Vår gemensamma relationsdagbok V. 3

Jag tände precis min cigg på fel håll.
Den här dagen börjar bra.

Idag har jag fluffat till våra kuddar i soffan så nu har jag fått tillräckligt med träning för den här månaden (y)

Drack kaffe för en timme sen för att palla jobba i racerfart, nu sitter jag istället och skakar och mår illa. Att jag inte lär mig att kaffe är dåligt för min kropp.... Har lyckats göra fett mycket idag iallafall, det är ju alltid nåt!

Somnar vid ungefär sex på morgonen och vaknar vid tre på eftermiddagen. Oh ja, jag har verkligen bra dygnsrytm.

Citat från Singingbell:

men fyfan jag kan inte sminka mig längre.

Får aldrig vakna ifred. Bror och lillasyster kommer och slår mig med en gitarr och petar på mig tills jag vaknar.
>:(

så ångestfylld inför gbg-resan. ksk borde skippa.

Citat från Pudge:

Citat från ATTRAKTIV:

Har mestadels bara snurrat en mattkniv i takt till musiken som gick på radion idag på jobbet, finns inte mycket annat att göra just nu när det är semestertider. Börjar bli bra på det där efter att ha gjort det som slöaktivitet i några veckor. Är ju trots allt inte som andra unga som har massa kompisar att sitta och SMSa med. Jag har inga såna kontakter. Jag är ensam, så jag får hitta andra små aktiviteter att stimulera mig själv med. Låten "Locked Out Of Heaven" spelades några gånger. Jag blir ganska triggered av lyriken till den låten, särskilt delen som lyder "your sex takes me to paradise", surnar till och börjar må illa när jag tänker på att nästan alla ungdomar växer upp och upplever sådana känslor och sexuell tillfredsställelse. Regelbundet också, kan tilläggas. Lyriken till låtarna som går på radio är jävligt sexorienterade. Det är väldigt otäckt för mig och jag känner mig exkluderad och mindervärdig p.ga. det. Musiken jag lyssnar på privat handlar aldrig om sex eller kärlek, såvida det inte är i ett morbidt/förskräckligt sammanhang.

Har tänkt lite på henne idag också. Blev så jävla besviken över hur varenda tjej jag velat ha aldrig sett på mig som mer än luft, a nobody. Blir äcklad och sorgsen då jag senare tänker på hur pojkvännerna som de valde efter att ha avvisat/ignorerat mig är med henne och får ta del av fantastisk lycka medan jag går ensam. Har ingen chans och det får mig att känna mig hopplös.

Grinar nästan.
Har suktat efter spaghetti i evigheter nu och äntligen får jag äta det.

Lifes too good.

Varför ska han vilja ses när jag har som mest att göra????? Äh, kanske kan klämma in det någonstans, because priorities.

det är sinnessjukt hur lätt jag får ångest nu för tiden.

Citat från ATTRAKTIV: