Tjejsnack.
Det är en lång historia så att säga va.
Killar är skit bara. Ska lägga ner sånt där.
Ska jag säga en hemsk grej. Det är jag som håller ihop vår familj. När jag om två månader flyttar kommer inte dom klara sig.
Citat från IsItMedicine
Ska jag säga en hemsk grej. Det är jag som håller ihop vår familj. När jag om två månader flyttar kommer inte dom klara sig.
Vadå? Hur menar du? :(
Svårt att förklara. Jag är väl den enda som kan se objektivt på saker och som kan diskutera som en normal människa. Osvosvosvosvo.
Är så himla trött på den där jäkla katt- och råttaleken. Att det alltid är killar som ska kämpa för tjejen, och sen när han fått henne att gilla honom så är det inte kul längre. :|
Citat från IsItMedicine
Svårt att förklara. Jag är väl den enda som kan se objektivt på saker och som kan diskutera som en normal människa. Osvosvosvosvo.
Jag kan förstå hur du menar. Men det är väl lika bra. Kan de inte lära sig att samsas så )))):
Du kan alltid föreslå att söka familjeterapi om det är småakut.
Jo jag har faktiskt tänkt på det. Hittade en genom soc men det känns onödigt att dra in dom för det är ju inte "så" akut. Men vi försöker få pappa att gå tillbaka till sin psykolog eftersom stora delar av alla bråk är pga honom. Han är rätt sjuk, har ganska allvarlig reumatism och någon annan sjukdom så han är väl trött och stressad över det men han låter det gå ut över oss. Förhoppningsvis blir det bättre då så att han och mamma kan ta sig an min bror som är det andra stora problemet.
Men all annan terapi för familjer var för barn upp till 18 och föräldrar så då undrar man ju vad jag räknas som. Jag är också grymt stressad över att jag flyttar och då kommer dom inte ha den där utomstående betraktaren. Jag känner ju alla så bra och är bara deltagare i kanske 5% av bråken så det är ju enkelt för mig att se varför folk gör saker och vad dom borde göra istället. Det blir ju enklare när man inte är med i bråken eftersom vad jag säger och tänker beror inte lika mycket på studens hetta som det dom gör.
Edit: sen tycker jag det känns så jävla fånigt att dra in psykologer när vi är en relativt normal familj. Ingen som super, slåss, vi är inte överdrivet fattiga eller stormrika.
Ida: I min familj har vi ingen som super rejält, ingen som slåss, vi är medelklass, inga drogproblem, osv. Ändå har vi varit tvungen att dra in flera psykologer för mig och min syster. Alla problem grundas inte i det tidigare nämnda, osv.
Näe sant. Min bror har ju världens sämsta attityd och att pappa är sjuk blir ju jobbigt för alla. Så kanske. Men vart kan man gå i familjeterapi? Har ingen aning alls om hur sånt fungerar. Vill varken dra in soc eller bup iallafall eftersom något sånt behövs inte.
Hur gammal är din bror?
Annars så kanske ni kan gå hos privat terapeut.
Han är 17 och det är inte direkt så att han har några psykiska problem som måste utredas, han måste bara bli av med sin taskiga attityd.
Jo precis, men det är så himla svårt att hitta. Har varit inne och snokat lite på BRIS sida men den var fan sämst i världen. Trodde man kunde maila dom direkt men man måste hålla på att skapa en användare och massa skit.
Du kanske kan starta en tråd på flashback eller något. :(
Men om han är 17 funkar faktiskt BUP.
Jo men alltså nummer ett är väl att få igång pappa så att han och mamma kan ta tag i sonen.
Ja, så du får väl prata med dem typ. Försöka få dem att inse problemet, eller något.
Jag vet inte vad som hänt med mig, men detta är 3e eller 4e natten denna vecka som jag somnar i bra tid, sen vaknar, somnar om, vaknar, kan inte somna om. Jag orkar inte. Börjar f.ö 7.15 imorgon, slutar 16. Bra att jag sover :))))
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet