Vår gemensamma relationsdagbok 2.0

Dö :-)

Lite panik.

Inatt så trodde, eller nej, jag var säker på att jag skulle dö. Låg i en taxibil och bad min vän om ursäkt i förväg efter att ha kräkts blod ett bra tag. Hade frossa och zoomade ut allt mer. Det enda jag kände var ett starkt lugn över att allt snart skulle vara över samtidigt som jag försökte hålla mig vid medvetande för min kompis skull.
Jag vaknade idag. Fortfarande väldigt svag i kroppen och ganska yr. Inte så värst ledsen över att vara vid liv, mest likgiltig.
Ett sådant lugn som jag kände igår har jag aldrig tidigare känt i mitt liv.

:(

betydde aldrig något för honom :) Varför försökte jag ens

ugh jag orkar inte mer.

Ibland är det lättare att låtsas som att du inte bryr dig än att erkänna att det dödar dig. "

vill att min pojkvän ska komma hem nu, har inte fått pussa på honom sedan i tisdags (tidigt på morgonen!!!)

Han är så fin. Vad ska jag ta mig till?

Längtar tills jag kan åka runt i Örnsköldsvik med föräldrarnas sportbil i sommarnatten och spela musik som det här https://soundcloud.com/secretsun/journey-dont-stop-believing-secret-sun-remix

Äntligen hemma från Vinslöv!

Min systers pojkvän kollar om dörren är låst nästan lika många gånger som jag. Känns bra.

mår dåligt men jag har i alla fall katt + vän + rödvin

alltså jag tappade mig själv totalt ikväll, återfall var inte min plan

alltså det här med att vara orkeslös är ganska ironiskt för alltid när man har ork till att göra något man vill så kommer det omständigheter som förhindrar en från att göra det??