Varför äta kött?
Citat från kim
Så är det ju inte. Men om det rent hypotetiskt skulle vara så, då återstår fortfarande det faktum att köttindustrin förstör jordens tillgångar.
Jag förstår inte varför man ska externalisera det till "jordens" tillgångar, det är naturen VI lever i, matjorden VÅRAN mat växer ur, maten VI äter, luften VI andas och vattnet VI dricker - VÅRA tillgångar. Att orsaka miljöförstörelse är inte att förstöra för någon annan, det är att förstöra för sig själv.
Citat från EvigLidelse
Citat från kim
Så är det ju inte. Men om det rent hypotetiskt skulle vara så, då återstår fortfarande det faktum att köttindustrin förstör jordens tillgångar.
Jag förstår inte varför man ska externalisera det till "jordens" tillgångar, det är naturen VI lever i, matjorden VÅRAN mat växer ur, maten VI äter, luften VI andas och vattnet VI dricker - VÅRA tillgångar. Att orsaka miljöförstörelse är inte att förstöra för någon annan, det är att förstöra för sig själv.
Du kanske glömde grejen att du dör innan du hinner uppleva konsekvenserna, och därför sabbar för någon annan.
Citat från madworld
Nötkött är det värsta man kan äta imo.
Värre att äta upp t.ex. hela Jorden, tror jag.
Citat från snowdoll
Citat från loui4ever
Äh, sluta gnäll så mycket.
Förövrigt ska jag själv antagligen bli vegetarian. Köttet kan jag gärna klara mig utan, och jag äcklas för det mesta av tanken på det. Att jag ätit någonting som förut varit en levande varelse.
Yay, Loui! :>
Haha, hej alex!
Jag förstår inte riktigt hur någon skulle kunna slås av tanken att det skulle vara rätt smart att börja äta djurmuskler? Haha, tänk tanken: någon som uppfostras som vegetarian börjar äta djurmuskler och rättfärdigar det med "det är gott", "det är nyttigt", "jag behöver mitt protein" och/eller "jag klarar mig inte utan det eftersom jag tränar" etc xD.
Köttätande verkar bara visa sig som en ex post facto rationalisering, därför skulle skulle det vara kul att höra om det fanns någon hälsointresserad här på forumet som efter perioder av många olika personliga experiment har kommit fram till att en kost som innehåller djurmuskler på något sätt får en att må bättre, eller att det hjälper en på något sätt? Hittills har alla med den attityden som jag har träffat varit åtminstone vegetarianer, om inte "mer"...
Citat från EvigLidelse
Jag förstår inte riktigt hur någon skulle kunna slås av tanken att det skulle vara rätt smart att börja äta djurmuskler? Haha, tänk tanken: någon som uppfostras som vegetarian börjar äta djurmuskler och rättfärdigar det med "det är gott", "det är nyttigt", "jag behöver mitt protein" och/eller "jag klarar mig inte utan det eftersom jag tränar" etc xD.
Köttätande verkar bara visa sig som en ex post facto rationalisering, därför skulle skulle det vara kul att höra om det fanns någon hälsointresserad här på forumet som efter perioder av många olika personliga experiment har kommit fram till att en kost som innehåller djurmuskler på något sätt får en att må bättre, eller att det hjälper en på något sätt? Hittills har alla med den attityden som jag har träffat varit åtminstone vegetarianer, om inte "mer"...
Jag har ju inte själv provat men har däremot en kompis som var vegetarian ett tag, men hon gick ned i vikt ganska drastiskt och drömde om stekt fläsk om nätterna så.... Nu säger jag ju självklart inte att det blir så för alla men...
Jag drömmer att jag äter kött ibland, men drömmar är bara drömmar. Plus att jag grips av äckelkänsla i drömmen.
Men det är inte ovanligt tror jag, men folk gillar inte at skylta med "svaghet" även om den bara är skapad av droger som släpps lös i hjärnan under en kortare tid under natten!
Citat från Llama
Jag har ju inte själv provat men har däremot en kompis som var vegetarian ett tag, men hon gick ned i vikt ganska drastiskt och drömde om stekt fläsk om nätterna så.... Nu säger jag ju självklart inte att det blir så för alla men...
För mig hände samma sak när jag slutade med raffinerat socker, choklad och salt (individuellt) etc - det säger dock ingenting om hur pass hälsosamma dessa är. Jag kallar det abstinens.
Viktnedgång orsakas av underätande, anpassning och frihet ifrån gifter - inte vegetarianism.
EvigLidelse: Det påminner mig om det blandkostare brukar fråga; "Skulle du uppfostra dina barn till veg*ner också?" och om man säger 'ja' så får man nästan genast en idiotstämpel, utan anledning.
Kan inte ens se hur det skulle vara idiotiskt? :I
EDIT: Correction, de kommer bara få äta veganskt hemma hos mig och antagligen påverkas av min allmänna inställning till djur. Men jag kommer inte hindra dem från att göra valet själva att äta kött. Dock så blir det de hårda buden som vissa åker på när de försöker bli vegetarianer själva. Betala och laga maten själv. ;>
Inferno: De sa inte varför heller, antar jag?
Natsu: För att folk är okunniga inom kost och tror att all näring kommer från kött som är en mirakelkur utan brister.
Min far visade sig inte vara så kunnig heller, han käkar förövrigt absurda mängder rött kött.
F: "Men du äter väl blodpudding?"
K: "Nej, varför skulle jag? Det är från ett djur. DjurBLOD."
F: "Men nu får du väl fan lägga av. Mjölk och ägg kommer från djur också ju."
K: "Ja, det gör det, men man dödar inte djuren för att få fram de produkterna."
F: "Man dödar ju hönor, eller hur?"
K: "Ja, det gör man, när de slutar lägga ägg. Men man dödar dem inte för att få fram äggen."
F: "Fan va löjligt"
Ja, jag är medveten om att varken mjölkkor eller hönor har det speciellt bra, men jag är inte redo och kan inte bli vegan ännu på grund av att det skulle komplicera saker hemma. Min mor lagar verkligen all mat, och vägrar låta mig laga mat själv. '
Dessutom skulle hon klaga på kostnaden över vegandrycker såsom soja, havre, mandel, cashew osv.
Hon skulle klaga om jag köpte produkterna själv, lol.
Citat från kim
EvigLidelse: Det påminner mig om det blandkostare brukar fråga; "Skulle du uppfostra dina barn till veg*ner också?" och om man säger 'ja' så får man nästan genast en idiotstämpel, utan anledning.
(okej, nu blir det wall of text, men jag är lite sugen :>)
Problemet är att de flesta ser en blandkost som en "safezone", och att veganism är en "vildmark" fylld med farliga risker (det är snarare precis tvärtom, det är knappast veganer som är sjuka och råkar ut för näringsbrist). Man gör snarare sina barn något gott om man uppfostrar dem på en hälsosam, vegansk kost. Jag minns när jag var liten och insåg att vad jag åt var djurlikdelar, jag minns hur äcklad jag blev (och min mamma berättade att jag under en period inte villa äta det). Problemet var att jag fick finna mig i vad mina föräldrar lagade åt mig, och därav lärde jag mig att leva med det. Det slutade med att även jag hamnade precis där alla hamnar, även jag blev ifrågasatt av vegetarianer och veganer, och även jag använde patetiska icke-argument för att rättfärdiga mina löjliga ovanor.
När jag sen var ödmjuk nog att erkänna att jag faktiskt var riktigt jävla sjuk - att jag hade magproblem (magsmärtor i samband med tarmrörelser) sen väldigt tidig ålder (tidigaste minnet från runt 6 år), var kroniskt trött, omotiverad, deprimerad, beroende av stimulanter (raffinerat socker, choklad, kött, koffein) för att inte bryta ihop helt - så kände jag att det var dags att kanske ta tag i min ohälsosamma livsstil. Inte nog med att jag blev av med större delen av mina magproblem och min kroniska trötthet genom att bara sluta äta kött, jag fick även lättare för att hitta energin och motivationen för att leva mitt liv.
När jag sen fortsatte min resa genom att bli vegan, och slutligen frukterian (vilket är var jag ligger idag), så insåg jag att jag varit så pass sjuk och nedsatt hela mitt liv så att det nästan var skrämmande att se tillbaka på det. Har man varit sjuk i hela sitt liv så är det svårt att förstå att man faktiskt är sjuk, endast när man skapar en annan sinnesstämning och nivå av hälsa att jämföra med så kan man förstå var man faktiskt har legat!
Nu sitter jag här och har (utan medicin eller ingrepp) botat två "kroniska" sjukdomar (smärtdominerad IBS-A och cystonodulär akne), är positiv, glad och motiverad varje dag, har oändliga mängder mental och fysisk energi (jag minns inte ens hur det känns att vara utmattad), återhämtar mig så pass snabbt så att jag kan träna upp till fyra gånger så ofta som blandkostare, har så pass bra minne och koncentrationsförmåga att jag inte längre behöver plugga eller mentalt engagera mig för att få VG-MVG på prov, mina sinnen har förbättrats flera gånger (särskilt min syn samt mitt doft- och smaksinne), har gått ner tio kilo, har slutat stinka svett (ingenting som lämnar min kropp luktar längre ;>), bland MYCKET annat. Samtidigt så finns det föräldrar som vill att deras barn ska vara friska, ser sjukdomar som någonting man bara får ta och inte kan göra något åt, akne som något som alla lider av men som "försvinner med åren" (och om den är allvarlig som den var i mitt fall så är det "genetiskt", haha), kämpar för att få sina barn att lämna sängen på morgonen (pga deras sömnproblem orsakade av alla stimulanter de stoppar i sig, och för att de har så mycket gifter i kroppen att bearbeta), och datorstolen på dagen för att få dem att gå ut och "röra på sig"/"ta lite friskluft", skriker på sina barn för att få dem att göra sina läxor (som att det hjälper när problemet är att de är mentalt utmattade och därav saknar motivationen för det), vill att de ska få bra betyg men förstår inte varför de aldrig lyckas hur mycket de än sliter, klagar på att de står i duschen hela dagarna och sprayar parfymer överallt för att täcka över deras skämda kroppsdoft, spenderar otaliga summor pengar på skönhetsprodukter för att täcka över deras ohälsosamma, hängiga utseende etc etc.
Man tror som förälder att allt detta är givet, och skulle aldrig våga erkänna för sig själv att allting grundar sig i det faktum att man valde att INTE uppfostra dem på en hälsosam, djurfri, organisk, oraffinerad, rå, fruktbaserad kost - den kost som vi är biologiskt optimerade för, som stämmer perfekt över ens med våra artspecifika behov. Hälsa är inte superkrafter, hälsa är att fungera på riktigt, en upplevelse som vi alla bör få en chans att börja vårat liv med. Om detta var verklighet så skulle bara sinnessjuka välja att misshandla sig själva (och stampa på sin funktion och sitt välmående) genom att äta en ohälsosam, animalisk kost bara "för att det är gott" (vilket det förstås inte skulle vara om man nu inte lärt sig äta det eller vant sig vid tanken att äta likdelar) - ännu värre ge denna bokstavligen skadliga mat till sina barn! Ändå är det vi veganer som får idiotstämpeln när vi vill ge våra barn chansen att må bra redan från födseln.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet