Vilken film såg du senast.

The Outsiders

Gängmedlemmarna Johnny och Ponyboy blir påhoppade av ett rivaliserande gäng, råkar döda en av deras medlemmar och måste fly.

Tom Waits är ju med! I några få sekunder ungefär. Mestadels av tiden får man dock genomlida riktigt hackigt skådespel från flera stycken. Inte nog med att filmen är övertydlig, den verkar vilja fokusera på alla överdrivet sentimentala bitar. Och den utpräglade användningen av musiken blir till slut irriterande. Ingenting är speciellt övertygande heller, det floppar mest och får mer av en komisk effekt. Något som kunde haft lite potential när ändå storyn intresserade mig. Egentligen vore det eventuellt bättre om man lät bli att filmatisera det hela.

2/5

Fantastisk film.

One from the Heart

Hank och Frannie har varit tillsammans i fem år och bor i Las Vegas. På deras årsdag bestämmer de sig för att göra slut och båda ger sig ut och letar efter en ny drömpartner. Men är det verkligen värt mödan?

Jag gillar den neonfärgade och skiftande ljussättningen. Musiken av Tom Waits är okej, han har gjort bättre. Då och då är det faktiskt rätt snyggt iscensatt när åkningar, scener och färger smälter ihop på ett kompetent sätt. Coppolas uppenbart fejkade tolkning av Las Vegas har till och med sin lilla charm.

Huvudkaraktärerna? Oj, så ointressanta. De ger inte mycket tillbaka. Samma sak med dialogen, otroligt fattig och trist sådan. Som fyndigast är den när Harry Dean Stanton kommer in i bilden. Mot slutet började jag nästan bli förvånad, jag trodde att filmen skulle sluta på ett oförutsägbart sätt. Men då vänder det hela. Coppola, var du tvungen?

2/5

Skitfilmen xxx 2 som gick på tv igår..

I Love You Phillip Morris

Captain America.

Den sög.
Slutet sög ännu mer.

Underbar biografi, David Carradine lyckas verkligen med att fånga Woodys personlighet.

Flickan

hellboy!

Varning för vilda djur,.. döda mig

La passion de Jeanne d'Arc

Carl Theodor Dreyers tolkning av rättegången mot Jeanne d'Arc och hennes sista dagar.

Till att börja med är ju det här en stor milstolpe inom film av många orsaker. Man kan säga att den var oerhört banbrytande när den kom 1928, främst på grund av regin med närbilder, fotot och ungefär allt det filmtekniska. Snacka om att vara före sin tid.

Jag skulle rekommendera att man läser lite om helgonet Jeanne d'Arc innan man ger sig på filmen, det kan vara en bra start. Annars kan man möjligtvis känna sig lite vilsen. Dock är ju inte filmen speciellt komplicerad att hänga med i eller något sådant. Bakgrundshistoria är ju liksom aldrig fel.

Idag klassas filmen fortfarande som ett mästerverk och det gör den med all rätt. Hela rättegången och sista dagarna av Jeannes liv är riktigt fängslande och gripande. Dreyer körde mycket med närbilder (som jag skrev ovan) för att uttrycka känslor hos karaktärerna. Synd bara att Maria Falconetti som spelar Jeanne d'Arc verkar spela över lite. Mestadels sköter hon sig så att det får en rörande effekt på riktigt i alla fall. Hennes ansiktsuttryck glömmer man inte i första taget.

Criterion släppte en version med musiknumret "Voices of Light" till, det var den versionen jag såg. Musiken hjälpte verkligen till att höja obehagskänslan så att helheten fick en ännu bättre stämning.

Rätt ofta jämförs La passion de Jeanne d'Arc med Robert Bressons Procès de Jeanne d'Arc från 1962. Jag kunde inte låta bli att jämföra filmerna heller, jag hade ju sett Bressons pärla förut. Bägge två är lysande. Den största skillnaden och det som är mest intressant att jämföra (förutom att denna är en stumfilm) är självklart skådespelet. Bresson ville ju ofta ha sina amatörskådespelare oerhört råa så att replikerna fick en så avskalad framtoning som möjligt, något som passade hans minimalistiska stil helt. För Dreyer var det ungefär raka motsatsen.

Det är galet hur mycket filmhistoria det finns att hämta här. Ett absolut måste för filmfantasten och ett otroligt unikt filmdokument.

4/5

james and the big peach <3

Harry Potter and the deathly Hallows part 2