Vår gemensamma relationsdagbok V. 3

Dat feel när man köpte tågbiljett igår istället för idag för dagens resa och allt man vill är att ställa in.
Men är väl egentligen bäst att åka för att slippa gå och ångesta mig här hemma.. Och annars har pengarna knatat iväg i onödan..

Jag har ett sminkat ansikte, har inte sovit än
och börjar fundera varför jag ens sminkade mig i första taget nu när jag kommer säkerligen inte orka ta bort det och sova med det istället.
Jävla idiot, aja min eyeliner ser ändå ganska okej ut.

Mina kompisar gillar mig bättre sen jag började träffa honom, han gör mig snäll och det är bra!
Framförallt en kompis är asglad över det och blir helt till sig!

Titan eller?

Det är ju larvigt..
Tidigare när jag inte bytte tåg i Arboga så ville jag inte annat än att göra det. Nu ska jag göra det och vill inget mer än att sitta kvar på tåget mot Västerås och vidare därifrån..

Insåg precis att jag har så bra ytligt självförtroende att jag ger mig själv komplimanger. Vet dock inte om det är bra eller dåligt haha..

Citat från PLOMP:

Lustigt att jag behövde bli manipulerad i 11 månader, mentalt nedtryckt och blivit given rollen knähund i bur innan jag lyckades förstå varför morsan lämnade mig när jag var 6 år.
11 månader för min del var tortyr och jag kommer aldrig vara samma människa igen, medans hon stod ut i 12 jävla år.
Blir ledsen och arg på mig själv för att jag varit så otroligt kall och elak. Att ringa henne och bryta ner henne genom att peka ut alla hennes fel var så sjukt fel. Det har även pågått hur länge som helst. Med åldern har det dock mer blivit "Hatar att jag blev född, allt är ditt fel." Ångrar det som fan.
Ringde henne igår och sa att hon var en otrolig kvinna, stark som in i kuken, och att hon verkligen gjort det jävligt bra. Bad såklart om ursäkt också, svin till barn är vad jag är. Det blir så dock med missförstånd, vi båda vet det.
Sjukt bara hur arg och hur mycket jag avskytt henne, farsan är allt lustig med sina vanföreställningar.

Att leva är verkligen sämst, det står jag för always. Önskar att jag inte blev född, som alltid.

han sjunger sömnvisor för att jag ska somna och därmed ge honom möjlighet att sätta sig och spela utan dåligt samvete ://// jag somnar ej så han spelar ändå :////

Hade ju inte tackat nej till att åka upp till Stockholm nu för att se AC/DC ikväll...
Meeeen istället får jag vara ensam hemma hos mamma inatt, vilket jag verkligen uppskattar. Fast lite frustrerande är det, hade det varit hos pappa hade han kunnat komma över...

Jag behöver verkligen vara för mig själv och jag behöver dansa pole dance, men samtidigt får jag sjukt dåligt samvete för att jag vet att de kommer åka hem under tiden jag är borta och jag vet inte när jag får träffa dem igen.

Fan
att ha familj 40 mil bort är så jävla jobbigt :( vill kunna mysa med mina fantastiska brorsbarn när jag vill.


GUD beslutsångest... inte dansat pole dance på typ två veckor och... ja. Nä. Fan.

Faaaan vad jag ska ta det lugnt ikväll! Det är söndag, jag vill slappa och vara för mig själv. Istället är det stressigt med packning och så ska vi ha kalas för mig och min bror om en halvtimme.

Var först sugen på att träna när jag kommer hem till mamma ikväll men jag tvivlar väääldigt starkt på att jag kommer göra det.

Påväg till bästavän nu.. Ska bli skönt att kunna komma bort och ta det lugnt nu

Han hamnade hos mig igeeeen, skönt men samtidigt lite eahjkahsja.
Tycker det är gosigt att han håller om mig när vi sover, men vi borde inte egentligen, för vi ska ju bara vara vänner och det ger mig mixade känslor.
Men han är ju så jävla fin och jag saknar honom som pojkvän.
Men vi båda vet att det inte skulle funka igen, så det är lika bra att det är som det är..

"Vad tyst du är varför säger du inget är du trött blablabla" håll käften är så jävla trött på din jävla röst.