Vilken film såg du senast.

Paul
Fy tusan vilken dålig film.

faktiskt riktigt bra och rolig. :] Har det bästa slutet jag någonsin har sett och jag kommer aldrig kunna lyssna på "It takes two" igen.

"Sometimes I call him Rick.." PRICELESS!

Mean Girls 2

Le journal d'une femme de chambre

Célestine åker ut till landet som kammarjungfru och börjar arbeta hos en familj i Normandie.

Célestine spelas av den fantastiska Jeanne Moreau och ja, hon är lika bra här som i många av hennes andra filmer som jag gillar (La notte, Ascenseur pour l'échafaud och Touchez pas au Grisbi till exempel).

Familjen hon anländer till är inte direkt den vanliga familjen. Mannen är jägare (han jagar både kvinnor och djur), kvinnan är frigid och frustrerad, kvinnans far är skofetischist, husbonden Joseph är fascist och sexuellt attraherad till Célestine osv. Det är en salig blandning av folk.

Man får se hur det går för Célestine, hur hon anpassar sig till familjen och hur hon hamnar i små dispyter och andra situationer.

Mycket härligt foto och speciellt bra skådespel av Jeanne Moreau och Michel Piccoli. Manuset är stabilt, Buñuel var riktigt kompetent och intressant när han skildrade överklassen och olika klasslager. Och här är det också fullt av hyckleri, trångsynthet, sexuellt ofredande och andra saker som driver filmen framåt. Precis som i Belle de jour märker man att fetischismen för vissa saker (skor, ben mm.) är starkt närvarande i Buñuels värld.

Jag var bara inte helt nöjd med slutet, vissa händelser verkade bara lämnas tråkigt nog. Därför blir det en stark fyra.

4/5

Scream 4

Fyra år till

Slaughtered Vomit Dolls!
Gore, spya och jävelskap at it's finest, inget för vekmagade dock.... ;o Inte fräsch någonstans den filmen.

Breakfast at tiffanys

x3

from dusk till dawn

2001 - Ett Rymdäventyr.

Wow. Jag är mållös, en av dom vackraste och visuellt mest slående filmer jag någonsin sett.

Lancelot du Lac

Kung Arthurs riddare har misslyckats med att hitta den heliga Graalen och återvänder hemåt. Samtidigt utvecklas en konflikt mellan riddarna, en konflikt där Lancelot och drottningen Guinevere står i fokus.

Rustningar! Som låter! Mycket! Till en början tyckte jag att det inte var något vidare (främst på grund av dialogen och en historia som inte engagerade mig) och antagligen det sämsta jag sett av Bresson, men ju längre fram jag kom i filmen började jag tycka om det mer och mer. Saker och ting började istället falla på plats.

Bressons minimalistiska kännetecken finns här, det är mycket närbilder på saker och ting och självklart amatörskådisar. Man märker direkt att Bresson medvetet tar bort allt som är melodramatiskt i skådespelet, det har ju faktiskt ett syfte. Det är alltså inga stora känslor som uttrycks från skådespelarna eller något sådant. Det finns verkligen inte här. Utan det är kyligt och kompromisslöst.

Otroligt vilken vändning filmen fick för mig ju mer jag tänker på den efteråt. Det finns en hel del minnesvärda scener, exempelvis när man ser Lancelot som ber och ett kors som inte är i fokus. Det är sådana saker som lyfter filmen. Att allt har sitt syfte, precis som varför korset inte är i fokus.

Riddarna går annars runt i sina skramlande rustningar och alla vill vara bäst och störst ungefär. Ibland blir det omedvetet komiskt på något sätt, speciellt tillsammans med vissa delar av cinematografin. Fast det var mer charmigt än en nackdel nästan.

En intressant tolkning av legenden om Kung Arthur, hans riddare och hela köret. Känns som en film man gärna ser om för att kunna uppskatta mer och ta till sig.

3/5

Gothika

Innan Penelope Cruz slog igenom<3

candy

Smekmånaden.