Vad är meningen med att göra något alls?
Citat från wingdings
Citat från Orks
Det ironiska är ju att du förmodligen aldrig kommer att kunna komma fram till ett bättre svar än någon annan. Lol. Målet är att förvirra sig själv så mycket som möjligt.
Så om det är bestämt att man inte kommer kunna lösa en uppgift, är det då lika bra att viga sig åt de som säger sig ha funnit ett svar? Jag gillar förvirringen, den driver mig. Och det kanske är det som är syftet med att göra saker?
Kanske det. "Så om det är bestämt att man inte kommer kunna lösa en uppgift, är det då lika bra att viga sig åt de som säger sig ha funnit ett svar?" Varför inte? Det är helt relativt egentligen. Jag håller nog med dig om att jag vill ställa frågan och finna lösningar, men det har nog att göra med hur man är som människa.
Citat från Orks
Kanske det. "Så om det är bestämt att man inte kommer kunna lösa en uppgift, är det då lika bra att viga sig åt de som säger sig ha funnit ett svar?" Varför inte? Det är helt relativt egentligen. Jag håller nog med dig om att jag vill ställa frågan och finna lösningar, men det har nog att göra med hur man är som människa.
Jag förstår som sagt varför folk väljer att lägga sig i trons trygga famn, men det kommer jag nog aldrig göra. Det känns.. för uppenbart. Möjligtvis någonstans finns det något som skapat ett syfte med allting, men det kommer alltid vara för stort för oss att förstå. Den grejen lär INTE vara kopplat till någon existerande världsreligion.
Antagligen så bygger hela min förvirring på att oändlighet är omöjligt att greppa. Om jag förstår det, lär allt bli mer logiskt. Oändlighet, och tid.
Tid, säger du? Tiden och rummet hänger ju ihop som ett kontinuum. Hur uppfattar du tid?
Jag ser tid som något väldigt kortsiktigt och ytligt. Det som gör mig förvirrad är en cirkulär eller en evig tid. Om tid påverkar universum, och vad som sker om universum hypotetiskt sätt skulle födas på nytt efter att ha imploderat.
Edit: Formulerar mig som ett barn, men timmen är sen!
Tid är bara sträckan mellan två händelser, och den här sträckan är beroende av observatörens och objektets hastighet i relation till varandra, samt vilken påverkan gravitationen har på objektet och observatören. Tid flyter inte på objektivt, så att du kan mäta det konstant oavsett hur du förhåller dig till objektet.
Om du rör dig snabbt, kommer tiden att verka gå snabbare runtomkring dig, när du observerar objekt med långsammare relativ hastighet, och för dem kommer du att röra dig långsammare genom tiden. För en som befinner sig på jorden och iaktar händelser, kan två relativa händelser på olika platser tyckas ske samtidigt, men för en som befinner sig med ett annorlunda förhållande till båda händelserna kan de tyckas ske i annan ordning.
Tiden är inget absolut - det är något som påverkas av rumsbundenheten och fysikens lagar. Det enklaste sättet att tänka på det är som sträckan mellan processer, eller processernas hastighet. För någon som befinner sig mellan två händelser är sträckan lika till båda, men för någon som befinner sig "längre bort", är sträckan givetvis annorlunda.
Den tid vi talar om hade inte alls behövt råda utanför universum. Det är nästan orimligt att den skulle göra det.
Har aldrig tänkt på tid som något fysiskt.. Utan mer som ett mätinstrument, vilket det på ett sätt är. Hm.
Det där sista är intressant. Om tid inte kan användas i rymden, borde man egentligen inte kunna mäta avstånd så som mil. Eller? Det känns orimligt, med tanke på att universums form hypotetiskt inte liknar något vi kan återskapa här på jorden. Men om vi inte kan sätta våra enheter i användning utanför vår egen värld, hur ska vi få perspektiv på det som finns utanför?
Det är klart tid kan användas i rymden. Det är bara svårare att hitta en referenspunkt, kanske, men rymden är aldrig helt tom, om det är det du oroar dig för.
Vi kan ju omöjligt kliva utanför vårt universum. Vi får isf tänka superdimensionellt. :P
Citat från Orks
Det är klart tid kan användas i rymden. Det är bara svårare att hitta en referenspunkt, kanske, men rymden är aldrig helt tom, om det är det du oroar dig för.
Vi kan ju omöjligt kliva utanför vårt universum. Vi får isf tänka superdimensionellt. :P
Men.. det känns konstigt att göra det, för att allt är så annorlunda där (t.ex. avståndsmässigt och med de fysiska lagarna). Förvisso är jag långt ifrån en fysiker, kanske kommer ändra mig när jag blivit lite mer påläst i ämnet.
Med "vår värld" menade jag planeten jorden!
Nu ska jag sova lite, mattediagnos imorgon och sömn är nice. Fortsätter gärna denna diskussion! Tjingeling for now.
Ja, jag förstår inte riktigt vad som skulle vara annorlunda i rymden mot här på jorden, förutom de uppenbara sakerna som värmenivån, tex. :P
Kan du förtydliga vad du menar? :P
Fan just det, vi bor ju i rymden.
Har aldrig sätt tid som något fysiskt heller.
Det jag ser är ett mätsystem, likt centimeter och milliliter.
När en sekund har passerat så har en viss mängd förändring skett i universumet.
Anledningen att tiden går långsammare under extrema gravitationsfält är för att de atomära reaktionerna sker långsammare och på så sätt så sker allt långsammare.
Ser inte hur man skulle kunna behandla tid som något separat från universumet, eller en sorts egen "kraft".
Det är förändringens mått.
Citat från natsukashi
Det är en väldigt intressant fråga! Jag menar, vad har de organiska molekylerna för incitament till att utvecklas till bakterier, amöbor och allt vad de nu var i begynnelsen? Konkurrens som drivkraft existerade inte innan livets uppkomst, men konkurrensen är vad ju vad som är allmänt vedertaget som drivande för evolutionen. Den här "felande länken" är betydligt mer intressant än den mellan människoapor och människor![/i]
Jo, såklart att konkurrens fanns innan liv. Men det kallades såklart inte för något och ingen uppfattade denna då det förmodligen inte fans något medvetet där för att övervaka de. Men att säga att konkurrens inte har funnits innan livets uppkomst är väldigt fel!
Citat från Charliedahlie
Citat från natsukashi
Det är en väldigt intressant fråga! Jag menar, vad har de organiska molekylerna för incitament till att utvecklas till bakterier, amöbor och allt vad de nu var i begynnelsen? Konkurrens som drivkraft existerade inte innan livets uppkomst, men konkurrensen är vad ju vad som är allmänt vedertaget som drivande för evolutionen. Den här "felande länken" är betydligt mer intressant än den mellan människoapor och människor!
Jo, såklart att konkurrens fanns innan liv. Men det kallades såklart inte för något och ingen uppfattade denna då det förmodligen inte fans något medvetet där för att övervaka de. Men att säga att konkurrens inte har funnits innan livets uppkomst är väldigt fel!
Nu får du förklara dig.
Citat från Orks
Nu får du förklara dig.[/i]
Konkurrens något som jobbar emot en i samma syfte.
Man konkurrerar om något, tävlar, kämpar.
Gravitation --> Stjärnor
Gravitation --> Gasjättar
Bruna dvärgar.
Ansamlingar av gas (Väte) konkurrerade om väte för att bli den första solen i det tidiga universum.
Vissa ansamlingar drog starkare och utkonkurrerade därav de andra ansamlingarna och vissa av dessa blev aldrig stjärnor.
Alltså är inte konkurrens något som behöver "liv" för att finnas (Om vi nu inte pratar om företagskonkurrens eller just konkurrens mellan levande objekt).
Gravitation är konkurrens.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet