Tjejsnack.
Äh det sög kuk. Aldrig mer igen, min stackars biceps.
Mår fortfarande kuk hur som helst. Är inne på trettionde loopen och sjunde sjunollan.
Nej precis, det låter som en bra tanke.
Jag vet att ord inte gör skit i det här läget och vill inte gnälla om att det kommer bli bättre och blablabla. Man ska få må döden när sånt händer utan att en hippe tvingar en att försöka se fram emot blommor och fred. Gör det du måste för att orka med det. Önskar ingen sån smärta.
Tack. Du är den första som inte tjatar om att det kommer bli bättre.
Hatar fan hippies.
Vet inte vad jag ska göra faktiskt. Hittills är planen att dricka hjärnan ur mig och se hur länge jag klarar.
Jag förstår inte själv hur jag alltid lyckas tvinga mig att stava korrekt oavsett hur dyngrak jag än är.
Det utsöndras ju endorfiner och skit som är det skönaste imo. Blir typ lugn.
Och man får någonting annat att tänka på, även om det bara är för någon minut. Och det kan vara riktigt värdefullt.
Men det är inget som tar bort smärtan långvarigt.
Be strong Tim... det kan kännas skitjobbigt i dagar, veckor, månader. Men eftersom blir det lättare och lättare, till slut så vaknar du upp en dag och så är det inte jobbigt längre. Även om det inte känns så nu.
Ett sätt är att haffa någon och sen bara spy ut allt du känner och så, om och om och om igen. Så man verkligen får ur sig allt. En person som bara lyssnar. Ensamhet är så jävla mycket jobbigare i såna här lägen :(
Citat från sattyg
Ett sätt är att haffa någon och sen bara spy ut allt du känner och så, om och om och om igen. Så man verkligen får ur sig allt. En person som bara lyssnar. Ensamhet är så jävla mycket jobbigare i såna här lägen :(
This. Hitta någon som du kan klaga hos. Hjälper så jävla mycket att bara få prata ut, hur mycket och när du vill. Någon som inte tröttnar, liksom!
Ida: Jag är tacksam för din omtanke, verkligen, men jag kan inte se ett slut på det här någonsin. Jag antar att det kommer falla i relativ glömska efter något år men det kommer fan aldrig läka.
Citat från sattyg
Ett sätt är att haffa någon och sen bara spy ut allt du känner och så, om och om och om igen. Så man verkligen får ur sig allt. En person som bara lyssnar. Ensamhet är så jävla mycket jobbigare i såna här lägen :(
Jag vet till fullo hur du menar, men den enda person jag någonsin haft som var så hette Juhani och var min bästa polare från sjuan till tvåan i gymnasiet. Vi har dock glidit ifrån varandra och nu har jag ingen sådan alls. Har aldrig heller kunnat prata med min familj sådär.
Har du någon här kanske, som du kan skriva till eller så? Nu är ju inte vi värsta homies, men du får jättegärna spy galla i PM eller så om du vill om du känner att du inte har någon som är online som du kan skriva till. Jag har själv varit i den sitsen, att bli lämnad. Och jag är ingen som kommer säga att det blir bättre för min erfarenhet säger motsatsen. Men att det lättar att bara få prata/skriva ut - det är det absolut. Ibland behöver det inte ens vara en jättenära vän eller något, bara någon som vill lyssna och hjälpa så. Ibland kan det också vara skönare, kan jag tycka.
Eller så räcker tråden. Det är kanske inte samma sak att skriva i tråden och allt, men fortsätt göra det så behöver du åtminstone inte sitta helt ensam. Hänger kvar här ett bra tag.
Märker att det hjälper smått att få whinea lite här, var så himla många månader sedan.
Sjätte sjunollan nere nu, fuck life, wohoo.
Ja men det är det verkligen. Jobbigt att bara hålla allt inom sig. Speciellt när man inte kan förstå varför eller hur det ens kan ha hänt och blabla. Usch.
JAG KOM IN PÅ GYMNASIET!!!
^
CONGRATZZZ
TACK! :D
Fan. Helvete. Horliv
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet