Vilken film såg du senast.

Insidious

Jakten på Dodger/Monkey trouble. Världens bästa barnfilm, nostalgi. <3

The cove ...

diinner with the schmucks

Ninja Assassin

Moetsukita chizu

En man försvinner och frun till mannen hyr en privatdetektiv för att hitta honom. Under sökandet börjar detektivens liv likna mannen han letar.

Det här är det fjärde och sista samarbetet mellan Teshigahara och Abe. Lite synd att Teshigahara inte valde att behålla det fina och stilistiskt svartvita fotot han hade i föregående filmer. Här är det färg, CinemaScope och inte Hiroshi Segawa som ligger bakom det heller. Känslan av noir finns där och lyfter det rätt trista fotot tillsammans med snygga bildkompositioner. Verket filmen baseras på har jag inte läst tyvärr, men jag är rätt intresserad av det.

I början får detektiven flera ledtrådar, dock leder dessa leder ingenstans. Ju längre fram vi kommer, desto mer intressant och spännande blir det. Fast det håller inte en jättejämn linje. Ibland kommer karaktärer in och försvinner lite huller om buller och det känns som att man (precis som huvudpersonen) inte kommer fram åt rätt håll. Speciellt i början.

Lyckligtvis har vattentrampandet sin vinst! Det är då Teshigahara och Abe fungerar som bäst ihop. När huvudkaraktären själv känner att han inte kommer någonstans med sina ledtrådar, det är då han faller in i en existentiell kris. Och just den krisen får honom att identifiera sig med mannen han letar efter. Tråkigt nog faller filmen ihop likadant som huvudkaraktären när dessa ämnen börjar komma till sin rätt. Ungefär då tar filmen slut. Moetsukita chizu kommer verkligen inte alls upp i samma nivå som Suna no onna och Tanin no kao. Sevärt om man sett båda och vill se mer av Teshigahara tillsammans med Abe.

3/5

hot rod

Big daddy

Stormbreaker XD

Kollar på ALLT som Alex Pettyfer har gjort :P

Your HIghness

Citat från shrimpo

Hokusai

En liten film om konstnären Katsushika Hokusai. Hans liv och konst.

Teshigaharas första film! Alltid trevligt att se något precis i början av hans karriär. Här blandas ett berättande med bilder och citat tillsammans med trevlig musik. Det var faktiskt mer intressant än jag trodde, speciellt hur vanliga människor och samurajer uppfattade konsten som Hokusai höll på med. Man kan verkligen säga att det var delade meningar om det.

Något minnesvärt som Hokusai sa, det var att han själv skulle se sig som en fulländad konstnär när han blev runt 100 år. Tyvärr dog han ju innan han hann bli det. En människa som verkligen tappade hoppet om mänskligheten och höll sig till sin konst i allra högsta grad. Snyggt, enkelt och en lagom längd. Fast kanske lite för kort för att få ett högre betyg. Samtidigt ingenting man tappar hakan av, speciellt med så pass lite information. Men helt klart ett trevligt stycke för att vara ens första film.

3/5

Ikebana

En inblick i konstformen ikebana, det traditionella japanska sättet att arrangera blommor.

Riktigt trevligt, speciellt om man inte vet någonting om det. En stor anledning till att Teshigahara gjorde den här dokumentären är ju främst för att hans egna far var en lärare inom ämnet.

Först blir man introducerad till konstformen, hur den uppkom, hur den har utvecklats och sedan går det framåt i tiden till en modern skola där det utövas. I slutet började det mesta nästan balla ur (inte på ett dåligt sätt direkt), både genom bild och ljud. Teshigahara bara väller ut i någon form av abstrakt avant-garde som kom lite oväntat. Jag vet bara inte om det riktigt passade hela formen med tanke på hur allting börjar.

3/5

Tokyo 1958

Åtta regissörer plus Hiroshi Teshigahara jobbar tillsammans och skapar ett sorts montage av Tokyo under senare delen av 50-talet.

Oj, här hinner man med mycket. Det blir en oerhört snabb inkörsport i Tokyo och japansk kultur. Industrin, kvinnor och smink, sångtävlingar, hur samhället utvecklas och mycket mer får vi genomgå. Inte lika ojämn som jag trodde (med tanke på att det var nio olika filmskapare som var med i hela processen). Höjdpunkten för mig var utan tvekan alla musikframträdanden från sångtävlingarna. Kanske lite för mycket att vilja berätta om på så kort tid.

3/5

Ako

Ako är en sextonåring som jobbar på ett bageri. När hon inte jobbar brukar hon åka runt i en bil på kvällen med hennes vänner. Men en kväll är inte som den ska vara.

Se där, det är ju Miki Irie (från Tanin no kao) som spelar Ako! Kul! Synd att hon bara var med i dessa två filmer. Den här filmen gjordes någon gång mellan Suna no onna och Tanin no kao, det är nästan svårt att missa! Det visuella är verkligen i samma stil och det är rätt mycket avant-garde på sina ställen. Man ska ej glömma bort att även det här är ett samarbete mellan Teshigahara och hans kompanjon Abe. Inledningen ser verkligen ut som något av Godard (Masculin, féminin: 15 faits précis exempelvis), därefter blir det mörkare och mörkare.

Jag uppskattar att Teshigahara (precis som Godard många gånger) leker med det han har. Just att han avbryter kontinuiteten i musiken för att ta något exempel. Ako är en liten film, men tänkvärd genom både bild och ljud.

4/5

Någon Timon och Pumba film x3