Vad hade du gjort om du fick reda på att din K/T varit otrogen..
Hade känt mig fruktansvärt kränkt/sårad/orespekterad och oduglig. Hade min partner inte visat någon som helst ånger hade jag även blivit jävligt ursinnig. Ingen är perfekt, och alla kan begå misstag och fatta ogenomtänkta och korkade beslut som de senare kommer att ångra, så hade min partner verkligen visat uppriktig ånger och gett mig en förklaring och lovat att aldrig upprepa det så skulle jag nog kunna överväga att försöka bygga upp tilliten igen och förlåta.
Två gånger skulle jag aldrig tolerera.
bli rosenrasande, kalla horan en hora, bryta kontakten, gå, och sedan inte prata mer med den personen.
en enkel, effektiv metod! =)
tror jag.
eftersom jag är så awsome har jag inte vart med om det.
hmm. ja.. fniss ;)
Been there. Jag blev pissed off. :)
Dödat henne med en kniv!
Citat från Vicotnic
Att vara otrogen kräver ett krav på trohet. Jag är inte helt bekväm med att inskränka på andras frihet på det viset, ska jag vara i ett monogamt förhållande ser jag helst att det bygger på aktivtval av båda parter utan yttre på pressningar. Väljer sen min partner att inte vara monogam så är det dennes val och bara att acceptera.
Eftersom vi lever i ett samhälle där monogami är den normalt accepterade förhållande formen så känns det inte som att man ska behöva säga rakt ut till personen "Jag vill ha ett monogamt förhållande med dig".
Hur kan det inte bygga på ett "aktivtval" när man är i ett förhållande?
En person väljer vara med dig och om du/hon väljer att säga "Bli ihop med mig" och du/hon säger ja, så är ju det ju en verbal överenskommelse att vara trogen?
Och nej, jag säger inte att dina åsikter är idiotiska, jag ifrågasätter dom bara.
dissar honom/henne direkt för då hade h*n bara bevisat hur mycket den inte gilla mig eftersom det till och med varit tvungen och hålla på med andra bakom ryggen på mig.
Skrattat tror jag. Hur fan är man så korkad att man gör något sådant? ÄR det så svårt att göra slut med en och bli tillsammans med en annan? Nej, det är det inte. Klarar man inte av att göra slut, då är man definitivt inte redo för ett förhållande av någon sort.
skulle skrika av glädje
edit: jag är så seriös och langar /care på denna tråd framöver
Lätt och säga nu vad man skulle göra.
Kanske inte alls stämmer sen när det väl händer.
Men jag hade ju självklart velat haft en förklaring, sen vet jag faktiskt inte.
Beror helt på hur mycket personen betyder för mig osv.
Citat från ErikSchwartz
Citat från Vicotnic
Att vara otrogen kräver ett krav på trohet. Jag är inte helt bekväm med att inskränka på andras frihet på det viset, ska jag vara i ett monogamt förhållande ser jag helst att det bygger på aktivtval av båda parter utan yttre på pressningar. Väljer sen min partner att inte vara monogam så är det dennes val och bara att acceptera.
Eftersom vi lever i ett samhälle där monogami är den normalt accepterade förhållande formen så känns det inte som att man ska behöva säga rakt ut till personen "Jag vill ha ett monogamt förhållande med dig".
Hur kan det inte bygga på ett "aktivtval" när man är i ett förhållande?
En person väljer vara med dig och om du/hon väljer att säga "Bli ihop med mig" och du/hon säger ja, så är ju det ju en verbal överenskommelse att vara trogen?
Och nej, jag säger inte att dina åsikter är idiotiska, jag ifrågasätter dom bara.
Det är sant, vi lever i ett samhälle var monogami är normen, ett samhälle som försöker tvinga oss att definiera våra relationer från en i förväg ut stöpt mall som inte är definierad av eller anpassad till individerna som förväntas leva i relationen. Detta är ytterst destruktivt, jag blir rasande på att samhället försöker tvinga in mig i förhållande baserad på dess 'normativa syn'.
Jag tror att det är väldigt ofta individer blir ’tvingade’ in i förhållanden som inte är bra för dom av sin omgivning. Man umgås mycket och trivs med varan, helt plötsligt kommer någon utomstående och frågan om man är tillsammans, till slut tror man "ja, men då är vi väll det" och vips blir ens relation definierad av yttre förväntningar. Har man otur kan detta totalt förstöra en lovande relation.
Och jo, förväntar man sig monogami måste man själv definiera det, jag är ingen slav under samhällsnormer och förväntar du dig att jag är det så våldför du dig på min person och min frihet. Att anta att jag per automatik följer samhällsnormer som en blind idiot är orätt mot mig.
Att vara i ett förhållande kan vara mer eller mindre ett aktivtval, jag tror att vi genom att vara passiva lätt hamnar i relationer som redan på förväg är definierade av andra än oss själva. Och ja, vad du beskriver blir i princip en verbal överenskommelse om att vara 'trogen'. Dock tror jag att det ofta icke är väll övervägd, utan folk bara hamnar där för "att det är så saker är", själv tycker jag inte att "ja" är ett vettigt svar på den frågan, innan man kan svara på den borde man definiera vad "Bli ihop" innebär.
Vidare har jag svårt med yttre krav på trohet, och då räknar jag även partnern som en 'yttre faktor'. Missförstå mig inte, jag är absolut inte emot monogama förhållanden, tvärt om, de tilltalar mig. Men att någon annan kräver 'trohet' av mig får mig att må dåligt, monogamin bör, enligt mig var ett val man konstant gör utan yttre påtryckningar annars blir relationen ett fängelse. Och det är ovärdigt en människa, och kanske framförallt ovärdigt en kärleksrelation. Älskar du någon så låter du denna vara fri.
Edit: Och nej, det är inte lätt. Att bryta mot samhällsmallen blir lätt en konstant strid, alla förväntningar ställs mot en och när man har med andra människor att göra måste man kompromissa. Jag är förbannad, jag är rent utsagt jävligt förbannat, för samhällsnormer tränger sig på och infekterar relationer och gör allt jävligt svårt, som om det inte var svårt nog redan.
Citat från ErikSchwartz
Citat från Vicotnic
Att vara otrogen kräver ett krav på trohet. Jag är inte helt bekväm med att inskränka på andras frihet på det viset, ska jag vara i ett monogamt förhållande ser jag helst att det bygger på aktivtval av båda parter utan yttre på pressningar. Väljer sen min partner att inte vara monogam så är det dennes val och bara att acceptera.
Eftersom vi lever i ett samhälle där monogami är den normalt accepterade förhållande formen så känns det inte som att man ska behöva säga rakt ut till personen "Jag vill ha ett monogamt förhållande med dig".
Hur kan det inte bygga på ett" aktivtval" när man är i ett förhållande?
En person väljer vara med dig och om du/hon väljer att säga "Bli ihop med mig" och du/hon säger ja, så är ju det ju en verbal överenskommelse att vara trogen?
Och nej, jag säger inte att dina åsikter är idiotiska, jag ifrågasätter dom bara.
/agree.... Om något så är det ju ifall man INTE vill ha ett monogamt förhållande man ska säga till :o
Beror väl på omständigheterna men troligtvis byebye.
Citat från Llama
/agree.... Om något så är det ju ifall man INTE vill ha ett monogamt förhållande man ska säga till :o
Har man inte definierat en relation så kan inget krav på 'trohet' föreligga. Dock instämmer jag med att om man utan reservation bestämt "att man är tillsammans" eller liknande så får man nog se det som ett accepterande av ett krav på monogami. Dock tycker jag att det är dumt att gå in i en relation definierad av samhällskonventioner istället för att själv definiera sin relation. Jag tycker inte alls om uttrycket "att vara tillsammans" för det kommer med en hel bunt förväntningar på hur man ska vara. Det är andefattigt att bara definiera relationer som antingen vänskapliga eller att "vara tillsammans" när det i själva verket finns ett ändlöst spektra av olika relationsformer.
maybe in paradise
but not here
sagt "okej, men jag har aids"
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet