Vilken film såg du senast.

HAHaaaah ^

Red riding hood för typ 3486547 gången

Black Moon

Ett krig pågår mellan män och kvinnor. En ung flicka försöker undfly kriget och hamnar vid en hemlig gård i skogen. Där träffar hon på en familj och massor av djur.

Minst sagt surrealistiskt och drömskt. Denna idé fick Louis Malle när han drömde. Någon adekvat handling eller röd tråd finns inte direkt. Men det är faktiskt bäst i början när flickan håller på att fly undan kriget, då byggs den mystiska stämningen upp. Efter ett tag slutar jag nästan bry mig om vad som händer, det finns ju inte så mycket att följa. Inte den största nackdelen heller. Alice in Wonderland måste förresten vara något gemene man tänker på när de ser Black Moon.

Filmen är äckligt snyggt fotad. Sven Nykvist kunde det där! En av mina favoriter när det gäller filmfotografer. Så det är häpnadsväckande fina bilder. Vad man kan göra är ju mest att luta sig tillbaka och njuta, det funkar ju rätt bra. Tänka sig att samma regissör har gjort Ascenseur pour l'échafaud! Black Moon är nog en film som hade passat bäst utan betyg. Nu måste jag dock dra till med något. En trea passar bra, man blev faktiskt fast i Malles drömvärld, filmen är mest något man ser för stämningen och bilderna.

3/5

Antoine et Colette

Antoine et Colette är en sorts brygga mellan Les quatre cents coup och Baisers volés. Antoine är nu sjutton år och bor själv i en lägenhet.

Trevlig liten kortfilm och skönt med en sorts fortsättning på den lysande filmen Les quatre cents coup. Åh, Jean-Pierre Léaud är ju guld värd, han är alltid charmig. Antoine et Colette är ju 32 minuter lång, efter slutet hade man ju inte velat ha ett slut så tidigt. Den hade gärna fått vara längre.

3/5

Baisers volés

Antoine blir sparkad från militären. Han provar på en del olika jobb och försöker ta itu med kärleken.

Fortsättning igen! Vi får veta att Antoine hade en ny flickvän nu, Christine Darbon. Men deras förhållande var slut, dock så träffas de igen i början av filmen. Här är det mer komiskt och humorn funkar riktigt bra. Jean-Pierre Léaud är klockren i sin roll och man kan inte låta bli att le på grund av hans charm! Det är kul att se honom när han provar på olika jobb, det går inte alltid jättebra heller. Sidospåret med hans detektivarbete tyckte jag inte var helt klockrent, men det är absolut en trevlig och mysig fortsättning på Antoines liv. I slutändan föredrar jag nog Les quatre cents coups, fast det är som sagt hur intressant som helst att följa Antoine. Och än är det inte slut! Två filmer om honom kvar!

3/5

Sitter och tittar på Sleepy Hollow<3

Sauve qui peut (la vie)

Livet för en tv-regissör, hans flickvän och en ung prostituerad.

Godard, Godard. Här gör han en sorts undersökning av sexuella relationer där alla tre protagonisterna samverkar i olika kombinationer. Filmen är också uppdelad i delar, fast det är fler delar än vad det är protagonister. Vi får följa alla tre när de upplever förändringar och just det hör ihop med filmens små kapitel. Det kan vara rätt svårtillgängligt till en början, men under filmens gång klarnar det mer och mer och man börjar förstå hur saker och ting hänger ihop. Godard är inte speciellt intresserad av att förklara vad som händer ordagrant, istället kastas vi nästan in i hela narrativet. Samtidigt är det inte så konventionellt och som vanligt experimenterar han gärna med ljud och bild samtidigt som han spottar ut kritik till höger och vänster.

Något som är återkommande är alla slow motion-delarna som framförs väldigt hackigt. Vilket gör att man kan fokusera på karaktärernas reaktioner ganska kraftigt, just detta hade jag redan hört honom berätta om i en intervju sen innan. Mycket intressant metod och väldigt effektfullt. På ett annat plan är Godard egentligen själv med i filmen, karaktären Paul har nämligen samma efternamn, det känns ju lite självklart att Godard har en tanke bakom det, man blir bara lite undrande när man ser hur Paul beter sig.

En av grejerna som lyfter filmen rätt mycket, det är att Isabelle Huppert är med, där har vi en klockren och säker skådespelerska. Att hon har rollen som den prostituerade blev jag inte förvånad över, hon brukar ju alltid passa i roller som har något sexuellt bakom sig. Absurda och bisarra stunder (som blir komiska) finner man med, se bara på orgien med Isabelle eller hotellpojken som springer efter Paul. Satirerna är schyssta och det moderna samhället får många sparkar på ett sätt som lutar åt misantropi. Sauve qui peut (la vie) vill inte visa någon glad sida av ett samhället. Sättet Godard har fått karaktärerna att agera på kan anses vara lite överdrivet, å andra sidan fastnar jag för hans i princip rasande kritik. Hela grejen funkar riktigt bra när han behandlar det specifika ämnet prostitution. Godard har mycket att säga, det händer mycket och det mesta blir bra, intressant och smart. Men det är långt ifrån lättsmält.

4/5

slutet på 102 dalmatiner. när hon blir en tårta och den vita hunden äntligen får fläckar, så fint!

dons plum för andra gången, fortfarande grym, fortfarande 4/5.

Fick huvudvärk av de kassa kvinnliga skådespelerskornas skrik.
Skulle väl förövrigt inte rekommendera den, rekommenderar hellre remaken.
6/10

^ THAT

Dude, where's my car? EPISK FILM!

Mysig.

Transformers: Dark of the moon

milf

STAR WARS EMPIRE STRIKES BACK BICHEZ