Varför är förhållanden så viktiga?
Citat från Palve
För att man mår AWESOME när man är med personen man älskar.
inte när man bråkar, då är det awesome fast åt det negativa hållet
För mig är det inte det viktigaste! Tycker att vänner är viktigare ^^
Det är det inte.
Citat från FR3Axxx
inte när man bråkar, då är det awesome fast åt det negativa hållet[/i]
Så är det väl med alla förhållanden? Även om det så är mellan sin hund och sig själv, det är aldrig kul att bråka med någon man tycker om.
Men man mår alltid som bäst när man är med någon man verkligen älskar. I alla fall gör jag det. Och därför är förhållanden (Eller ah, det förhållandet jag är i nu anyway) väldigt viktigt.
Citat från Palve
Citat från FR3Axxx
inte när man bråkar, då är det awesome fast åt det negativa hållet
Så är det väl med alla förhållanden? Även om det så är mellan sin hund och sig själv, det är aldrig kul att bråka med någon man tycker om.
Men man mår alltid som bäst när man är med någon man verkligen älskar. I alla fall gör jag det. Och därför är förhållanden (Eller ah, det förhållandet jag är i nu anyway) väldigt viktigt.
när jag kollar tillbaka på mitt förra förhållande så kan jag säga att bland det jag saknar mest är att bråka med honom, för vi bråkade alltid om så meningslösa saker, som hur man gör pankakor, vad country musik är eller andra såna saker. Om det är det enda man bråkar om så ligger man ganska bra till. Man blir ganska förvånad över vilka saker man saknar sen efter.
Citat från pansarpung
Så att man har en anledning att knulla
det kan man göra utan att vara i ett förhållande :3
Vill känna sig älskad? Jag venne.
Och så kan man vända på hela skiten och fråga varför förhållanden är så oviktiga för en del.
För att jag blir så otroligt svartsjuk ifall jag ser någon annan älska den jag älskar.
It sucks
Alltså.. Det där med ägandet det tycker jag att man kör från 14 och neråt.
Enligt mig tar man inte ett förhållande seriöst då man är under femton och femton är till och med gränsen tycker jag. Dör ärligt talat blir jag bara irriterad av att se yngre människor som går runt och hånglar och smeker på varandra för det enda som kommer upp i min hjärna då är: WTF?!
Som på min förra skola så var ungar från dagis och förskolan ihop med varandra bara för att dem tror att dem är tuffa och coola då vilket får mig att koka inombords. Jag vill bara skrika på dem.
Och sedan, så fort jag och min killkompis höll handen eller nått då vi var mindre så trodde alla att vi var ihop och då kom åter igen wtf upp i min hjärna.
Så fort man håller handen med en kille så tror alla att man är ihop med honom och jag fattar fan inte varför alla måste tro det..
I vilket fall, om jag får en kille då ska jag ändå ha rätt till att krama mina killkompisar och t.ex. kyssa dem på kinden. Det handlar inte om något ägande då man blir äldre, men det verkar ju vara det då man är yngre.. Dock är detta mina åsikter.
tycker inte förhållanden spelar så stor roll. jag vill inte ha en pojkvän för det har än så länge bara förstört mig
förstår inte varför alla är så OMGZZWXZW POJKVÄN OHYES
har inte så bra erfarenheter av det heller meneh aa
överskattat
Det sitter helt i mitt samvete ifall jag vill hångla med någon annan än min pojkvän. Jag vet att han förlåter mig och att vi kan gå vidare även om jag gör något sådant. Men nej, jag vill faktiskt inte åsamka honom den smärtan. Jag vet ju hur jag skulle känna; ångest över otillräcklighet, svikande tillit inför honom och konstant osäkerhet. Han betyder alldeles för mycket för mig för att jag skulle kunna göra honom något sådant.
Jag vill inte att min pojkvän har någon annan, och då vore det ju jävligt korkat av mig att själv ha det. Särskilt som han faktiskt duger alldeles utmärkt för mig.
Citat från RainbowBitch
Alltså.. Det där med ägandet det tycker jag att man kör från 14 och neråt.
Enligt mig tar man inte ett förhållande seriöst då man är under femton och femton är till och med gränsen tycker jag. Dör ärligt talat blir jag bara irriterad av att se yngre människor som går runt och hånglar och smeker på varandra för det enda som kommer upp i min hjärna då är: WTF?!
Som på min förra skola så var ungar från dagis och förskolan ihop med varandra bara för att dem tror att dem är tuffa och coola då vilket får mig att koka inombords. Jag vill bara skrika på dem.
Och sedan, så fort jag och min killkompis höll handen eller nått då vi var mindre så trodde alla att vi var ihop och då kom åter igen wtf upp i min hjärna.
Så fort man håller handen med en kille så tror alla att man är ihop med honom och jag fattar fan inte varför alla måste tro det..
I vilket fall, om jag får en kille då ska jag ändå ha rätt till att krama mina killkompisar och t.ex. kyssa dem på kinden. Det handlar inte om något ägande då man blir äldre, men det verkar ju vara det då man är yngre.. Dock är detta mina åsikter.
Kan man verkligen sätta en objektiv gräns för när man är seriös med ett förhållande? Jag upplevde mig själv högst seriös med ett förhållande redan när jag var 13, och då med en 17-åring. Jag sabbade allting, men inte genom att inte ta oss på allvar.
Förhållanden är mysigt
Bekräftelse.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet