Tjejsnack.
Citat från AIDE
Citat från u_suck_tbh
Vaaaaaad? :(
För att jag gör allt för alla hela tiden men får aldrig ett jävla skit tillbaka.
Och jag kämpar som fan med att hålla en relation till en vän på benen, och jag gör verkligen allt för honom. Men jag får aldrig ens ett tack eller någonting tillbaka. Och så fort jag behöver prata om något så får jag bara dryga svar tillbaka. Jag orkar verkligen inte mer. Mår så förbannat jävla dåligt över det här hela tiden. Vet inte vad jag ska göra.
Han är min bästa vän, och han är den enda jag har. Vill bara att jag ska betyda lika mycket för honom som han gör för mig. Men jag förstår inte ens varför jag fortsätter hoppas när jag vet att det aldrig kommer hända.
Helvete.
Han verkar inte vara en så bra vän faktiskt.
Har du provat prata klarspråk med honom? Alltså verkligen sätta ner foten och säga att du också ibland behöver prata ut?
Det är lätt att det blir en ensidig relation när det gäller att öppna sig och så.
Citat från SaraLouise
Precis allt är helt åt helvete. Känner mig så jävla bortglömd och lämnad.
Se till dom du har kvar då! :(
Citat från u_suck_tbh
Han verkar inte vara en så bra vän faktiskt.
Har du provat prata klarspråk med honom? Alltså verkligen sätta ner foten och säga att du också ibland behöver prata ut?
Det är lätt att det blir en ensidig relation när det gäller att öppna sig och så.
Han är världens bästa jävla vän egentligen (du vet säkert vem det är om du tänker efter lite btw.)
Men just nu mår han crap (eller ah, han har gjort det i flera månader) och han låter ALLT gå ut över mig, och jag låter honom kasta all skit på mig bara för att jag vill att han ska må bra. Och jag vågar inte prata med honom om det, för sist jag sa hur jag kände så blev han skitjävla arg och pratade inte med mig på flera dagar och sedan dess har ingenting blivit som det var innan. Och dessutom vill jag inte lägga med skit på honom än vad han redan har.
Jag vill bara ha tillbaka den han var förut. Ingenting är sig likt längre. Blir bara så jävla arg.
Jag älskar honom så abnormt jävla mycket, men jag pallar inte det här. Jag orkar inte. Han kör över mig totalt. Och jag bara låter honom göra det.
Känner mig så äckligt jävla otillräcklig.
Jag försöker!
u_suck_tbh: Haha, det där med glassen var bara ett exempel. Om de har ätit hela paketet borde det inte ens spela någon roll om jag tar det sista, nej då skällde hon på mig att hon skulle slänga den istället (ja, hon hittar alltid ursäkter att grina på mig, så det är inte problemet att jag åt den, tror till och med det fanns mer glass). Men som sagt, det var bara ett exempel, det är alltid något. Men grejen är den att de inte ber mig att stänga av, och de har inte direkt klagat så mycket tidigare men tydligen har jag gjort någonting som fått dem att vilja ha bort mig??? De brukade knappt klaga på om jag pratade osv förut, men nu får de för sig att det inte aaalls är okej (kan knappt ens lyssna på låg musik längre).
Det är inte direkt hälsosamt att enbart leva på pasta, klart jag kan laga till det men då kommer jag bara må dåligt och börja avsky det efter ett tag. Jag snackade med min mamma om att flytta hem till henne, och det får jag, jag vet att min pappas svar ändå kommer vara "jaha, gör som du vill" (med en väldigt ignorant och sur betoning, som om han egentligen inte ens bryr sig), det känns verkligen som att de bara vill ha bort mig härifrån och de förväntar väl sig det också nu när jag snart är arton.
Jag vet åtminstone att min pappa är sur för att jag har problem med skolan, men han gör inte det bättre genom att säga att jag ändå kommer att hoppa av i vilket fall som helst. Jag hoppade av skolan i februari i år för att jag inte trivdes alls med att gå media och då kände jag att det var bättre att hoppa av då och börja till hösten igen vilket jag gjorde. Men ända sedan dess har jag fått höra att jag ändå kommer hoppa av igen osv, är jag t.ex sjuk tror han inte mig och frågar "jaha, ska du nu hoppa av skolan igen???".
Citat från AIDE
Han är världens bästa jävla vän egentligen (du vet säkert vem det är om du tänker efter lite btw.)
Men just nu mår han crap (eller ah, han har gjort det i flera månader) och han låter ALLT gå ut över mig, och jag låter honom kasta all skit på mig bara för att jag vill att han ska må bra. Och jag vågar inte prata med honom om det, för sist jag sa hur jag kände så blev han skitjävla arg och pratade inte med mig på flera dagar och sedan dess har ingenting blivit som det var innan. Och dessutom vill jag inte lägga med skit på honom än vad han redan har.
Jag vill bara ha tillbaka den han var förut. Ingenting är sig likt längre. Blir bara så jävla arg.
Jag älskar honom så abnormt jävla mycket, men jag pallar inte det här. Jag orkar inte. Han kör över mig totalt. Och jag bara låter honom göra det.
Känner mig så äckligt jävla otillräcklig.
Om det är han jag tror det är så tycker jag helt ärligt att du dragit detta för långt nu :@ Ge upp honom. Jag hade en liknande relation men den sket sig också så jag gav. upp. henne. Vi pratar fortfarande lite lättsamt ibland, men inte som förr.
Ge upp Ida, hitta något bättre :(
Citat från SaraLouise
Jag försöker!
Bra! :D Sofia och Tim tar säkert hand om dig om du behöver det!
alltså hej kan jag snälla bara få in en KILLE i mitt liv snart, mitt kärleksliv dör här
Får höra hur lite jag är välkommen hem, hur lite de vill ha mig här, hur korkad jag är och så vidare flera dagar i veckan. Orkar fan inte.
Citat från Feedalee
u_suck_tbh: Haha, det där med glassen var bara ett exempel. Om de har ätit hela paketet borde det inte ens spela någon roll om jag tar det sista, nej då skällde hon på mig att hon skulle slänga den istället (ja, hon hittar alltid ursäkter att grina på mig, så det är inte problemet att jag åt den, tror till och med det fanns mer glass). Men som sagt, det var bara ett exempel, det är alltid något. Men grejen är den att de inte ber mig att stänga av, och de har inte direkt klagat så mycket tidigare men tydligen har jag gjort någonting som fått dem att vilja ha bort mig??? De brukade knappt klaga på om jag pratade osv förut, men nu får de för sig att det inte aaalls är okej (kan knappt ens lyssna på låg musik längre).
Det är inte direkt hälsosamt att enbart leva på pasta, klart jag kan laga till det men då kommer jag bara må dåligt och börja avsky det efter ett tag. Jag snackade med min mamma om att flytta hem till henne, och det får jag, jag vet att min pappas svar ändå kommer vara "jaha, gör som du vill" (med en väldigt ignorant och sur betoning, som om han egentligen inte ens bryr sig), det känns verkligen som att de bara vill ha bort mig härifrån och de förväntar väl sig det också nu när jag snart är arton.
Jag vet åtminstone att min pappa är sur för att jag har problem med skolan, men han gör inte det bättre genom att säga att jag ändå kommer att hoppa av i vilket fall som helst. Jag hoppade av skolan i februari i år för att jag inte trivdes alls med att gå media och då kände jag att det var bättre att hoppa av då och börja till hösten igen vilket jag gjorde. Men ända sedan dess har jag fått höra att jag ändå kommer hoppa av igen osv, är jag t.ex sjuk tror han inte mig och frågar "jaha, ska du nu hoppa av skolan igen???".
Men herregud!! Lovar att hon b-ruden har tutat i din pappa en massa skit om dig, om att du är fett dålig eller nåt sånt.
Vad hindrar dig från att flytta till din mor redan nu? I wouldn't want to be living where you're living right now
Citat från u_suck_tbh
Om det är han jag tror det är så tycker jag helt ärligt att du dragit detta för långt nu :@ Ge upp honom. Jag hade en liknande relation men den sket sig också så jag gav. upp. henne. Vi pratar fortfarande lite lättsamt ibland, men inte som förr.
Ge upp Ida, hitta något bättre :(
Det är med 99% säkerhet han du tror att det är.
Och ja, jag vet att jag egentligen bara borde skita i allt. I honom. Men jag kan verkligen inte. Han är den enda som ens pratar med mig, den enda som ens orkar med mig, trots att han oftast bara svarar kort på allt jag skriver. Men han FINNS i alla fall där.
Jag hade inte klarat den här sommaren utan honom, trots att det var han som fick mig att må skit.
Men han är verkligen min bästa vän. Den bästa jag någonsin haft. Han är den enda jag litar på till tusen procent. Jag vill inte förlora honom för allt i världen. Jag vill verkligen inte.
Fanihelvetesjävlahora.
Jag är så jävla dum. Orkarorkarorkar inte.
Citat från hangthedj
alltså hej kan jag snälla bara få in en KILLE i mitt liv snart, mitt kärleksliv dör här
Kärleksliv? eller .... underliv? ;P
Nej men:
Citat från SaraLouise
Får höra hur lite jag är välkommen hem, hur lite de vill ha mig här, hur korkad jag är och så vidare flera dagar i veckan. Orkar fan inte.
Flytta. Ut. :(
Jisses, vad är det med familjer nuförtiden?! :((
Alltså jag orkar inte. Varför är mina vänner så ignoranta?
Simon: HAHAHA båda </////////////3 nej men ja jag veeeet. Men jag blir så himla frustrerad bara!! har typ asmånga span, problemet är bara att jag inte vet hur jag ska *ta kontakt* med dem lol
Saara: du vet att vi har ett extra rum fram tills februari. Fly hit några dagar. :*
Citat från AIDE
Det är med 99% säkerhet han du tror att det är.
Och ja, jag vet att jag egentligen bara borde skita i allt. I honom. Men jag kan verkligen inte. Han är den enda som ens pratar med mig, den enda som ens orkar med mig, trots att han oftast bara svarar kort på allt jag skriver. Men han FINNS i alla fall där.
Jag hade inte klarat den här sommaren utan honom, trots att det var han som fick mig att må skit.
Men han är verkligen min bästa vän. Den bästa jag någonsin haft. Han är den enda jag litar på till tusen procent. Jag vill inte förlora honom för allt i världen. Jag vill verkligen inte.
Fanihelvetesjävlahora.
Jag är så jävla dum. Orkarorkarorkar inte.
IDA
LEAVE IT
AND COME BACK
_LATER_
Han uppskattar dig uppenbarligen inte som det är, så låt honom känna på hur det är att vara utan dig.
Och om han inte kommer tillbaka så är han ändå inget att ha.
Seriöst, du säger att du inte klarat sommaren utan honom, trots att det var pga honom du mådde dåligt? That's some stockholm syndrome right there. Bara skit i det. Skit i HONOM.
u_suck_tbh: Känns fan nästan så. Har inte direkt tid att flytta mina saker atm då jag måste spela i princip hela helgen för turneringen på söndag, så jag prioriterar det just nu i alla fall så får jag se hur jag gör nästa vecka. Hos mamma har jag mer frihet, hon sover som en jävla stock så jag kan göra vad fan jag vill där nästan, haha, dessutom jobbar hon natt så jag har lägenheten för mig själv efter klockan halv tio typ, och hon brukar inte vara sur på mig heller såvida jag inte varit jävlig eller skolkat, men det är ju förståeligt. Kommer åtminstone vara där ett bra tag, efter det får jag se hur jag gör men det hade varit mer praktiskt att bo där eftersom jag går i skolan i Malmö och pappa bor utanför, medan mamma bor ca femton minuter med buss från skolan. Däremot vill jag inte byta adress eftersom jag inte får gratis busskort då. :(
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet