Vänner som sviker

om han bara dissar dig skit i honom

själv e det ju så att man fick en vänn som sa alla sina hemlisar till en utan att man ens fick säga en av dem till sin mamma... sedan när man råkade säga en i sömnen så slår hon mig ringer sin mamma drar och sedan ringer hon mig och säger att hon gjort en polis anmälsn på mig för det... riktiga vänner e svåra att hitta... jag har inte hittat någon än!

en av mina närmsta och bästa vänner skaffade pojkvän i somras, dom var aslyckliga och hela skiten och han verkade faktiskt vara bra för henne.
för drygt en månad sedan så började hon dock dissa mig och en annan nära vän till mig, och vi båda har varit ganska nära vänner till hon med pojkvännen. hennes pojkvän har förändrat henne innifrån och ut, och för ett par veckor sedan förlorade jag henne totalt.
är väl ganska tragiskt egentligen, men hon valde ju bort oss för sin pojkvän, hon har till och med börjat valt bort delar av sin familj för honom.

Ja, jag har själv vart med om det men jag skiter i personen.

Min bästa kompis slutade ta kontakt i två år och frågade efter om vi skulle hänga ut igen, när jag försökt ta kontakt med han varannan vecka. Lol.

Citat från LuvBunny

Jag hamnade i en lite klurig vän situation för några veckor sen.
Jag har en killkompis, som jag brukar kunna snacka av mig till. Oftast pratar vi om mat eller min kille. Just den här gången pratade vi om hur dum jag kände mig över att jag var svartsjuk på min killes tjejkompis. "Det känns som att han tycker att jag är jätte barnslig och gud vet vad när jag är svartsjuk över henne" sa jag till min kompis. Det här var "det farligaste" allt handlade om hur jag mådde och inte något om min kille. Vi pratade klart loggade ut och sånt.

Två dagar senare ringer min pojkvän när jag är i skolan. "Kan du inte komma hem, jag vill prata?" (han sa det glatt). Jag blev lite smånervig för hur ofta hör man killar säga att de "vill prata"? Iallafall, jag kommer hem. Vi har det skitmysig och en helt underbar dag. Sen kommer det, den där lilla kommentaren som mentalt förstörde min förmåga att lita på folk i flera veckor framöver. "Och nej, jag tycker inte att du är barnslig när du är svartsjuk över henne". ... Det här hade jag inte nämnt för min kille, NÅGONSIN. Jag frågade varför han sa de och han berättade att någon hade mailat honom och sagt att jag "snackat skit" om honom och skickat just det där citatet.

Alltså, antagligen kände min killkompis att det var att snacka skit om min kille när jag pratade om hur jag mådde och mailade honom för att berätta det av någon anledning? Jag frågade honom om det här och han sa att han inte hade någon aning alls. Och ja, jag vågar inte prata med honom om viktiga saker igen. Ifall att. Trots att jag vill

har världens bästa vänner, vet att dom aldrig skulle svika mig och om dom skulle så äre väl fan bara att prata om det. :@

Jag väljer att inte bli för bra vän med många, för i slutändan blir du oftast sviken och då spelar du ingen roll, eftersom de var inte största BFFarna som du pratade hemlisar med osvosv.

Dock så måste man ju ha några som står än närmre, såklart.
Föraktar dock folk som bara är allmänna idioter, omogna, skyller på andra, och inte kan motargumentera när man frågar varför de är så taskiga. Riktiga svikare.

ha sex med hans bror

Nej, jag har bra vänner.

har jag många vänner? nej.
Vet inte om det beror på total lack of social skills eller otur,
kanske en blandning av båda.
Men inget större fel på det, man lär känna sig själv. O jag trivs helt ok med mig själv så jag klagar inte =>

Simpelt - vänner som sviker är inga vänner.

synd att det alltid är dem man råkar ut för då haha. det var lättare när man var liten =( "hej ska vi leka?" sedan var man oskiljaktiga haha

TRUST NO BITCH :P XDD

Jag har två stycken som jag börjat misstro. Den ena har brytt sig om mig som fan hela tiden,den andra brukade bara sitta och se på när den andra tröstar ( de är tillsammans jämt).. Kom fram till att det bara är ömkan, för de frågar aldrig hur jag mår annars. De ringer aldrig och frågar hur jag mår om jag inte är där och till och med sagt till de andra innan att jag går hem, de frågar istället dagen efter , eller inte alls.
Den som "bryr" sig mäst-
" vi ska hyra lokal, men man måste vara 3 st som skriver under för det. Kan du vara den tredje? Vi betalar för dig" och " ska du på fest snart igen? Kan jag följa med? Jag menar...finns inget roligt här"

Någon gång, sa jag spontant "kan vi hänga ngn dag?", så sa de " det är klart du får! Det är bara att fråga!"
Jag- " Hah... Jag vill inte tränga mig på"
" Va! Ner det gör du inte!"
Jag- " ni frågar aldrig mig innan. Ska jag behöva bjuda in mig sj varje gång då?"
Sen efter det försökte de bortförklara sig med " men du blev ju bjuden förra sommaren blahblahbla"
Dissar dem , det står mer i min blogg. Som en utav dem som ar EC såg. De skulle ha ringt mig och sagt att jag har fel ifall jag inte haft rätt om dem..så de är Inga vänner. Anförtrodde mig så jävla mkt till dem.

Jag flyttade hemifrån och började gymnasiet i slutet av sommaren. Bor 75 mil från alla mina vänner. Av alla är det endast en som ringer ibland och kollar hur jag har det. Har ingen som helst kontakt med någon annan. Känner mig en del sviken, ja.