The Sky Crawlers

I en alternativ framtid där det råder världsfred finns det de människor som är i behov av krigets spänning, och tar därför del av anordnade "krig" som hålls mellan olika företag. En utav dessa människor är den till synes unga piloten Yuichi Kannami som anländer till en ny flygbas, och vi får följa han och hans kompanjoners tillvaro när de strider mot fiendeföretaget.
Piloterna som befinner sig på basen är så kallade "Kildren" - människor som aldrig blir fullt vuxna utan slutar växa vid tonåren. Anledningen till detta är i början av filmen oklart, men är något som visar sig under filmens gång.
Kannami märker rätt snabbt att inte allt står rätt till på basen. Varför är det ingen som vill berätta något om hans plans förra ägare? Varför beter sig deras kalla chef så konstigt mot honom? Och varför får han vid flera tillfällen en känsla av deja vu?

Detta var en otroligt stark film. På ytan kanske det bara ser ut som en långsam, händelselös och platt tråkfilm, och många som ser den upplever den säkert som det. Men den är så mycket mer än så.
Det filmen framförallt vill säga är att ingenting någonsin förändras, så länge vi inte gör något åt det. Piloternas eviga ungdom, mänsklighetens oundvikliga behov av krig och den gamla mannen som alltid sitter vid ingången till Daniel's Diner är alla tydliga exempel på detta. Det hela skulle kunna ses som en metafor till dagens vardagliga samhälle, hur vi lever våra liv dag ut och dag in utan att egentligen göra något speciellt med det. Varje dag som går blir bara mer lik den förra, och vi gör ingenting för att förändra det.
Denna brist på förändring är något som Kannami har insett, och han har därför en väldigt speciell syn på livet. Oförmögen att växa och med vetskapen att han skulle kunna dö vilken dag som helst har gjort att han inte alls tar vara på sitt liv. Han röker och dricker jämt och ständigt, har regelbundet sex med en speciell prostituerad kvinna, och har inga som helst förväntningar eller förhoppningar angående framtiden. Och varför skulle han? Vad finns det att ta vara på?
Filmen innehåller väldigt många starka repliker som ger en flera tankeställare, men det finns två specifika repliker från Kannami som jag tyckte var speciellt rörande. Dels när han precis ska åka ifrån Daniel's Diner tillbaka till basen under ett plötsligt fiendeangrepp och restaurangens ägare säger åt honom att vara försiktig, till vilket han svarar: "Careful of what?"
Det andra är när en viss portvakt klagar på hur omogna ungdomar är, och detta kommenterar han med: "But do people who might die tomorrow have any need to grow up?"
Om det är något element i filmen jag ska klaga på så är det att vissa scener känns lite väl utdragna. Man brukar ju prata om för mycket på för liten yta, men detta var lite tvärtom. De kunde gärna ha kortat ner filmen med kanske en kvart, tjugo minuter istället för att landa på dess två timmar. Visst, i början så älskade jag hur de långsamma scenerna bidrog till den stillsamma miljön, men i längden så blir det rätt tröttsamt.
Trots detta så är det en oerhört fantastisk film, ett utav Mamuro Oshii's bästa verk faktiskt. Den toppar väl inte riktigt mästerverket Ghost in the Shell ifrån 1995, men den är jävligt nära.

9/10