Vår gemensamma relationsdagbok V. 3
ångesten kommer sakta med säkert.
fan va bra.
Genom rosengården
med de silverpopplar
går jag med min fader, håller hårt hans hand
och från det högsta trädet
hör jag en ensam fågel
sjunga om det grymma, landet utanför
och mitt hjärta darrar när min faders röst jag hör
Mio, min Mio
AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1
...och mitt hjärta darrar, när min faders röst jag hör!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1212!!!!
DRRAAAAAAAAAAAAAA <<3<3<<3<33< seriöst så jävla
Ligger vaken ännu en natt. Ibland undrar jag om jag faktiskt inte kan eller vill sova.
panik panik panik
Träffade en vän som jag inte har sett på ett år. Hon frågade hur jag mår, med en sådan ton som får det att låta som att man faktiskt bryr sig. Sen sa hon till mig att jag måste ta hand om mig, på riktigt och sluta vara så elak mot mig själv.
Jag fick tårar i ögonen, det var så oväntat. Trodde inte att jag var så lätt att läsa av. Men åh vad det värmde i hjärtat
Alltid ska folk grina över att "deras liv är över".
Så sitter man här själv o ba; Åh en dag imorgon, jag ska göra de bästa av den dagen! Jag ska göra exakt det jag vill.
Njut av livet. livet är vad du gör det till, ska man gå runt och grina över någon som svikit en, ja då ska man vara stark nog att komma över den människan som tydligen svikit en, för vem spelar huvudrollen i ens eget liv? Orka gå runt och bli sur för att nån asshole svikit en, ba gå vidare och hitta någon som man faktiskt är lycklig med. Och som dessutom är lycklig med dig. Försvinner någon, så man up för fan och gör de du tycker är kul
Pepsi och Kenny Loggins. Livet kunde ju varit mer värt kanske.
snart så, fett nice. c:
Kom in på rätt gymnasium ändå samt linje.
Känns ganska najs ändååå. one less problem bothering me :-)
Haha obesvarad kärlek suger djup rövhål.
Råkar alltid ut för obesvarade känslor etc, haha.
i allways fuck up
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet
