Trötthumor

Måste ju ta med en annan killes utvärdering av låten:
(Lätt värd att läsa)

Vad händer, vad händer med våra olika folk?

I en tid då vilken 12-åring som helst kan knåpa ihop en låt som är jämbördig med fullödig studiokvalitet är sökandet efter känslan av det genuina och själfullt äkta ännu viktigare. DingeDannes musik är allt annat än städat, genomarbetat, finslipat och elitistiskt. DingeDanne tar, med sin rap, hiphopen ner på en nivå som är ärlig och välkomnande. Här är avsaknaden av esoterisk slang och obskyra referenser, kluriga punchlines och komplexa rim efterlängtat befriande. Till skillnad från dagens rap där det handlar så mycket om att överbevisa omgivningen om sin egen förträfflighet, inbördes beundran och streetcreddackumulation så vågar Danne vara fullständigt sårbar inför oss.

Dannes rader kommer rakt från hjärtat. Rädslan över att ha blivit lurad på pengar, frustrationen och ångern över naiviteten som ledde till att han blivit ertappad och lagförd för hans cannabisrökande. "...ändå blev jag knasad." Den uppgivna och orättvisa känslan över att uppleva att samhället inte ger honom någon chans och att allt omkring honom rasar. "...jag vill bara att detta ska sluta". Den smärta han bär på genom livet. "...jag får mina tårar att rinna, min brud, hon får lära sig spinna". Hans brinnande önskan om att bli förlåten för alla begångna fel men också sökandet efter omgivningens förståelse för att han inte alltid kan vara den perfekta svärmorsdrömmen. “…jag var bara alltid lite sen...”. Det går inte att ogilla Dannes röst, den mest trasproletära malmöitiskan uppblandad med fräschör från både Balkan och arabiskan. Danne är en son, eller påg om man vill, av gatan. Fostrad i livets hårda skola men också en svamp som likt ett barn sugit åt sig alla influenser och gjort dem tills sina egna.

I samhället måste det finnas plats för alla, inte bara de som fötts in i rika kärnfamiljer i villaområden isolerade från allt som heter misär, polisiära insatser, åtgärdsprogram och social problematik. DingeDanne har levt ett liv utanför designade trädgårdar och möblemang för flera årslöner i minimalistisk anda. Som den betongpoet han är, lever han och andas den verklighet som han delar med många av Malmös unga. Man fascineras över den oförvitliga och otvunget naturliga igenkänningsfaktorn när Danne välkomnar oss att få läsa hans hjärta som en öppen bok. Rad för rad, från pärm till pärm. DingeDanne har sett djävulen i vitögat fler gånger än vad han kan räkna och genom list, överlevnadsinstinkt och en gnutta tur alltjämt klarat sig helskinnat till andra sidan. "...vad jag håller på med idag, det är jag så jävla glad". Vem vet nästa gång hin håle bjuder upp till dans? Danne är och förblir en överlevnadskonstnär.

DingeDannes rap handlar inte bara om smärta, oförrätter, motgång och svårmod, det finns fullt av kvittrande ljusglimtar och oskuldsfull glädje. Hans kära kompisar som tycker om honom och ger honom glädje i livet och vardagen. "...jag säger jag mår bra". Glädjen och lyckan över att ha hittat en tjej som han älskar och som ger honom styrka i hans möten med sina inre demoner. "Min brud heter Sandra, hon är inte som... alla andra".

Genom hela DingeDannes rap så känner man närvaron av Dannes egna pågående och bubblande känslostorm. Frustration, ilska, uppgivenhet, nedstämdhet, glädje, rädsla, osäkerhet och kärlek både förenas och förmedlas okonstlat och ärligt i DingeDannes röst. Han känner det han säger och ibland överrumplas han själv av sina egna ord innan han emotionellt hinner landa i nästa rad. DingeDanne är en sann poet – han vill inte manipulera sina lyssnare, han vill ge sig själv. Inga hoes, inget blingbling, inga flashiga vrålåk eller vålds- och kriminalromantik. Här är det extra stor falafel med kritad coca och "lösa" cigg en solig dag i parken som gäller - för de sista pengarna innan långt innan nästa soc. Det är svårt att inte bli berörd.

Och visst är refrängen otroligt smittsam. Har man väl en gång hört Dannes refränger så biter de sig fast i hjärnbarken och man hittar sig själv nynnades "vad händer, vad händer med våra olika folk?". Danne har ingen ambition att följa hiphopens strikta bud om att du skall icke plagiera. Ohämmat låter han sin refräng och rap färgas och präglas av den unge versionen av Petter. Dåtidens renegad som vågade satsa på hiphop på svenska trots att det stred mot all hederskodex - men sitter idag som Sveriges meste hiphopartist. Influenserna från Petters singlar "Vinden har vänt" och "Saker & ting" är oblygt uppenbara, men istället för att försöka åka billig snålskjuts hedrar DingeDanne sin musikaliska mentor.

Beatet är en annan oförvanskad indrigiens i Dannes bryggd. Han lägger sin rap över ett dystert, teatralt och melodiskt beat, samtidigt som slingan ingalunda kännetecknas av en slät och perfektionistisk övergång. Varje gång beatet upprepas hör man tydligt avbrottet som bidrar till en så mycket mer genuin streetkänsla än ett överproducerat kommersiellt alster som in i minsta detalj är skapat för att generera cold hard ca$h. Det är väldigt länge sedan jag hörde malmöitisk poesi som känns så befriad från pretentioner, elitism och fasad.

Jag hoppas att DingeDanne fortsätter med sitt musicerande och låter oss alla få ta del av det som är nektarn av verklighetens sanna charm.

Till dess låter jag stolt hälsa - vad händer? Vad händer med våra olika folk?

5 starka stjärnor av 5 möjliga.

hahahaha johan

Åhåhåhåhåhåhå

<3

las upp nyss i Japan skämt-tråden <3

I fucking love you hippie

WIN ^

låten alltså <3