Tokio Hotel [Den inofficiella tråden]

Föregående
Till botten     Sista sidan
Nästa
herointwist Tjej, 33 år

1 311 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 21:00
herointwist Tjej, 33 år

Jag behöver min familj här,
åh varför existerar jag?!

CookieVirus Tjej, 31 år

4 568 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 21:03
CookieVirus Tjej, 31 år

Twisten: Jag ställer samma fråga. jag behöver också min familj, men jag kan inte skriva med er för mamma ska ha tillbaka sin dator och hon tänker inte hitta någon som kan fixa min åt mig.

Vampyrmos Tjej, 31 år

1 966 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 21:09
Vampyrmos Tjej, 31 år

Hänt rosie? :c <3

Vet tyvärr ingen som skulle kunna fixa den när det var ljudkort och sånt bajs :( och även om, så är det ju en bit emellan oss

SPACEGHOST Tjej, 29 år

1 725 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 21:51
SPACEGHOST Tjej, 29 år

önska mina föräldrar kunde vista att dom faktiskt bryr sig om mig ibland, det är bara jag som försöker vara trevlig nu medans dom är skiiiiitsura. ÅÅÅÅÅH VILL DÖÖÖÖÖ

endolith Tjej, 29 år

2 894 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 21:54
endolith Tjej, 29 år

HATAR NÄR DOM VISAR ÄCKLIGA SJUKHUSPROGRAM PÅ TV NÄR MAN FÅR SE TYP TUMÖRER OCH SÅNT BLIR SÅ JÄVLA ÄCKLAD VILL SPY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

SPACEGHOST Tjej, 29 år

1 725 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 21:55
SPACEGHOST Tjej, 29 år

jag älskar sånt

endolith Tjej, 29 år

2 894 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 22:05
endolith Tjej, 29 år

hatar det, satt och åt flingor, kollade upp och bah ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH

endolith Tjej, 29 år

2 894 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 22:08
endolith Tjej, 29 år


AAAAAAAAAAAAAAAAWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWEEEEEEEEE

herointwist Tjej, 33 år

1 311 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 22:14
herointwist Tjej, 33 år

Citat från Vampyrmos


Hänt rosie? :c <3

Vet tyvärr ingen som skulle kunna fixa den när det var ljudkort och sånt bajs :( och även om, så är det ju en bit emellan oss



Jag har förlorat en person som har betytt så mycket. Och det är endast för att jag mår dåligt, över allt. Jag mår inte bra längre. Jag har fallit ner i ett mörkt hål, allt blir lidande runt omkring mig. Skolan, vänner, familj, allt. Hon kom imellan, jag förlorade henne p.g.a min äckliga klumpighet. Hon var som min syster, min andra hälft. Jag älskar henne, mer än vad ord kan besrkiva. Jag har aldrig känt så för en person i hela mitt liv. Det är inte kärlek, kär i personen, utan jag älskar henne för den hon är, och för hur hon har accepterat mig. Hjälp mig genom åren. Men här sitter jag, med en dator i knät och har förstört allt. Jag lnskar att man kunde vrida tillbaka tiden. Önskar att min mamma hade gjort abort som hon hade planerat från början, för jag bara ställer till det. Alltid. Allt är mitt fel. Jag vill bara bort, ha någon nära som kan förstå mig. Som tex. dom i filmen The sisterhood of the traveling pants, jag vill ha den connecten med någon, som bor nära. Men jag är för svår att ens förstå sig på... jag är så trött på att må såhär, konstant. Och inget hjälper, vad man än gör. Det är fucked up. hela jag är messed up.

Vampyrmos Tjej, 31 år

1 966 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 22:37
Vampyrmos Tjej, 31 år

Citat från herointwist


Citat från Vampyrmos

Hänt rosie? :c <3

Vet tyvärr ingen som skulle kunna fixa den när det var ljudkort och sånt bajs :( och även om, så är det ju en bit emellan oss


Jag har förlorat en person som har betytt så mycket. Och det är endast för att jag mår dåligt, över allt. Jag mår inte bra längre. Jag har fallit ner i ett mörkt hål, allt blir lidande runt omkring mig. Skolan, vänner, familj, allt. Hon kom imellan, jag förlorade henne p.g.a min äckliga klumpighet. Hon var som min syster, min andra hälft. Jag älskar henne, mer än vad ord kan besrkiva. Jag har aldrig känt så för en person i hela mitt liv. Det är inte kärlek, kär i personen, utan jag älskar henne för den hon är, och för hur hon har accepterat mig. Hjälp mig genom åren. Men här sitter jag, med en dator i knät och har förstört allt. Jag lnskar att man kunde vrida tillbaka tiden. Önskar att min mamma hade gjort abort som hon hade planerat från början, för jag bara ställer till det. Alltid. Allt är mitt fel. Jag vill bara bort, ha någon nära som kan förstå mig. Som tex. dom i filmen The sisterhood of the traveling pants, jag vill ha den connecten med någon, som bor nära. Men jag är för svår att ens förstå sig på... jag är så trött på att må såhär, konstant. Och inget hjälper, vad man än gör. Det är fucked up. hela jag är messed up.



jag har inget att säga som gör att det känns bättre, men jag tror att ni kan fixa det här.
Visst man gör jävligt korkade saker och ingen är felfri, men det finns alltid folk som är där för att stötta en och förlåta. Till och med saker man trodde var oförlåtligt. Alla förtjänar det även om man gjort misstag och vad du än gjort och sagt kan förlåtas. Och en så nära vän är inte borta på två sekunder, de finns där borta i hörnet tills man ber dem komma tillbaka och tills man kan säga förlåt och verkligen mena det.
Så Jag tycker du ska prata med henne och berätta hur mycket du uppskattar allt hon gjort för dig och berätta vad hon betyder. Sen kan du bara hoppas att hon förlåter dig.

Hur mycket av detta som nu var något man förstod vet jag inte, hoppas du fattar en del av vad jag vill säga iallafall.

Och du, tänk inte så. Du är en underbar person och jag är glad att jag känner, om än en mycket liten, del av dig<3

herointwist Tjej, 33 år

1 311 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 22:44
herointwist Tjej, 33 år

Citat från Vampyrmos


Citat från herointwist

Citat från Vampyrmos

Hänt rosie? :c <3

Vet tyvärr ingen som skulle kunna fixa den när det var ljudkort och sånt bajs :( och även om, så är det ju en bit emellan oss


Jag har förlorat en person som har betytt så mycket. Och det är endast för att jag mår dåligt, över allt. Jag mår inte bra längre. Jag har fallit ner i ett mörkt hål, allt blir lidande runt omkring mig. Skolan, vänner, familj, allt. Hon kom imellan, jag förlorade henne p.g.a min äckliga klumpighet. Hon var som min syster, min andra hälft. Jag älskar henne, mer än vad ord kan besrkiva. Jag har aldrig känt så för en person i hela mitt liv. Det är inte kärlek, kär i personen, utan jag älskar henne för den hon är, och för hur hon har accepterat mig. Hjälp mig genom åren. Men här sitter jag, med en dator i knät och har förstört allt. Jag lnskar att man kunde vrida tillbaka tiden. Önskar att min mamma hade gjort abort som hon hade planerat från början, för jag bara ställer till det. Alltid. Allt är mitt fel. Jag vill bara bort, ha någon nära som kan förstå mig. Som tex. dom i filmen The sisterhood of the traveling pants, jag vill ha den connecten med någon, som bor nära. Men jag är för svår att ens förstå sig på... jag är så trött på att må såhär, konstant. Och inget hjälper, vad man än gör. Det är fucked up. hela jag är messed up.


jag har inget att säga som gör att det känns bättre, men jag tror att ni kan fixa det här.
Visst man gör jävligt korkade saker och ingen är felfri, men det finns alltid folk som är där för att stötta en och förlåta. Till och med saker man trodde var oförlåtligt. Alla förtjänar det även om man gjort misstag och vad du än gjort och sagt kan förlåtas. Och en så nära vän är inte borta på två sekunder, de finns där borta i hörnet tills man ber dem komma tillbaka och tills man kan säga förlåt och verkligen mena det.
Så Jag tycker du ska prata med henne och berätta hur mycket du uppskattar allt hon gjort för dig och berätta vad hon betyder. Sen kan du bara hoppas att hon förlåter dig.

Hur mycket av detta som nu var något man förstod vet jag inte, hoppas du fattar en del av vad jag vill säga iallafall.

Och du, tänk inte så. Du är en underbar person och jag är glad att jag känner, om än en mycket liten, del av dig<3



Tack älskade Natalie.
Det var förstående, texten då. Tack för att du gav mig de tipsen. Jag har redan påbörjat ett mail. Jag kan inte åka till henne eftersom hon bor en timme från Malmö.. även om jag hade velat det så mycket just nu. Och du har rätt, jag uppskattar allt hon gjort för mig, allt. Det sista jag vill är att låta henne försvinna. Vi har ett starkt band hon och jag och det är för fint för att kasta bort. Det är som man säger, man vet vad man har, när man har förlorat det. Men jag ska göra allt i min makt för att få tillbaka henne. Jag behöver henne, som vän, som syster, som allt.

Tack åter igen. Det värme verkligen.<3

oblivion Tjej, 30 år

2 250 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 22:45
oblivion Tjej, 30 år

Heyyy här kommer jag å hoppar in. Men jag skulle bara säga att ja tycker vi nästan har börjat få tillbaka vår lilla family-feeling lite. Det enda som fattas är 87654 TH-kvällar och TH-spam, (men det är ju rätt så dött i TH världen så det går väl att förlåta......) ..och Jassie o alla som verkar försvunnit spårlöst från denna tråden! haha

herointwist Tjej, 33 år

1 311 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 22:47
herointwist Tjej, 33 år

Jag känner också att the feeling är tillbaka.
Jag älskar det<3

herointwist Tjej, 33 år

1 311 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 23:26
herointwist Tjej, 33 år

Vill bara säga Tack till Natalie. För att du skrev den texten.
En sten lättade från mitt hjärta, jag skrev till henne, hon svarade.
Vi har pratat ut om det, och alla missförstånd är uppklarade.
Jag känner mig otroligt.. glad.

oblivion Tjej, 30 år

2 250 forumsinlägg

Skrivet:
9 mars 2011 kl. 23:44
oblivion Tjej, 30 år

åh :D förstår lättnaden


Föregående
Till toppen     Sista sidan
Nästa

Du måste vara inloggad för att skriva i forumet