The Artist

Rätt stor besvikelse egentligen, men jag hade mina aningar. Det är egentligen en rätt banal och lam story som man har sett förut i många andra former. Det luktar ständigt Sunset Blvd. och Singin’ in the Rain.

Visst, det finns lite charm, det är kul med metafilm och så är det rätt snyggt ibland, men det räcker inte så långt när det hela tiden är förutsägbart och klyschigt, det blir till slut väldigt trist och jag får inte ut så mycket av filmen. Självklart går det att se varför filmen är på det sättet, men jag själv finner det inte speciellt tilltalande.

Stumfilmsformatet utnyttjas inte heller till fullo, det finns egentligen inget nytt att hämta här. The Artist är ju knappast bättre än många andra stumfilmer. Kul idé med en stumfilm 2011 dock, för sådana kryllar det ju inte av.

2/5

Weekend

Efter en fest drar Russell till en gayklubb, där träffar han Glen för första gången. Vad som tros vara ett one night stand utvecklas till något större.

Riktigt naturligt, realistiskt och jordnära. Karaktärerna blir tillräckligt intressanta för att man ska ryckas med och jag gillar hur båda ställer frågor/skapar diskussioner med dialogen om vad de vill, viktiga funderingar osv. Dessutom är båda två väldigt olika. Aldrig är det smörigt heller, musiken används väldigt sparsamt och det skulle inte förvåna mig om dialogen skulle vara improviserad ibland.

För sin story gör väl Weekend inget revolutionerande, men nog fan var det en trevlig upplevelse. Plus för det öppna slutet som gav mer värde till allt.

3/5

Tomboy

Laure är tio år gammal och har precis flyttat till ett nytt kvarter tillsammans med sin familj. När Laure träffar alla andra barnen i samma bostadsområde presenterar hon sig som Michaël, något som leder till komplikationer efter ett tag.

Bra barnskådespelare, speciellt Zoé Héran som spelar Laure/Michaël är utomordentlig. Främst är premissen otroligt intressant, givande och aktuell. Man får aldrig reda på varför Laure presenterar sig som Michaël och föräldrar håller sig oftast utanför med pekpinnar eller moralkakor. Ibland är det lite förutsägbart, men intrigen förblir i alla fall intressant. Sedan blir det sjukt intressant när man ser allt utifrån ett genusperspektiv när filmen är skapad som den är.

3/5

Do the Right Thing

En het sommardag ökar spänningen mellan människorna som bor i ett visst distrikt i Brooklyn, New York. Pizzabudet Mookie hamnar lite i centrum och vi får följa honom under dagen.

Under fyra dagar har jag sett filmen två gånger nu. Senast igår. Alla hyser agg mot alla, det bråkas friskt och konflikterna flödar. Ingen målas upp som god eller ond direkt, vilket är skönt. Från början känns rasismen mest rolig och filmen slapp, men till slut ballar det ur och saker blir allvarligare och allvarligare. Jag väntade ändå inte mig den mer seriösare tonen i slutet, så det var en lite positiv överraskning.

Hela filmen kryllar av sköna karaktärer som man inte glömmer, gemene man har sin roll och är nödvändig med tanke på hur filmen knyts ihop. Man kände igen en del ansikten också. Något som jag la märke till lite extra under andra titten, det var alla häftiga kameravinklar, speciellt under många dialoger. Jag var tvungen att höja till en fyra efter andra titten, det är verkligen en film jag gärna ser om alltså.

4/5

Föregående

Till toppen Sista sidan

Nästa

Du måste vara inloggad för att skriva i forumet