte. Sedan är storyn halvt medioker. Jag saknar den där riktiga Tintin-känslan. För mycket yta, för lite känsla.
2/5
Bigger Than Life (1956)
En lärare som är allvarligt sjuk blir beroende av "mirakelmedicinen" kortison som snart börjar påverka hans mentala hälsa.
Åh, dessa amerikanska filmer från 50-talet som är filmade i CinemaScope ser otroligt schyssta ut. James Mason gjorde inte mig besviken i huvudrollen som läraren. Han slänger ur sig en hel del repliker som blir minnesvärda och effektfulla. Storyn är riktigt intressant när man får följa hur han mer och mer blir beroende av kortison. Dessutom tyckte jag om scenerna med honom och sonen extra mycket. Som tidsdokument väcker det också intresse, i alla fall med tanke på hur det ser ut idag. Dock kan man tycka att själva filmen känns lite daterad på grund av det.
Synd att musiken fullkomligt dryper av 50-talets Hollywood och att ämnet egentligen inte kommer till sin fulla rätt, men likväl gillade jag faktiskt detta psykologiska verk. Jag förstår att Godard gillade den och det finns en referens till den i Le mépris, fast att den skulle vara en av de tio bästa amerikanska ljudfilmer var nog att ta i.
3/5
The Hunger Games
This is England
In time
the sitter
hungerspelen
NIghtmare before christmas! ;D
Bill & teds excellent adventure
Chuckie
Despicable Me!
gudfadern 2
elr
Le Château de ma mère... kmr inte riktigt ihåg vilken av dem^^
Akahige (1965)
En strikt, men samtidigt omtänksam läkare tränar upp en yngre praktikant för att få honom att engagera sig för de sjuka människorna på en klinik som ligger ute på landsbygden.
Åh, så lysande och stort drama. Kurosawa tar sig tid i över tre timmar för att berätta en ruskigt engagerande historia med perfekt berättarteknik. Mina favoritkaraktärer och de två som står mycket i centrum är just Kyojô Niide som spelas av Toshirô Mifune och Yûzô Kayama som gestaltar den yngre kandidaten Noboru Yasumoto.
Karaktärsutvecklingen för just Yasumoto är mycket kompetent uppbyggd. I inledningen får man se hur arrogant han är och vill mycket mer än han får, men senare märker man hur han till slut mer och mer uppskattar det han gör och inser vad det betyder att vara en läkare på detta specifika ställe.
Akahige är en film som bitvis är mörk, men det finns gott om mänskligt patos att hämta i den. Det finns också en större sidohistoria om en flicka som hör ihop med läkarkandidatens vistelse på kliniken. Flickan är inte heller den enda patienten vi får lära känna lite mer än alla andra, så de tre timmarna spenderas rätt väl. Jag tycker dock att filmen tappar lite i slutet när den lilla pojken kommer in, i alla fall om man jämför med resten av tiden. Annars är det så gott som felfritt överlag. Kul att man får se Chishû Ryû en kort stund med, min Ozu-favorit! Rörande, stort, visuellt vackert och mänskligt. En av Kurosawas bästa.
4/5
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet