Vad hade du gjort om du fick reda på att din K/T varit otrogen..
Dinkel
Tjej, 35 år
Citat från Chickenbits
Citat från Dinkel
Om man försökt ta upp det men inte känner att man fått någon respons alls är det lätt hänt. Speciellt om man drar in alkohol och nåt gammalt ragg eller så i bilden.
Jag säger inte att det är rätt, jag säger att det är lätt hänt, och att man ska lyssna på sin partner när något sånt händer. Sen kan det ju hända att man inte kan lösa det och gå vidare, men då har man iaf lärt sig något till nästa relation.
Jag ser verkligen inte otrogen som instant dump, snarare som ett symptom på ett riktigt problem i relationen.
Alkohol är ingen ursäkt. För någonting.
Personen har haft sex med någon annan, denna människan har brutit ett väldigt simpelt löfte som man gör när man blir ihop, att man ändast ska göra "sådant" med sin partner. Det är inte så svårt.
Om hon (hon då jag är en hetrosexuell kille) har sex med andra så betyder det att hon gärna ahr sex med andra utom mig vilket inte är min bild av ett förhållande. Det är dessutom ett enormt backstab mot en av de människor som ska vara en av dina närmsta vänner, och inget "problem" i ett förhållande rättfärdigar sådant betéende, och jag är förvånad att du faktiskt tycker det.
Om du inte får någon respons när du tar upp problemet så säg att det är över. Vadå, förväntar man sig att det ska fortsätta efter man något sådant här?
Nej, alkohol är definitivt ingen ursäkt, dock kan det vara en förklaring.
Ja, det är ett brutet löfte, men jag ser inte det som ett viktigare löfte än löftet att respektera och lyssna på varandra. Eller att behandla vara bra och vara ärlig. Det är för mig mycket viktigare.
Jag ser det inte som ett enormt backstab så länge min partner är ärlig och berättar för mig vad som hänt. Jag ser ärligheten som viktigast i ett förhållande, inte att man bara har sex med varandra. Eller ja, känslorna är ju viktigast, men sen kommer ärlighet.
Nej, ingenting rättfärdigar att man är otrogen, men ingenting rättfärdigar att man ljuger eller inte lyssnar på sin partner heller.
Efter en sån händelse tycker jag att man ska prata om varför det blev som det blev och sen ska båda tänka efter vad de egentligen vill. Om de fortfarande har känslor för varandra och om de tror de kan komma att lita på varandra igen. Sen får man antingen dra ett sträck över bådas fel och arbeta mot något bättre eller så tar det slut. Beroende på hur man faktiskt känner för varandra.
Holger
Kille, 33 år
frågat om det var med en annan tjej och sen frågat varför inte jag fick joina isf.
Chickenbits
Kille, 34 år
Citat från Dinkel
Citat från Chickenbits
Citat från Dinkel
Alkohol är ingen ursäkt. För någonting.
Personen har haft sex med någon annan, denna människan har brutit ett väldigt simpelt löfte som man gör när man blir ihop, att man ändast ska göra "sådant" med sin partner. Det är inte så svårt.
Om hon (hon då jag är en hetrosexuell kille) har sex med andra så betyder det att hon gärna ahr sex med andra utom mig vilket inte är min bild av ett förhållande. Det är dessutom ett enormt backstab mot en av de människor som ska vara en av dina närmsta vänner, och inget "problem" i ett förhållande rättfärdigar sådant betéende, och jag är förvånad att du faktiskt tycker det.
Om du inte får någon respons när du tar upp problemet så säg att det är över. Vadå, förväntar man sig att det ska fortsätta efter man något sådant här?
Nej, alkohol är definitivt ingen ursäkt, dock kan det vara en förklaring.
Ja, det är ett brutet löfte, men jag ser inte det som ett viktigare löfte än löftet att respektera och lyssna på varandra. Eller att behandla vara bra och vara ärlig. Det är för mig mycket viktigare.
Jag ser det inte som ett enormt backstab så länge min partner är ärlig och berättar för mig vad som hänt. Jag ser ärligheten som viktigast i ett förhållande, inte att man bara har sex med varandra. Eller ja, känslorna är ju viktigast, men sen kommer ärlighet.
Nej, ingenting rättfärdigar att man är otrogen, men ingenting rättfärdigar att man ljuger eller inte lyssnar på sin partner heller.
Efter en sån händelse tycker jag att man ska prata om varför det blev som det blev och sen ska båda tänka efter vad de egentligen vill. Om de fortfarande har känslor för varandra och om de tror de kan komma att lita på varandra igen. Sen får man antingen dra ett sträck över bådas fel och arbeta mot något bättre eller så tar det slut. Beroende på hur man faktiskt känner för varandra.
Så ärlighet är det viktigaste för dig i ett förhållande, men du är ändå beredd på att acceptera att din partner var otrogen?.... what?
Om din partner inte lyssnar på dig så gör man slut eller ställer ett ultimatum. Man är inte otrogen mot sin partner, det är fegt, vidrigt och visar klart och tydligt var man har sin moral.
Om man tycker att ens förhållande är så kass att man verkligen kan ljuga för sin partner så pass att man kan ge en annan person sexuell njutning så visar man klart och tydligt att man inte är intresserad av ett riktigt förhållande längre och jag ser ingen mening med att fortsätta.
Det skär i hjärtat när jag tänker på alla de ensamma men underbara människor som skulle kunna göra allt för en potentiell partner men inte har någon, medans det finns äckliga svin som utnyttjar sin partners naivitet/kärlek så pass mycket att man går och knullar någon annan "bara för att det inte känns bra".
fot
Kille, 32 år
Det ska inte hända. jag är bäst.
Dinkel
Tjej, 35 år
Citat från Chickenbits
Citat från Dinkel
Nej, alkohol är definitivt ingen ursäkt, dock kan det vara en förklaring.
Ja, det är ett brutet löfte, men jag ser inte det som ett viktigare löfte än löftet att respektera och lyssna på varandra. Eller att behandla vara bra och vara ärlig. Det är för mig mycket viktigare.
Jag ser det inte som ett enormt backstab så länge min partner är ärlig och berättar för mig vad som hänt. Jag ser ärligheten som viktigast i ett förhållande, inte att man bara har sex med varandra. Eller ja, känslorna är ju viktigast, men sen kommer ärlighet.
Nej, ingenting rättfärdigar att man är otrogen, men ingenting rättfärdigar att man ljuger eller inte lyssnar på sin partner heller.
Efter en sån händelse tycker jag att man ska prata om varför det blev som det blev och sen ska båda tänka efter vad de egentligen vill. Om de fortfarande har känslor för varandra och om de tror de kan komma att lita på varandra igen. Sen får man antingen dra ett sträck över bådas fel och arbeta mot något bättre eller så tar det slut. Beroende på hur man faktiskt känner för varandra.
Så ärlighet är det viktigaste för dig i ett förhållande, men du är ändå beredd på att acceptera att din partner var otrogen?.... what?
Om din partner inte lyssnar på dig så gör man slut eller ställer ett ultimatum. Man är inte otrogen mot sin partner, det är fegt, vidrigt och visar klart och tydligt var man har sin moral.
Om man tycker att ens förhållande är så kass att man verkligen kan ljuga för sin partner så pass att man kan ge en annan person sexuell njutning så visar man klart och tydligt att man inte är intresserad av ett riktigt förhållande längre och jag ser ingen mening med att fortsätta.
Det skär i hjärtat när jag tänker på alla de ensamma men underbara människor som skulle kunna göra allt för en potentiell partner men inte har någon, medans det finns äckliga svin som utnyttjar sin partners naivitet/kärlek så pass mycket att man går och knullar någon annan "bara för att det inte känns bra".
Man måste inte ljuga bara för att man varit otrogen.
Ultimatum är aldrig bra. Precis som att otrohet aldrig är bra. Jag tycker dock att det viktigaste är att man tar reda på roten av problemet! Varför tror du att någon skulle vara otrogen? Det är ju knappast bara för att han/hon "kände för det". Det beror ju antagligen på något, och jag skulle fan vilja veta vad. Sluta se allt i svart och vitt och försök se nyanserna istället.
Åter igen: Man måste inte ljuga för sin partner för att man varit otrogen. I många fall blir det nog nådastöten för förhållandet, men jag tror att det i vissa fall kan få båda parter att vakna lite och inse hur mycket de sårar varandra, och efter det jobba mer på sin relation.
Partnern är sällan så oskyldig som du får det att låta. Jag har varit nära att vara otrogen en gång. Eller ja, jag hånglade med en annan kille när min dåvarande pojkvän var i lumpen. Jag kan säga att enda anledningen till det var att jag kände mig rätt intvingad i den relationen trots att jag egentligen inte ville vara med honom. Jag var sexton, han var tjugo och han lyssnade sällan på vad jag sa innan jag gjorde det. Det slutade med att jag gjorde slut med honom, men det var fan inte lätt. Han fick mig inte att må speciellt bra under vårt förhållande om man säger så.
HardcoreChey_97
Tjej, 30 år
Det beror helt på hur pass oväntat det var.
Ztiller
Kille, 33 år
Jag hade våldtagit migsjälv 8)
Chickenbits
Kille, 34 år
Citat från Dinkel
Citat från Chickenbits
Citat från Dinkel
Nej, alkohol är definitivt ingen ursäkt, dock kan det vara en förklaring.
Ja, det är ett brutet löfte, men jag ser inte det som ett viktigare löfte än löftet att respektera och lyssna på varandra. Eller att behandla vara bra och vara ärlig. Det är för mig mycket viktigare.
Jag ser det inte som ett enormt backstab så länge min partner är ärlig och berättar för mig vad som hänt. Jag ser ärligheten som viktigast i ett förhållande, inte att man bara har sex med varandra. Eller ja, känslorna är ju viktigast, men sen kommer ärlighet.
Nej, ingenting rättfärdigar att man är otrogen, men ingenting rättfärdigar att man ljuger eller inte lyssnar på sin partner heller.
Efter en sån händelse tycker jag att man ska prata om varför det blev som det blev och sen ska båda tänka efter vad de egentligen vill. Om de fortfarande har känslor för varandra och om de tror de kan komma att lita på varandra igen. Sen får man antingen dra ett sträck över bådas fel och arbeta mot något bättre eller så tar det slut. Beroende på hur man faktiskt känner för varandra.
Så ärlighet är det viktigaste för dig i ett förhållande, men du är ändå beredd på att acceptera att din partner var otrogen?.... what?
Om din partner inte lyssnar på dig så gör man slut eller ställer ett ultimatum. Man är inte otrogen mot sin partner, det är fegt, vidrigt och visar klart och tydligt var man har sin moral.
Om man tycker att ens förhållande är så kass att man verkligen kan ljuga för sin partner så pass att man kan ge en annan person sexuell njutning så visar man klart och tydligt att man inte är intresserad av ett riktigt förhållande längre och jag ser ingen mening med att fortsätta.
Det skär i hjärtat när jag tänker på alla de ensamma men underbara människor som skulle kunna göra allt för en potentiell partner men inte har någon, medans det finns äckliga svin som utnyttjar sin partners naivitet/kärlek så pass mycket att man går och knullar någon annan "bara för att det inte känns bra".
Man måste inte ljuga bara för att man varit otrogen.
Ultimatum är aldrig bra. Precis som att otrohet aldrig är bra. Jag tycker dock att det viktigaste är att man tar reda på roten av problemet! Varför tror du att någon skulle vara otrogen? Det är ju knappast bara för att han/hon "kände för det". Det beror ju antagligen på något, och jag skulle fan vilja veta vad. Sluta se allt i svart och vitt och försök se nyanserna istället.
Åter igen: Man måste inte ljuga för sin partner för att man varit otrogen. I många fall blir det nog nådastöten för förhållandet, men jag tror att det i vissa fall kan få båda parter att vakna lite och inse hur mycket de sårar varandra, och efter det jobba mer på sin relation.
Partnern är sällan så oskyldig som du får det att låta. Jag har varit nära att vara otrogen en gång. Eller ja, jag hånglade med en annan kille när min dåvarande pojkvän var i lumpen. Jag kan säga att enda anledningen till det var att jag kände mig rätt intvingad i den relationen trots att jag egentligen inte ville vara med honom. Jag var sexton, han var tjugo och han lyssnade sällan på vad jag sa innan jag gjorde det. Det slutade med att jag gjorde slut med honom, men det var fan inte lätt. Han fick mig inte att må speciellt bra under vårt förhållande om man säger så.
Om man är i ett förhållande man inte trivs i så får man skylla sig själv. Man blir aldrig "tvingad" in i ett förhållande och jag har seriöst svårt att se varför i tusan man ser det som en lösning att vara otrogen :P Du sa ju själv att du var nära på att vara otrogen för att du inte trivdes i förhållandet, så jag förstår inte var jag har fel? :P
alltså, partnern är otrogen = trivs inte med förhållandet. Varför skulle jag "acceptera det" under några former? Varför skulle jag känna medlidande för min partner och hon bryter sitt löfte på ett så horribelt sätt? Åter igen, även om den trogne inte är världens bästa människa så finns det ingen person i världen som förtjänar att bli behandlad så.
som jag sagt flera gånger, gillar du inte din partner, GÖR SLUT. Ultimatum inte bra? jag antar att vara otrogen är så mycket bättre xD
Det jag inte håller med dig om är inte att den "otrogne" inte har det bra, det jag inte håller med dig om är att jag inte på något sätt kan rättfärdiga den handlingen, och jag har aldrig hört en bra anledning till varför man var otrogen, och av att döma på de andra inläggen i denna tråden, så har ingen annan det heller.
men whatever, ingen mening o diskutera om ingen kommer ändra sig :P jag är här för att prata, inte för att bli oväns med folk :P
Reviendra
Tjej, 35 år
Jag skulle inte kunna ställa ett ultimatum.
Valkyria
Tjej, 34 år
Undrat vad man gjort för fel.
sjgrjjkw5324
Kille, 53 år
Skulle inte brytt mig.
Skulle bara sagt hejdå!
Johan
Kille, 31 år
Tagit en plopp
Dinkel
Tjej, 35 år
Citat från Chickenbits
Citat från Dinkel
---------------
Man måste inte ljuga bara för att man varit otrogen.
Ultimatum är aldrig bra. Precis som att otrohet aldrig är bra. Jag tycker dock att det viktigaste är att man tar reda på roten av problemet! Varför tror du att någon skulle vara otrogen? Det är ju knappast bara för att han/hon "kände för det". Det beror ju antagligen på något, och jag skulle fan vilja veta vad. Sluta se allt i svart och vitt och försök se nyanserna istället.
Åter igen: Man måste inte ljuga för sin partner för att man varit otrogen. I många fall blir det nog nådastöten för förhållandet, men jag tror att det i vissa fall kan få båda parter att vakna lite och inse hur mycket de sårar varandra, och efter det jobba mer på sin relation.
Partnern är sällan så oskyldig som du får det att låta. Jag har varit nära att vara otrogen en gång. Eller ja, jag hånglade med en annan kille när min dåvarande pojkvän var i lumpen. Jag kan säga att enda anledningen till det var att jag kände mig rätt intvingad i den relationen trots att jag egentligen inte ville vara med honom. Jag var sexton, han var tjugo och han lyssnade sällan på vad jag sa innan jag gjorde det. Det slutade med att jag gjorde slut med honom, men det var fan inte lätt. Han fick mig inte att må speciellt bra under vårt förhållande om man säger så.
Om man är i ett förhållande man inte trivs i så får man skylla sig själv. Man blir aldrig "tvingad" in i ett förhållande och jag har seriöst svårt att se varför i tusan man ser det som en lösning att vara otrogen :P Du sa ju själv att du var nära på att vara otrogen för att du inte trivdes i förhållandet, så jag förstår inte var jag har fel? :P
alltså, partnern är otrogen = trivs inte med förhållandet. Varför skulle jag "acceptera det" under några former? Varför skulle jag känna medlidande för min partner och hon bryter sitt löfte på ett så horribelt sätt? Åter igen, även om den trogne inte är världens bästa människa så finns det ingen person i världen som förtjänar att bli behandlad så.
som jag sagt flera gånger, gillar du inte din partner, GÖR SLUT. Ultimatum inte bra? jag antar att vara otrogen är så mycket bättre xD
Det jag inte håller med dig om är inte att den "otrogne" inte har det bra, det jag inte håller med dig om är att jag inte på något sätt kan rättfärdiga den handlingen, och jag har aldrig hört en bra anledning till varför man var otrogen, och av att döma på de andra inläggen i denna tråden, så har ingen annan det heller.
men whatever, ingen mening o diskutera om ingen kommer ändra sig :P jag är här för att prata, inte för att bli oväns med folk :P
Du lyssnar ju verkligen inte alls på vad jag säger. Jag har aldrig sagt att det är något man ska se som ett litet snedsteg och bara glömma efter en vecka. Jag ser det som en jävligt stor grej, och det ska absolut ha konsekvenser. Men att göra slut med någon man älskar bara för att denne begått ett misstag? Fan heller.
Nog fan kan man känna sig pressad in i ett förhållande. Jag gjorde det, och jag är ändå relativt stark som person. Du har inte varit i den sitsen kanske, men det är svårt.
Ultimatum gör alltid saken värre, precis som otrohet. Det får människor att känna sig instängda och det innebär att förhållandet inte längre är jämställt. Så länge det inte är jämställt kommer det aldrig att hålla.
Att man inte gillar hur förhållandet ser ut just nu betyder inte att man inte längre älskar sin partner. Jag tror att många som är otrogna är det för att de känner sig ouppmärksammade och som att det ändå inte spelar någon roll. Eller så känner de sig svikna av någon annan anledning och det är inte mindre värt.
Kan du verkligen se allt i så svart och vitt? Otrogen=ond trogen=god. Så enkelt är inte livet.
Nejdå, ovänner behöver man inte bli bara för att man diskuterar något. Skilja på sak och person ska man ju ha lärt sig by now.
Malou
Tjej, 31 år
duuuuuuuuuuuumpat
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet