Tjejsnack.
Citat från Cyperix
Citat från MariaSara
Citat från Cyperix
^ haha usch..
fast jag har inget val, måste äta 6 gånger om dagen och det är asmycket mat.. dör..
ska gå upp till typ 50 kg. och det går väl förhoppningsvis till att återställa min kropp istället för att lägga sig någonstans på kroppen...
Välkommen till klubben!
ingen rolig klubb att vara med i alltså
hur går det för dig angående mat och vikt och sånt?
Bättre tror jag. Bara det att jag har 2 kg kvar innan jag når min målvikt som måste vara nådd innan skolan börjar.
Sen förutom vikten är det ju ett jävla arbete med tankarna, inställningen plus mat jag inte vågar äta riktigt än. Men somsagt, tror det börjar bli lugnare.
Hur går det själv?
Citat från starship
Citat från MariaSara
Citat från Cyperix
^ haha usch..
fast jag har inget val, måste äta 6 gånger om dagen och det är asmycket mat.. dör..
ska gå upp till typ 50 kg. och det går väl förhoppningsvis till att återställa min kropp istället för att lägga sig någonstans på kroppen...
Välkommen till klubben!
Får jag också vara med?
Ingen klubb man vill vara med i direkt, men det är beroende på ens situation!
Citat från MariaSara
Citat från Cyperix
Citat från MariaSara
Citat från Cyperix
^ haha usch..
fast jag har inget val, måste äta 6 gånger om dagen och det är asmycket mat.. dör..
ska gå upp till typ 50 kg. och det går väl förhoppningsvis till att återställa min kropp istället för att lägga sig någonstans på kroppen...
Välkommen till klubben!
ingen rolig klubb att vara med i alltså
hur går det för dig angående mat och vikt och sånt?
Bättre tror jag. Bara det att jag har 2 kg kvar innan jag når min målvikt som måste vara nådd innan skolan börjar.
Sen förutom vikten är det ju ett jävla arbete med tankarna, inställningen plus mat jag inte vågar äta riktigt än. Men somsagt, tror det börjar bli lugnare.
Hur går det själv?
vad är din målvikt då?
Tankarna är jobbigast, helt omöjliga att bli av med. Nästan.
Livet var så mycket lättare när man var yngre ):
Samma här typ, det börjar bli lättare. Nu när jag inte har något val så måste jag ju äta. Och då antar jag att man inte tänker på det lika mycket. Sen är det viktigt för att jag ska kunna bli frisk och klara av behandlingen, vilket gör att jag inte har något val där heller.
snacka om att ungdomen slösas bort på ungdomarna ibland.
Citat från starship
Citat från MariaSara
Bup-metoden?
Nej... Bup skickade mig till en ätstörningsenhet. Det är hemskt.
Måste vara där på dagvården två gånger i veckan, trivs inte alls med nånting.
åh jag HATAR bups ätstörnings..vård.. eller vad man ska säga.
usch. Läkaren där var helt jävla dum i huvudet och respekterade inte konsekvenserna av att jag har cancer överhuvudtaget.
(man tappar oftast mycket vikt och aptit när man genomgår cellgiftsbehandling)
urrghhg.
Cyperix: Jag hatar ätstörningsenhetens vård. De lyssnar inte alls på mig. ALLS. Det är som att de är tvingade att be om min åsikt för att sedan inte bry sig ett skit om den.
Hatar alla där, men jag MÅSTE prata med dem och jhrtnuum6i57en7jhj2n8!!!!!!
Jag önskar bara att någon tagit tag i mig och bett mig sluta göra sådär mot mig själv.
Jag hade klarat av att ta mig ur det själv.
Cyperix: Har inga exakta siffror egentligen, när kroppen fungerar och är bra behöver jag inte gå upp längre. Det är inte speciellt långt kvar, men måste gå fort.
Ångesten över att man lade ner så mycket tid på att fiffla med mat och allting är också något att tänka på. Jag ångrar det varje dag och får upp det framför mig väldigt ofta också. Men brb, tjejer middag.
Citat från starship
Cyperix: Jag hatar ätstörningsenhetens vård. De lyssnar inte alls på mig. ALLS. Det är som att de är tvingade att be om min åsikt för att sedan inte bry sig ett skit om den.
Hatar alla där, men jag MÅSTE prata med dem och jkjtajttjky.
Menar det! dom behandlade mig på typ samma sätt.
Dom frågade ingenting om hur jag mådde eller tänkte eller om min ''ätstörning'', hon typ ''hej jaha så du har anorexi nu är det så att jag tänker bara prata med din mamma om det här och du ska bara sitta där och lyssna för vi här på anorexikliniken lyssnar inte på vad barnen har att säga blalbablabla''
jag typ wtf? jag har inte ens anorexia, och om jag hade haft det så kunde hon ju knappast ställa den diagnosen när hon inte ens pratade med mig?
edit: en lättare typ av anorexi, isåfall.
ÅÅåh jag skakar.. och sitter och biter ihop som en idiot.
Pulsen är uppe i 200 nu. Helvete.
Citat från MariaSara
Cyperix: Har inga exakta siffror egentligen, när kroppen fungerar och är bra behöver jag inte gå upp längre. Det är inte speciellt långt kvar, men måste gå fort.
Ångesten över att man lade ner så mycket tid på att fiffla med mat och allting är också något att tänka på. Jag ångrar det varje dag och får upp det framför mig väldigt ofta också. Men brb, tjejer middag.
Det låter bra. Tycker att mina läkare borde tänka så dom med och inte bara ''nu ska du gå upp till den här siffran.''
Ja. Jag önskar att jag bara hade slutat med skräpmaten och godiset, så hade jag antagligen gått ner till en lägre, men bra vikt.
Det värsta är att jag lät mig påverkas av media.
Citat från Cyperix
Citat från starship
Cyperix: Jag hatar ätstörningsenhetens vård. De lyssnar inte alls på mig. ALLS. Det är som att de är tvingade att be om min åsikt för att sedan inte bry sig ett skit om den.
Hatar alla där, men jag MÅSTE prata med dem och jkjtajttjky.
Menar det! dom behandlade mig på typ samma sätt.
Dom frågade ingenting om hur jag mådde eller tänkte eller om min ''ätstörning'', hon typ ''hej jaha så du har anorexi nu är det så att jag tänker bara prata med din mamma om det här och du ska bara sitta där och lyssna för vi här på anorexikliniken lyssnar inte på vad barnen har att säga blalbablabla''
jag typ wtf? jag har inte ens anorexia, och om jag hade haft det så kunde hon ju knappast ställa den diagnosen när hon inte ens pratade med mig?
Precis!! Dom säger minst tre gånger per alla värdelösa samtal: Något du funderar över eller vill säga? :)))))
Och varje gång får jag lust och bara säga: Nej. Och om jag hade något att säga SKULLE DET JU INTE SPELA NÅGON ROLL EFTERSOM NI INTE LYSSNAR JÄVLA CP
Fan. Dom tog ifrån mig skolan, friheten att gå ut, att träffa kompisar. Gav oss ett matschema och sen var det bara "ät och ge upp ditt liv."
Jag är så gott som instängd förutom då jag får åka till dagvården, VILKET ÄR NÅGOT JAG VERKLIGEN ÄLSKAR!!!
Mina föräldrar är helt blinda, dom lyssnar bara på enheten. Så det är egentligen ingen som riktigt lyssnar på mig.
MAN BA, YEY
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet