Vår gemensamma relationsdagbok 2.0
Och jag avskyr när folk inte kan tänka längre än näsan räcker.
Krossa patriarkatet.
Citat från Lifestalker:
Kommer att behöva glasögon, det är ett oundvikligt faktum att min syn bara försämras och försämras. Är riktigt besviken över det här eftersom det betyder att jag kommer bli 70% fulare än jag redan är bärandes på fula ramar framför ögonen vart jag än går. Visst fnns det linser, men fan så jobbigt att behöva böka med såna varenda dag. Orkar inte, otur i oturen.
Köp snygga ramar då.
Personligen tycker jag de flesta ser bättre ut i glasögon.
Min pojkvän är min.
Du vet att du har fel Molly, men det är svårt för dig att erkänna dina fel för du vill inte förlora. Du vill vinna även när du har förlorat. Där e ditt problem, du är en dålig förlorare.
Vill man inte inse att "min" är kopplat till sadistiska behov kan man välja att lyssna och ta in istället för att vara barnslig.
Sluta anta saker om mig är du snäll.
Jag har en kanin. Den är min.
Därför njuter jag av att misshandla MIN kanin.
"Sadism är att uppleva njutning av att tillfoga någon annan människa eller ett djur smärta"
Försök att tänka lite själv också, utanför ramarna "kärlek".
Men kan ni släppa hela diskussionen bara? :(
ni kommer inte överens och släpp det där bara, inte värt att göra " vår gemensamma relationsdagbok " till ett diskuterande forum.
OnT: Är så glad över att jag inte måste göra något imorgon, sleep all day!
Ja, helt rätt.
Det är faktiskt patriarkatets fel att folk sitter och spyr ur sig saker om andra människors känslor och gör äckliga antagningar här.
Allvarligt talat, alltså.
Kärlek är någonting som är högst individuellt.
Citat från missultraviolence:
Jag har en kanin. Den är min.
Därför njuter jag av att misshandla MIN kanin.
"Sadism är att uppleva njutning av att tillfoga någon annan människa eller ett djur smärta"
Psykisk smärta är minst lika mycket sadism och psykisk smärta kan utföras på väldigt många olika sätt även om den är omedveten.
Ett stort problem med världen är att väldigt många ser det fysiska och få ser allvaret i det psykiska.
Citat från Wikileaks:
Försök att tänka lite själv också, utanför ramarna "kärlek".
Jamen för helvete SERIÖST, om jag kallar min pojkvän för mitt allt eller säger "my love" så är det väl helt jävla inom ramarna "kärlek", eller? VARFÖR skulle det betyda att jag vill åsamka honom smärta och utnyttja och äga honom? Är det på riktigt ingen annan som ser hur pessimistisk den synen är? Jag kan tänka själv och jag kan även absolut fortsätta den här diskussionen uti absurdum men anser att jag är både/antingen för a) nykter, b) intelligent, eller c) kär. Så there you go. Jag är INTE barnslig, jag KAN lyssna och jag KAN tänka själv. Lägg av med de dumma antagandena och härskarteknikerna bara. Lägg av. Jag är inte tolv bast.
OCH för att vara on topic då: älskar MIN man så mycket att jag dör lite. Ska fråga om han vill spela mer Mario Kart nu trots att mina tummar skriker.
Citat från Pappa:
Ja, helt rätt.
Det är faktiskt patriarkatets fel att folk sitter och spyr ur sig saker om andra människors känslor och gör äckliga antagningar här.
Allvarligt talat, alltså.
Kärlek är någonting som är högst individuellt.
Känns ju som en har rejäla problem med självkänslan om en tycker det är romantiskt att bli sedd som någons ägodel.... Men det är självfallet bara min åsikt.
Jag förstår era argument, men precis som Wikileaks så menar jag bara att ordet "min" i det sammanhanget bör bytas ut mot något som inte hänvisar till ett ägande.
Men snälla
att säga att någon är "min" är inte samma sak som att anse att personen i fråga är ens ägodel
det är på ett rent känslomässigt plan
"min kärlek", "mitt hjärta" etcetcetc, that kind of thing
det fattar väl cirkus vem som helst eller :--)
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet