Vad drömde du inatt?

Hade en jättekonstig dröm om mig och min kompis jonte.

Drömde att vi två av nån anledning adopterade ett barn tillsammans och vi tyckte det var en superbra idé.
Ångesten kom sen 2 dagar senare när vi insåg att vi har ingen aning om hur man tar hand om ett barn. Barnet gick runt med en obytt blöja i 2 dagar. Och sen hade den kissat på golvet bredvid toaletten och jag skällde ut den för att den inte kissat i toaletten. Var asarg och tänkte att om jag skriker på den så lär den sig.

Det var en lättnad att vakna kan jag erkänna

Denna drömmen var lite udda, jag har aldrig drömt om att jag var på en båt.
Så det börjar med att jag skriver på ett papper i min hytt, den är precis under kaptenens rum. Båten är en stor kryssare. Jag såg aldrig det men jag bara visste det. Jag tog en promenad på bryggan och jag kunde inte låta bli att märka att alla andra var helt hysteriska, "varför är dem det?" undrade jag hela tiden. Jag själv var faktiskt ganska nöjd men livet, kändes som om allt flöt på för en gångs skull, en skön känsla. Sen plötsligt var det en mindre båt, en som kanske rymmer 40 personer. en mindre yacht. Återigen var alla väldigt oroliga. De verkade ytterst hungriga med, jag själv var mätt. Jag hade ett pappret i min hand och jag känner igen pappret från tidigare i denna dröm och en tidigare dröm. Allting blir varmt, jag känner hur jag vill lägga mig ner och sova. Jag vaknar igen i min hytt, går ut. Nu står jag på en livbåt med endast 4 andra personer. De har panik, det sliter bort hår från skallen. En hoppar av livbåten och båten börjar därefter åka väldigt fort i en riktning, vattnet är inte sig likt för det rör sig väldigt långsamt. Jag ser ner mot mina händer för att läsa på pappret, men istället ser jag mina händer. De är röda av bort-torkad blod. Jag inser att jag inte längre är på en båt, utan jag står på en väldigt stor yta av borstad metall. Jag kollar längre fram och ser endast en person. Personen har inget hår, väldigt mager. Min höjd och vägrar vända sig om när jag närmar mig personen. Jag kan inte springa, jag vill veta vem denna person är. Det går inte att se, jag vill veta. Frustrationen är gigantisk och jag kastar en sten jag tydligen haft i min hand ner i marken. Allt känns stilla, jag är inte längre nöjd med allt. Inget känns som om det flyter på. Personen sätter sig ner men jag vill inte ha något med denna person att göra längre, jag går från personen. Jag vill bort från han. jag börjar springa, jag är hungrig. Jag tar upp pappret igen, jag försöker tyda vad som är på pappret men det är blankt. Jag stannar och börjar vända på mig för att se om jag på något sätt hade förväxlat papper men innan jag vänt mig om blir jag panikslagen och vaknar upp.

Jag hade en liten människa (ungefär 30cm hög) och den var mitt husdjur och vi typ sprang runt i allas trädgårdar och typ gömde oss för människor.

Jag kommer ihåg två drömmar!
Den första var inte så lång, och det var att jag var hemma och behövde komma iväg till The Tivoli i Helsingborg för att min klass skulle ha uppspel där. Jag gick på 20:00 på scenen, men behövde vara där 16:00. Jag var sen dit eftersom mina syskon började krångla med mig.. Minns att grabbarna i H.E.A.T skulle dit och titta på mig!

Den andra var rätt sjuk. Det började med att jag fick se något typ av torn. Det var högt. I alla fall lyckades en kvinna ta sig upp i ett av de tornen (det var mycket farligt att vara där, för once you get there you never get out, typ) för att hon hade något slags kort som gav henne tillstånd att vara där. Mellan en av väggarna och golvet fanns det typ.. En grop av något slag, och där nere gömde sig Michael Jackson. Kvinnan blev chockad eftersom alla trodde han var död, men han berättade att han gömt sig där efter att ha blivit förd dit. Sedan kom dom på en plan och de båda lyckades smita där ifrån.
Sedan, på vägen hem mötte jag min mamma och vi väntade på besök. Vi satt utomhus, och efter ett tag kom Shemar Moore. Han var besviken, arg och ledsen av någon anledning. Vi försökte prata med honom och han var världens finaste! Efter att han gått kom Matthew Gray Gubler och pratade han med. Han var dock på ett annat humör.. Lite creepy var han!

Sen vaknade jag och insåg att Michael Jackson inte alls lever och där slutade det roliga, typ..

Att självaste Tomas Ledin pierca mig, han sög oerhört mycket på att pierca. På tanke på att han pierca mig snett två gånger i läppen. Samt att han gav mig ett billigt smycke så jag fick en allergi reaktion. Annars var drömmen trevlig.

Att min flickväns morsa åkte fast för att ha odlat marijuana i källaren, lol

Dagens dröm har jag bara viljat glömma bort. Den var intensiv, väldigt. Jag har inte kunnat sluta tänka på den oavsett vad jag gör.
Jag går längs en betongkant, den går rakt fram. På höger sida har jag ett djupt hav. 10 meter till vänster står det höghus efter höghus på rad längs kanten. Jag har en pärm med mig, den är svart med en röd rygg. Ingen etikett på den. Jag möter folk, vanligt folk. De går alla i motsatt riktning till mig. Ingen går in i mig för ingen går så långt ut vid kanten som jag gör. Jag stannar vid en bänk och sitter ner en stund. Jag kolla på pärmen och vill öppna den men av någon anledning får jag känslan av att jag inte får för då skulle allt ändras. jag beslutar mig att resa mig upp och fortsätta gå i samma riktning som innan. Jag blir nästan ner knuffad i havet av en annan person som kom springande, förvånansvärt, bakom mig. Det är en tjej på att döma av det långa svarta håret, jag kan inte se hennes ansikte men jag vet att hon är den vackraste personen som finns, hon är klädd i ljusblåa plagg. Jag tar upp takten lite i förhoppningar att gå ifatt henne. När jag ser att även hon har en pärm. En svart pärm med vit rygg. Då börjar jag öka min hastighet ännu mer, nu joggar jag lite men hon springer ganska fort och avståndet mellan oss ökar sakta. Jag börjar då springa men bara efter några sekunder efter jag fått upp en rimlig hastighet ser jag uppe i vänstra ögonvrån en person klädd i grönt falla från ett av höghusen. Jag stannar till av chock, det gjorde även hon. Hon stannade till och ryste till. Torkade hennes ansikte, kanske från tårar. Hon började springa igen. Alla människor som gick åt andra hållet struntade fullständigt i den grönklädde personen. Jag tänkte inte så mycket på varken dem eller hon längre. Jag sprang fram till den avlidne grönklädde personen. Han hade också en pärm, den har en vit rygg. Jag vill inte öppna den utan jag vill springa efter hon. Det gör jag. Efter en tids springande ser jag att en av dörrarna till höghusen är öppen. Eftersom avståndet mellan hon och mig har blivit så stort tänkte jag att hon kanske hade gått in här. Direkt innan för dörrarna fanns det trappor, allting är färgat stålgråt dock kan jag känna på både väggar och trappa att de är gjorda i något betongliknande. Jag springer upp för dem, det tar tid, jag känner inte trött. Efter en bit börjar jag se rött papper ligga på trappstegen, fyrkantigt. Jag blir ledsen, arg och förvånad. Jag fortsätter upp och ser totalt 26 papper, efterhand som jag hittade dem tryckte jag in dem innanför min jacka. Det sista pappret var mycket mindre än alla de andra. Det har inte funnits några dörrar till våningarna eller rum. Längst upp på trappan ser jag en 2 meter hög stege som slutar i en lucka. Jag klättrar upp, öppnar luckan och ser att det ligger en vit pärm vid kanten av taket. Men inte ett spår av hon. Vart tog hon vägen? Fan, jag ödslade så mycket tid på att gå upp i trapporna, jag borde ha fortsuttit att springa istället! jag börjar gå mot pärmen, ställer mig vid kanten av höghuset. Jag vill inte plocka upp pärmen, inte än, jag har inte modet. Det är ju inte min pärm.Jag kollar ner mot folket som går där nere, de ser ut som små myror. Men vänta? De går i en annan riktning nu, de går inte längre med havet på deras högra sida, den är på deras vänstra. Jag ser en prick som går åt andra hållet. Är det hon? Det måste det vara, jag sätter mig ner för att luta mig fram, så jag kan se bättre. Jo visst är den en kvinna med svart långt hår klädd i ljusblått. Om hon har en pärm eller inte kan jag inte se. Det kommer en väldigt kraftfull vindblåst som knuffar mig bakåt flera metrar och får mig slå huvudet i höghusets tak. Pärmen är kvar vid kanten. Det kommer en annan vind på andra hållet och får pärmen att lyfta från taket och sväva över kanten mot folket där nere. Rent instinktivt börjar jag springa för att sedan hoppa och greppa pärmen. Utan att ha tänkt en tanke är jag på väg ner mot marken med två pärmar, en med röd rygg, och en med vit rygg. Papperna från jackan flyger ut. Jag känner paniken slå till och jag känner vinden mot kropp. Jag kollar mot kvinnan, lägger märket till att det finns en person bakom henne som springer efter henne. Jag inser att jag kommer dö för detta ha redan hänt förut. Jag skriker, det har jag aldrig gjort i en dröm på väldigt, väldigt länge. Jag är rädd men jag kan inget göra. Inget mer hinner jag drömma innan jag vaknar upp stående i mitt rum vid mitt öppna fönster.

något jävligt coolt säkert.
Jag drömmer bara jävligt coola saker

Jag drömde att jag försov mig till skolan.
När jag väl vaknade var kl 7, jag skulle upp nio.
Så jag la mig och sov igen. Och försov mig så jag missade bussen till skolan.

att jag dog för en gång skull

Att mina föräldrar hittade stringtrosor lite här och var och frågade vem jag hade legat med, ahaha.

Att jag var på någon tecknad kyrkogård med min syster och en kompis, så började mina tänder bli lösa.. Igen.
Avskyr dom där tand drömmarna.. Vaknar alltid upp skräckslagen.

RioterAmmo: Ascoolt.

OnT: Drömde att jag gick på någon internatskola. Det såg nästan ut som T-centralen eller södra station, fast det var studentlägenheter längs väggarna och jag bodde i en av dem tillsammans med en ung Snape. Vi var tillsammans (??) men sen träffade jag Gendry och flyttade in till honom istället och Snape blev jätteledsen. Gendry var dock efterlyst av någon skum familj eftersom han var rektorns son och skulle få ärva skolan när hans far dog, så vi var tvungna att rymma genom något träsk. Snape var också med och jagade oss sen.
Det var skumt, men skolan var jättefin. Skulle vilja bo där.

vette fan

Drömde om Eddie.
Igen.
Vi hade någon gullig sommarromans.

Jag hatar att jag gillar dessa drömmar.