Vår gemensamma relationsdagbok V. 3

obehag.

har likeat en person av typ 150 på Tinder och det var en matchning


vad gör man eg.

Åkte till honom idaaag, vi badade lite o åkte longboard. Tog sista tåget hem, det känns helt okej tror jag. Plus att han o hans mamma flyttar till stan om nån månad, känns skönt att vi kanske kommer kunna umgås mer då, neutralisera allt mellan oss.

Men det känns lite fortfarande, det gör det.
Allt är som förut, bara det att jag inte pussar på honom eller håller hans hand längre.

Har haft en underbar helg.
Är så jävla mycket som bara rullar på just nu. Så jävla skönt. + har världens bästa polare. Klagar inte ens.

Dagens logiska slutsats.

Det finns ett problem, men vi vill inte att ni ens tänker på det eller försöker lösa det för att det finns ett större problem.

Lite som att säga, oj. Du har blivit skjuten i benet. Men vi ser att du har blivit skjuten två gånger i armen. Vi ignorerar dina skottskador i benet och hjälper dig enbart med armen för det är ett större problem.

Just ja, finns ju till och med en beteckning för detta: https://en.wikipedia.org/wiki/Fallacy_of_relative_privation

jag fattar ingenting

Såklart blir jag pigg när jag väl lägger mig ned.

Fuck min dygnsrytm seriöst..

Hey r all of u them human beans?

Jahapp klockan är snart halv åtta och jag har inte somnat än, snart vaknar kidsen och det blir liv i luckan. Kul.

Jävla kroppjävel att vara inställd på nattjobbsläge fast jag är ledig. Får panik för att jag är så trött men inte kan slappna av. Ugh.

Har börjat prata med en tjej som är så himla fin och det kanske kan bli något där.

Så jävla trött på allt.

Dags för middag..? Eller kvällsmat, eller vad det blir. Fucking hungrig!
Mmmh, maaaat.

Men vafan är de här för känslor!? Känns konstigt.