Tjejsnack.
Gör det!
^Jag skulle absolut kunna tänka mig att du har en depression, med en ätstörning kanske, och med tanke på att du ens tvekar på om du ska till en läkare och psykolog så har du antagligen ett självdestruktivt beteende. Om du inte inser själv att sjukhuset är the way to go, så förlåt, så får du skylla dig själv.
Du är väl tillräckligt gammal för att inse att "vänta tills det blir outhärligt" kommer att betyda att det kommer bara bli svårare att sluta med dina vanor, eller är du bara dum?
jag har sett tillräckligt av naiva ungdomar som tror att det går och lösa på annat sätt och sen kommer man inte ut från sina vanor om man bara tänker att det löser sig, och människor som tassar på tå runt om kring personen om ämnet som inte fattar att man måste vara bestämd.
Res på arshlet och gå till en ungdomsmottagning. Nej det är inte lätt men så är livet, man måste ALLTID arbeta för att få något gjort, att sitta och gnälla hjälper inget.
lillsnorre sa precis vad jag tänkte.
Men jag har haft såhär säkert tusen gånger innan, det går i perioder och det går _alltid_ över. Så det kommer förmodligen gå över den här gången också.
men om det är något som är återkommande är det något som kommer drabba dig igen, och då måste du ta tag i det så det inte händer igen.
Citat från AIDE
Men jag har haft såhär säkert tusen gånger innan, det går i perioder och det går _alltid_ över. Så det kommer förmodligen gå över den här gången också.
Mh, just därför. Du har väl märkt hur jäkla bra det gått när du inte sökt hjälp då du ständigt faller ner i det igen. Sök hjälp så kanske skiten inte återkommer.
Men det går ju inte över om det kommer tillbaka., hur kan du inte fatta det? Herregud, få slut på det en gång för alla istället och sök hjälp för dina problem, eller tycker du om uppmärksamheten du får av att skriva hur dåligt du mår och sen ignorerar hjälpen som slängs ut på dig, när alla dessutom säger samma sak. Otacksamt tycker jag.
(ja nu lät jag jävligt dryg, vilket jag inte menade. Men så är det.)
Det handlar inte om att "ignorera hjälpen", eller att jag "gillar uppmärksamheten", snarare tvärtom.
Jag vet att jag inte är den enda som haft såhär. Klart att det kan gå i perioder. Och det har som sagt varit precis såhär förut, och det har blivit bättre. Det har dock aldrig hållit i sig såhär länge, nej. Men jag är nästan helt säker på vad det beror på.
Och jag är inte en sådan som söker hjälp. Jag jobbar inte så. Det löser sig alltid i slutänden ändå.
Och ja, jag må vara dum. Men jag har mina anledningar.
Citat från AIDE
Och jag är inte en sådan som söker hjälp. Jag jobbar inte så. Det löser sig alltid i slutänden ändå.
Och ja, jag må vara dum. Men jag har mina anledningar.
Gör ju inte det. Det kommer tillbaka varje gång ju.
Nothing that can't be changed.
Nu blir jag bara arg
/återkommer när ni snackar om annat. Hon får skylla sig själv helt enkelt om hon vill må dåligt.
Citat från u_suck_tbh
Gör ju inte det. Det kommer tillbaka varje gång ju.
Nothing that can't be changed.
Ja... fast.... nej... eller jo... men äh, vet inte hur jag ska förklara.
Citat från Karin
Tycker du att det fungerar bra att bara ligga hemma i sängen och vänta på att det "löser sig"?
Det tycker jag, faktiskt. Hellre det än att luta mig emot massa random människor.
Och det är mycket historia bakom varför jag föredrar det, och varför jag inte pallar ta tag i det trots att jag vet att jag borde, men det är ingenting jag känner för att dela med mig av till hela världen.
Och dessutom _vet_ jag att jag får skylla mig själv, och jag har aldrig försökt skylla på någon annan heller för den delen.
Citat från AIDE
Citat från Karin
Tycker du att det fungerar bra att bara ligga hemma i sängen och vänta på att det "löser sig"?
Det tycker jag, faktiskt. Hellre det än att luta mig emot massa random människor.
Och det är mycket historia bakom varför jag föredrar det, och varför jag inte pallar ta tag i det trots att jag vet att jag borde, men det är ingenting jag känner för att dela med mig av till hela världen.
Du har väldigt toleranta föräldrar.
Men du har inga problem med att berätta för alla hur dåligt du mår?
Citat från AIDE
Citat från Karin
Du har väldigt toleranta föräldrar.
Men du har inga problem med att berätta för alla hur dåligt du mår?
Det vet jag att jag har. På gott och ont.
Va?
På ont.
Du känner inte för att dela dina problem med "randoms" irl (läkare, psykologer, utbildade människor), men du har inga problem att berätta för oss som inte KAN hjälpa dig? :(
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet