Vad kom först? Musiken eller Eländet?

Jag har försökt knåpa på den här frågan aslänge.

Häromdagen satt jag i en park och lyssnade på musik på bandarn, min kompis bad mig byta låt för att hon tyckte att den var för deprimerande.

Jag vet inte om jag är mer deppig än någon annan men jag tror inte de. Samtidigt tycker alla att den musiken jag lyssnar på är jätteemo.

Frågan lyder alltså;

Är de sant att man, folk i allmänhet, blir deprimerade av musiken man lyssnar på, eller drar sig en melankolisk figur till mer emotionellt laddad musik?

Diskutera!

Musiken, för mig.

Om du hade lite koll så hade du vetat att John Cusak pratar om samma sak i High Fidelity, så har du något kontruktivt att säga eller vill du bete dig lika efterblivet som du ser ut på din avatar?

works both ways

Desperia: Så ifall du hade gott omkring och lyssnar på "I'm walkin on sunshine" hela dagarna hade du blivit jätteglad?

Beror väll på, folk lyssnar ju på såpass olika saker, vissa saker beror ju en mer eller mindre beror på vad du söker i musikalisk väg,lyssnar själv på ganska deppig musik eftersom det ofta berör mig ^^ tror att lika många drar sig till musik som är anti-depressiv

Förlåt för att det första jag blev att tänka på var fel.

Min visningsbild är om du tänker efter verkligen 110% seriös.

"eländet"

anus

För mig, eländet

Tycker inte den här tråden hör hemma i emoforumet.

Musiken kom först

Denna tråd är precis flyttad hit ifrån Emo-forumet. MVH yndihalda

Eländet...